Inledning: Tystnad finns alltid närvarande i den terapeutiska processen och blir ett utrymme föromedveten kommunikation där latenta budskap kan förmedlas bortom orden. I samtidaforskning har det visat att tystnaden som uppstår hos psykoterapeuten och den unga vuxna kanupplevas som hindrande av den unga vuxna och skulle kunna påverka behandlingsresultatet.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka legitimerade och verksamma psykoterapeuters erfarenheter av sin egen och den unga vuxnas tystnad som uppkommer i den terapeutiska processen i psykodynamisk psykoterapi med patienter som är 18 - 25 år.

Metod: Kvalitativ metod användes där fem psykoterapeuter intervjuades.

Resultat: Tystnad upplevdes som en betydelsefull del i den terapeutiska processen och dess betydelse måste förstås. Tystnadens betydelse kunde handla om att vara ett utrymme för självreflektion, där den unga vuxna kunde upptäcka sig själv och öva på ensamhet, men också vara en icke verbal kommunikation. Ett aktivt och närvarande förhållningssätt eftersträvades där psykoterapeuten behövde ta ansvar så tystnaden inte skapade för hög ångest. Metakommunikation kring relationen och att sätta ord på tystnaden sågs som viktigt. Den unga vuxna kunde öka sin förmåga till mentalisering genom att psykoterapeuten satte ord på tystnaden och sina egna tankar samt skapade ett reflekterande förhållningssätt tillsammans med den unga vuxna.

Diskussion: Tystnad kunde både vara verksam och inte med en ung vuxen. Tystnaden förutsatte en god relation och när tystnaden var gynnsam kunde den vara en del i att växa som vuxen. Ett anpassat förhållningssätt till tystnad krävdes annars fanns det en risk att det påverkade psykoterapin negativt.

Introduction: Silence is always present in the therapeutic process and becomes a space forunconscious communication where latent messages can be conveyed beyond words. In contemporary research, it has been shown that the silence that arises in the psychotherapist and the young adult can be perceived as an obstacle by the young adult and could affect thetreatment result.

Purpose: The purpose of the study was to investigate legitimate and active psychotherapists experiences of their own and the young adult´s silence that arises in the therapeutic process of psychodynamic psychotherapy with patients aged 18-25.

Method: Qualitative method was used where five psychotherapists were interviewed.

Results: Silence was perceived as an important part of the therapeutic process and itssignificance must be understood. The meaning of silence could be about being a space for selfreflection,where the young adult could discover himself and practice loneliness, but also be a non-verbal communication. An active and competitive attitude was sought where the psychotherapist needed to take responsibility so that the silence did not create too much anxiety. Metacommunication around the relationship and putting words to the silence was important. By the psychotherapist putting words to the silence and creating his own thoughts, a reflective approach is required, increasing the young adult's ability to mentalize.

Discussion: Silence could both be effective and not with a young adult. Silence presupposed a good relationship and when silence was favorable, it could be a part of growing as an adult. An adapted approach to silence was required compared otherwise there was a risk that it had a negative effect on psychotherapy.