Språkliga och kommunikativa begränsningar är vanligt förekommande vid ett flertal av de diagnoser och tillstånd som återfinns hos personer inom habiliteringsverksamheter i Sverige och förutsätter en tvärprofessionell och långvarig insats. Syftet med föreliggande arbete är att systematiskt beskriva bästa tillgängliga evidens avseende interventioner fokuserade på språklig och kommunikativ förmåga för personer med medfödda funktionsnedsättningar från sex års ålder och uppåt inom habiliteringsverksamhet. Arbetet kan ses som en fortsättning på EBH-rapporten ”Tidiga kommunikations- och språkinsatser till förskolebarn”.

Internationellt publicerade interventionsstudier från de senaste 15 åren med fokus på språkliga och kommunikativa förmågor vid typiskt förekommande diagnoser inom habiliteringsverksamhet granskades och sammanfattades. Initialt inkluderades endast översiktsartiklar och metaanalyser, men då dessa till största delen hade fokus på autism och/eller Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) utökades sökningen till att även inkludera ett antal primärstudier med annat fokus. Rapporten omfattar 67 studier.

Resultatet visar att ”stark rekommendation att använda” (enligt GRADE) endast förekommer i begränsad utsträckning, och när det förekommer är det vid insatser relaterade till autism och/eller AKK. ”Stark rekommendation att inte använda” finns vid insatser relaterade till akupunktur/akupressur och faciliterad kommunikation. Det kan konstateras att det finns en stor brist på studier avseende vuxna personer respektive intellektuell funktionsnedsättning.

Detta arbete tillför ytterligare kunskap till området för evidensbaserade insatser vid svårigheter när det gäller kommunikation och språk, och visar att evidens i strikt bemärkelse är svår att erhålla bland annat beroende på de små och heterogena patientgrupperna och, som en konsekvens av detta, en brist på stora randomiserade studier.