Inledning: Att som psykoterapeut arbeta med självmordsnära individer innebär ofta svåra utmaningar. Flera undersökningar har gjorts vad gäller hanterandet av och utökandet av kunskapen av självmordsnärhet. Trots detta, finns det begränsad forskning om psykoterapeuters egna erfarenheter och upplevelser att arbeta med självmordsnära, vilket är ett viktigt bidrag till den fortsatta kunskapen och forskningen om ämnet.

Syfte: Att undersöka hur psykoterapeuter tänker och gör i sitt arbete med självmordsnära patienter.

Metod: Fem psykoterapeuter intervjuades med en semistrukturerad intervju. Materialet analyserades med tematisk metod.

Resultat: Arbetet med alliansens ansågs som viktig och avgörande i arbetet med de självmordsnära patienterna. Förutom att lyssna på patienten ansågs en fördjupning av frågorna kring självmordsfantasierna och dess funktion för patienten vara viktigt information för det fortsatta terapeutiska arbetet. Egen handledning och kollegor ansågs som viktiga skyddsfaktorer för psykoterapeuterna. Skillnaden mellan en eller flera kriser och hur pass svåra patientens livsomständigheter var påverkade bedömningen av självmordsnärhet. Även psykoterapeuternas egna oro diskuterades.

Diskussion: Psykoterapeuterna ansåg att självmordsnära patienter är en svår patientgrupp att arbeta med. Det är viktigt att arbeta med den terapeutiska alliansen och stödstrukturer såsom kollegor och egen handledning är i princip nödvändigt.

Introduction: Working as a psychotherapist with suicidal individuals often involves difficult challenges. Several studies have been conducted regarding the management of and the expansion of knowledge about suicidal ideation. Despite this, there is limited research on psychotherapists' own experiences and experiences of working with suicidal patients, which is an important contribution to the continued knowledge and research on the subject.

Aim: To investigate how psychotherapists think and act in their work with suicidal patients.

Method: Five psychotherapists were interviewed in a semi-structured interview. The material was analyzed using a thematic method.

Results: The work with the alliance was considered important and crucial in the work with the suicidal patients. In addition to listening to the patient, an in-depth study of the questions surrounding the suicidal fantasies and their function was considered important information for the psychotherapist continued therapeutic work. Supervision and colleagues were considered important protective factors for the psychotherapists. The difference between one or more crises and how difficult the patient's life circumstances were affected the assessment of suicide severity. The psychotherapists' own concerns were also discussed.

Discussion: The psychotherapists considered that suicidal patients are a difficult group of patients to work with. It is important to work with the therapeutic alliance and support structures such as colleagues and personal supervision are in principle necessary.