Bakgrund Sexuellt våld förekommer dygnets alla timmar, världen över och är idag ett erkänt jämställdhetsproblem. Sexuellt våld är ett stigmatiserat område med olika attityder kring, på såväl individnivå som samhällsnivå. Vården utgör en central roll i att upptäcka och vårda personer som utsatts. Sjuksköterskan kan vara den första personen en som utsatts för sexuellt våld möter och detta möte kan vara avgörande för patientens välmående och återhämtning.

Syftet Syftet var att belysa sjuksköterskors attityder i mötet med patienter som utsatts för sexuellt våld.

Metod Litteraturöversikten genomfördes med induktiv ansats baserat på tio sammanställda artiklar; tre kvantitativa och sju kvalitativa från databaserna Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature Complete och Public Medline. Artiklarna sammanställdes med en modifierad tematisk innehållsanalys där resultatet diskuteras utifrån Madeleine Leininger Transkulturella omvårdnadsteori. 

Resultat Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman och två underkategorier i varje huvudtema. 1. Sjuksköterskors förutfattade meningar om den som utsatts för sexuellt våld, 2. Sjuksköterskors inställning till sin ansvarsroll i vårdandet av den som utsatts för sexuellt våld och 3. Organisatoriska och strukturella förutsättningar för sjuksköterskors synsätt gentemot den som utsatts för sexuellt våld.

Sammanfattning Variationen av attityder hos sjuksköterskor i mötet med patienter som utsatts för sexuellt våld är stor. Flertalet sjuksköterskor uppfattar att patienter själva bär ansvar om förövaren ingår i bekantskapskretsen. Resultatet visar att sjuksköterskor i hög grad har förutfattade uppfattningar gentemot patienterna vilket resulterar i att sjuksköterskor bedömer och riktar tvivel gentemot patientens trovärdighet. Däremot lyfter flera sjuksköterskor vikten av att aldrig misstro, skuldbelägga eller döma patienten oavsett omständigheter. Flertalet sjuksköterskor uppfattar dessutom kunskapsmässiga och organisatoriska brister för att kunna vårda patienter som utsatts för sexuellt våld och ett bristande intresse att ta det vidare.

Background Sexual violence occurs at all hours, all over the world. Sexual violence is an acknowledged cause of gender inequality. Sexual violence is a stigmatized area with various attitudes at both individual and societal levels. Healthcare plays a central role in identifying and caring for individuals who have been exposed to sexual violence. The nurse may be the first individual that a person who has been exposed to sexual violence meets. This interaction can be crucial for the victims well- being and recovery.

Aim The aim was to describe nurses' attitudes in the interaction with patients who have been exposed to sexual violence.

Method The literature review was conducted with an inductive approach based on ten articles; three quantitative and seven qualitative from the Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature Complete and Public Medline databases. The articles were compiled with a modified thematic content analysis, and the results are discussed based on Madeleine Leininger's Transcultural Nursing Theory.

Results The results are presented based on three main themes and two subcategories in each main theme. 1. Nurses' preconceived notions about those who have been exposed to sexual violence, 2. Nurses' attitudes towards their responsibility in caring for those who have been exposed to sexual violence, and 3. Organizational and structural conditions for nurses' perspectives on those who have been exposed to sexual violence.

Summary The variation in attitudes among nurses in the encounter with patients who have been exposed to sexual violence is significant. Most nurses perceive that patients themselves bear responsibility if the perpetrator is an acquaintance. The results show that nurses have preconceived notions about patients, resulting in nurses assessing and doubting the patient's credibility. However, several nurses emphasize the importance of never distrusting, blaming, or judging the patient regardless of circumstances. Moreover, most nurses perceive a lack of knowledge and organizational gaps in caring for patients who have been exposed to sexual violence and a lack of interest in pursuing it further.