Bakgrund: I takt med att livslängden i Sverige stiger, ökar andelen människor med palliativa vårdbehov, det vill säga den vård som ges i syfte att främja livskvalitet när en sjukdom inte längre är botbar. Personer med demenssjukdom är kognitivt påverkade vilket kan medföra utmaningar eller till och med svårigheter när det kommer till vårdpersonalens bedömning och behandling av besvärande symtom. Som specialistsjuksköterska inom palliativ vård är det av största vikt att kunna identifiera besvärande symtom för att kunna hjälpa patienten att uppleva god livskvalitet till livets slut.

Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av symtomskattning hos patienter med demenssjukdom i livets slut.

Metod: En litteraturstudie med systematisk metod och induktiv ansats genomfördes. Sökningar utfördes i CINAHL complete och Pubmed och artiklar som ansågs svara på syftet kvalitetsgranskades innan tematisk analys utfördes utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys metod för dataanalys.

Resultat: Resultatet visar att vårdpersonal upplever flera utmaningar och svårigheter då det kommer till symtomskattning hos patienter med demenssjukdom inom palliativ vård i livets slut. I resultatet framkom tre teman vilka var: kännedom om patienten, kunskaper om och klinisk tillämpning av symtomskattning samt organisatoriska faktorer relaterade till symtomskattning.

Slutsats: En av de största utmaningarna är avsaknad av verbal kommunikation hos patienten vilket gör det svårt för vårdpersonal att skatta symtom. Trots att vårdpersonal upplever det viktigt att skatta symtom finns det faktorer som gör att det inte genomförs strukturerat, till exempel bristande rutiner, val av verktyg samt en tydligt beskriven integrationsprocess. Då symtomlindring är en av de viktigaste komponenterna inom den palliativa vården är det av stor vikt att känna till vilka styrkor och svagheter yrkesverksamma inom området upplever. Detta är en förutsättning för att kunna utveckla utbildning och ta fram fungerande rutiner för symtomskattning.