Området kriminalitet och brott är ett väl diskuterat ämne i dagens samhälle. Då unga begår brott finns idag fler olika insatser inom det sociala arbetet, exempelvis inom öppenvården där unga personer kan få hjälp genom ungdomsbehandling, kontaktperson, familjebehandling, socialsekreterarstöd och Sociala insatsgruppen (SIG). Inom slutenvården kan placeringar på HVB-hem och SIS bli aktuella inom det sociala arbetet. Åström m.fl. (2013) beskriver att det upplevs som svårt för socialsekreterare att hitta rätt och framför allt matchande insatser som står i paritet till ungdomarnas behov. Brottslighet och kriminalitet som socialt problem medför stor orolighet och otrygghet för medborgarna, bidrar till samhällsekonomiska utmaningar och hotar rättssäkerheten i samhället. I den politiska debatten debatteras huruvida exempelvis straffskalorna för kriminella handlingar ska höjas och vilka effekterna det skulle bli av en sådan lagreglering, vilket i sig är en viktig fråga. Dock är detta i ett skede när brottsligheten redan utvecklats hos en individ, en reaktiv handling från samhället, och behandlar inte roten till problemets uppkomst, vilket i stället skulle vara ett proaktivt försök att genom socialt arbete tidigt se och bemöta riskfaktorer för ingången i kriminaliteten.

Av dessa anledningar pekar forskningen på ett än större behov kring att de samhälleliga resurserna dels fortsätter utveckla de nuvarande insatserna som finns inom det sociala arbetet, dels att ekonomiska resurser behöver öronmärkas till det förebyggande arbetet i tidigt skede för att samhället inte ska utmanas med att försöka släcka bränder i framtiden. Därav syftar vår studie till att försöka förstå vilka riskfaktorer som är, sett ur tidigare kriminellas egna erfarenheter, bidragande till ingången och engagemanget i en kriminell livsstil. Genom semistrukturerade intervjuer med sex tidigare kriminella har studien kartlagt vilka insatser som intervjupersonerna själva anser behövs, i det förebyggande arbetet med denna problematik. Vårt syfte och våra frågeställningar har besvarats och analyserats med hjälp av tidigare forskning inom området samt genom vår valda teori, den utvecklingsekologiska teorin.

Vårt resultat och vår analys har bland annat uppmärksammat att våra intervjupersoner haft många olika riskfaktorer, gällande sig själva och sin närmiljö, för tidig ingång i kriminalitet som tillsammans skapat en kumulativ effekt och påverkat deras utveckling negativt. Vi har även upptäckt att avvikande beteenden hos barn och ungdomar kan innebära en risk för ingång i kriminalitet vilket bör förebyggas genom att bemöta individens behov. Även skolan och föräldrarnas samspel är viktig och de behöver inkludera, se och höra elevernas/ barnens behov för att bidra med trygghet, kärlek och en känsla av samhörighet.