Bakgrund: När en förälder får en cancerdiagnos förändras livet för ungdomar och de behöver hitta strategier för att ta kontroll över sin situation. För att uppnå detta behöver ungdomen få information råd och stöd, främst av sina föräldrar men vid behov även från professionella i sjukvården. Önskad mängd, innehåll och tidpunkt för när ungdomen får information varierar stort emellan ungdomarna, så detta måste individanpassas.

Syfte: Syftet med denna studie var att studera hur ungdomar som mist en förälder i cancer två till fyra år tidigare, upplevde den information de erhållit från sjukvårdspersonal rörande förälderns sjukdom och eget stöd samt om information från sjukvården påverkade ungdomarnas psykiska hälsa två till fyra år efter förälderns död, samt om de hade kunskap kring förälderns förestående död.

Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie där data har samlats in genom enkäter, 23 ungdomarna har svarat på en enkät kring deras upplevelse av sorg och hälsa efter att förlorat en förälder till följd av en cancersjukdom, två till fyra år efter förlusten. Data analyserades genom deskriptiv statistik.

Resultat: Resultatet visar att de flesta ungdomarna uppgav att de fått tillräckligt med information om sjukdomen, hur den kunde påverka föräldern, var de kunde få stöd samt att de hade kunskap kring att deras sjuke förälder skulle dö. I de flesta fall var det föräldrarna som gav information om cancersjukdom. Nästan hälften av ungdomarna var med när deras förälder dog och det var inget de ångrade. Ett signifikant samband sågs mellan mängden av information ungdomarna fått kring hur sjukdomen kunde påverka föräldern och ungdomens psykiska hälsa. Ungdomarna som uppgav att de hade kunskap kring att deras förälder skulle dö visade sig ha signifikant högre nivåer av självkänsla än de som inte hade den kunskapen. I föreliggande studie har inte ett kausalt samband studerats, bara att det finns en association mellan självkänsla och kunskap om förestående död.

Diskussion: Resultatet i föreliggande studie tyder på att ju mer information kring hur sjukdomen kan påverka föräldern fysiskt och psykiskt medverkar till ökad oro hos ungdomen. Detta är ett icke väntat resultat och är i motsats till resultat från flera andra studier. Öppen kunskap bidrar till ungdomens möjlighet att ta farväl av sin förälder på det sätt de önskar.