I december 2022 gavs forskare vid Marie Cederschiöld högskola i uppdrag av den statliga utredningen “Skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi” (A 2022:02) att utföra en kvalitativ forskningsstudie riktad mot vuxna som blivit filmade eller fotograferade för pornografiproduktion.

Syftet med studien var att få en djupare insikt i situationen för människor som förekommer i pornografi med fokus på utsattheten för våld och dess följder, samt behovet av och tillgängligheten till skydd, stöd och vård. Studien har främst en kvalitativ design, men innehåller även kvantitativa inslag.

Metoden som användes innebar att deltagarna rekryterades via en annons, distribuerad genom sociala medier och på fysiska mottagningar med stöd av offentliga aktörer och ideella organisationer. Totalt intervjuades 26 personer mellan 26 mars och 19 juni 2023. Intervjun bestod av en kvantitativ enkät och en djupintervju som berörde ämnen som uppväxt, våldsutsatthet i samband med pornografi, hälsostatus, erfarenheter av att söka stöd och aktuella behov. Kvantitativ data bearbetades med deskriptiv statistik via SPSS, medan kvalitativ data analyserades genom reflexiv tematisk analys.

Resultaten från enkätundersökningen visade att majoriteten av deltagarna var under 18 år då första inspelningen av pornografi gjordes och majoriteten hade erfarenheter av såväl olika former av traumatiska händelser under uppväxten som ogynnsamma uppväxtvillkor. Alla utom en hade erfarenheter av sexuella övergrepp under uppväxten. Majoriteten av deltagarna beskrev också i enkäten ett tvång och en våldsutsatthet under själva pornografiproduktionen. Deras hälsa präglades av långvarig psykisk ohälsa där ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och dissociation var framträdande. De flesta hade någon gång blivit diagnosticerade med en eller flera psykiatriska diagnoser och varit i kontakt med många olika myndigheter/vårdgivare.

Resultaten från djupintervjuerna strukturerades kring tre specifika faser i samband med pornografiproduktion: “In”, “Under” och “Ut”. Trots varierande erfarenheter kunde gemensamma faktorer identifieras som kollektivt bidrog till inträdet i pornografiproduktion. Bland dessa var systematiska svek, ofta manifesterade som försummelse och våldsutsatthet under uppväxten, där både vuxna och samhället svikit individen. En påtaglig känsla av ensamhet framhölls också som en drivande faktor, vilket ledde till att många kände sig tvungna att navigera sina sårbarheter på egen hand. Inträdet i pornografiproduktion representerade ofta en kamp för såväl ekonomisk som psykisk överlevnad.

Fasen inne i pornografiproduktion präglades av fortsatt våld och en hög grad av utsatthet för olika typerav brott. Medverkan i egenproducerad eller studioproducerad pornografi framstod som en strävan efter kontroll efter att tidigare ha blivit berövade på makt och autonomi genom våldsutsatthet och exploatering. Berättelserna illustrerar nödvändigheten av att anta en roll när sexuella handlingar utförs mot ersättning, där individen agerar utifrån köparens förväntningar och krav. Samtliga deltagare uttryckte en rädsla för att hamna i det offentliga rummet till följd av materialets spridning—något som kändes oundvikligt. Denna rädsla var rotad i oron över att bli stämplade som mindre värd–”en hora”. Berättelserna belyser en process av normalisering och integrering av en negativ självbild, en konsekvens av upprepade svek och systematiskt våld.

För de som blivit filmade eller fotograferade för pornografiproduktion under en längre tid, var resan “Ut” komplex och fylld med hinder och en hög risk för återfall. Intervjupersonerna lyfte ofta en specifik händelse som vändpunkten för att påbörja sin utgång, men många behöll en fot kvar i pornografiska sammanhang på grund av brist på alternativ och rätt stöd. Berättelserna understryker behovet av adekvat stöd och hjälp i form av professionella med kunskap och förståelse, behandling som adresserar grundorsakerna, insatser som fokuserar på individens komplexa behov, samt ett samhälle som tar våld på allvar. Framför allt handlade resan ut om att få omformulera jaget, från att ses som “en hora” som “får skyllasig själv” till att erkännas som ett brottsoffer.

Deltagarna lyfte även fram viktiga medskick och råd till olika målgrupper. Till allmänheten underströk de behovet av förståelse och empati, grundad på en kunskap om verkligheten inom pornografiproduktionen snarare än föreställningar om “frivillighet”. Deltagarna ville förmedla till unga att trots den tillsynes lockande natur av plattformar som OnlyFans, är de negativa konsekvenserna aldrig värt det – och deras budskap är klart: gör inte det! Till konsumenter och köpare uppmanade deltagarna till att se bakom kameran, att förstå den mörka och skadliga industrin som deras konsumtion understöder. Och slutligen, för professionella, betonade de nödvändigheten av att fånga upp och ta ett helhetsgrepp, där effektiv screening, ett gott bemötande och hänvisning till specialiserad behandling blir nyckeln till resan ut ur pornografiproduktion.

Avslutningsvis innehåller rapporten en diskussion med specifika rekommendationer om hur samhället kan stärka sitt skydd, stöd och vård för dessa osynliga brottsoffer, så att de får möjligheten att lämna våldets skugga bakom sig.