“Islamophobia in Sweden: National Report 2022” presents an overview of rapidly growing Islamophobia in the broader Swedish context, including an increasingly arbitrary securitization of Muslim civil society groups and organizations, as well as increased anti-Muslim radicalization in online spaces and platforms. In recent years, Islamophobic narratives have quickly entered the political mainstream as political parties and media outlets across the spectrum have engaged in securitization of the Muslim presence in Sweden and calling for increasingly draconian measures against Muslim minorities. A noteworthy new level in anti-Muslim rhetoric was set in the spring of 2022, when the Christian Democratic Party leader called for police to shoot more “Islamists” following riots responding to an anti-Muslim farright Danish extremist burning the Quran.2 As the conservative parties have started cooperating with the previously overtly fascist Sweden Democrats, a long and ongoing history of aggressive Islamophobic rhetoric and politics risk becoming legitimized to many voters. Local politicians’ attempts to regulate traditional Muslim women’s garments have largely failed as courts overrule them with reference to the Swedish constitution. A small but influential group of thought leaders, consisting of a network of politicians, journalists, and academics, has become important for the development of Islamophobic discourse in Sweden in recent years. They produce a range of materials that significantly impacts national and local institutional policies in a consistently negative way for Muslim communities in Sweden. Muslims are increasingly withdrawing from the public sphere due to widespread accusations of extremism and a lack of political allies. Islamophobic news sites and media channels are now receiving state subsidies meant for support of independent media outlets. Meanwhile, Muslim organizations in civil society find it increasingly difficult to find people willing to act as their spokespeople, due to personal security concerns and frequently unbalanced and negative media coverage of Muslim organizations.

Islamofobirapporten 2022: Sverige diskuterar en snabb utveckling inom svensk politik och lagstiftning och ett alltmer godtyckligt förhållningssätt från myndigheters och förvaltnings sida gentemot muslimska civilsamhällesgrupper och organisationer, samt en ständigt växande antimuslimsk radikalisering såväl på nätets ytterkanter som på de stora onlineplattformarna. Under de senaste åren har islamofobiska narrativ snabbt nått in i den politiska huvudfåran, eftersom partier och medier över hela det politiska spektrumet har ägnat sig åt retorik där muslimsk närvaro i Sverige ses som en säkerhetsfråga, och efterlyst allt mer brutala eller drastiska åtgärder mot muslimska minoriteter. Ett nytt riktmärke för antimuslimsk retorik sattes våren 2022, när Kristdemokraternas partiledare uppmanade polisen att skjuta fler ”islamister” efter upploppen som uppstod i samband med att en dansk högerextremist genomförde en serie publika koranbränder. I takt med att de konservativa partierna har börjat samarbeta med det tidigare öppet fascistiska partiet Sverigedemokraterna riskerar en lång och pågående historia av aggressiv islamofobisk retorik och politik att bli legitim i många väljares ögon. Lokalpolitikers försök till lagstiftning som främst riktar sig mot muslimska kvinnor som bär traditionell klädsel har till stor del misslyckats till följd av att rättsinstanserna har åsidosatt sådana beslut med hänvisning till den svenska grundlagen. En liten men inflytelserik grupp tankeledare, bestående av politiker, journalister och akademiker, har kommit att bli centrala för utvecklingen av islamofobi i Sverige idag. De får konsekvent uppbackning av sina partier eller institutioner och producerar material som fått signifikant inverkan på diskursen om islam och muslimer. Muslimer tystnar alltmer och jagas bort från den offentliga sfären på grund av utbredda anklagelser om extremism, och brist på politiska allierade. Öppet islamofobiska nyhetssajter och mediekanaler får nu statliga subventioner avsedda för oberoende medier. Samtidigt har muslimska organisationer i det civila samhället allt svårare att hitta människor som är villiga att agera som deras talesperson, på grund av oro för deras personliga säkerhet samt starka negativa förväntningar på mediebevakningen av muslimska organisationer.