Bakgrund: Ålderdom påverkar livet, kroppen och sinnet. Långvarig, ofrivillig ensamhet är skadligt för hälsan och vanligt förekommande bland äldre personer. Existentiell ensamhet utgör en form av ofrivillig ensamhet och definieras som en plågsam insikt om att vara separerad från världen och andra människor. Nästan alla erfar det någon gång i livet, särskilt i samband med kriser eller att man upplever sig stå inför döden. Inom existensfilosofi och existentiell psykoterapi beskrivs ångest och lidande som grundläggande livsvillkor och existentiell ensamhet är ett resultat av detta. Lidandet är i sig meningslöst men med hjälp av copingmekanismer och stöd kan man ta sig igenom lidandet och skapa mening. Äldre personer uttrycker ofta ett behov av att samtala om existentiella frågor medan sjuksköterskor inte sällan undviker dem då de upplever samtalen som svåra och ofta känner sig otillräckliga. Stöd till vård- och omsorgspersonal är därför viktigt. Samhällsutvecklingen pekar mot ett allt mer ansträngt läge inom vård och omsorg och arbetsgivare och fackförbund tvistar om ansvarsfördelningen. Ansvaret för äldres hälsa ligger dels på individen själv, dels på vård- och omsorgspersonal och samhället.

Syfte: Att undersöka äldre personers upplevelser av existentiell ensamhet.

Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Urvalet bestod av tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan år 2003–2023. Deltagarna bestod av äldre personer från 60 år. Materialet tematiserades med en induktiv ansats, därefter diskuterades resultatet i relation till Katie Erikssons lidandeteori.

Resultat: Tre teman med underteman togs fram ur resultaten: Det första temat var Att känna sig frånkopplad från världen med undertema meningslöshet och När orden inte räcker till. Det andra temat var Att förlora och omdefiniera sig själv med undertema Frihetsförlust, Kontrollförlust och Identitetskris. Det tredje temat var Att leva i ett relationellt tomrum med undertema Att känna sig isolerad och Tankar på döden.

Slutsats: Upplevelser av att sakna djupa relationer samt att förlora kontrollen över sitt liv kunde utlösta existentiell ensamhet hos äldre personer. Det gjorde att de kände sig frånkopplade från världen och andra människor samt upplevde meningslöshet. För att kunna hjälpa äldre personer med dessa känslor behöver sjuksköterskor kunskap om vad som orsakar existentiell ensamhet och vad den innebär.

Background: Old age affects both life, body and mind. Long-term involuntary loneliness is harmful to ones health and common among elderly people. Existential loneliness is a form of involuntary loneliness and is defined as a painful insight in being separated from the world and other people. Most people experience it sometime during their lifetime, especially during a time of crisis or when one feels confronted with death. Within the realm of existential philosophy and existential psychotherapy, anxiety and suffering are described as fundamental conditions for life and existential loneliness is a result of this. Suffering itself is meaningless but with the help of coping mechanisms and support, one can get through it and create meaning. Elderly people often express a need to talk about existential concerns while nurses can be avoidant since they find these conversations tough and feel insufficient. This makes support for the nursing staff an important matter. The societal development indicates an increasingly strained situation within healthcare and elderly care, with employers and trade unions disputing over the allocation of responsibilities.  The responsibility for the health of elderly people lies partly on the individuals themselves, partly with healthcare and care personnel, and partly with society.

Aim: To explore elderly persons’ experiences of existential loneliness.

Method: A systematic literature review was carried out. The literary sample consisted of ten qualitative, scientific original articles published between 2003–2023. The participants in the studies were elderly people from the age of 60 and older. The material was thematized with an inductive approach, thereafter it was discussed in relation to Katie Erikssons theory of suffering.

Results: Three themes with subthemes emerged in the results. The first theme was To feel disconnected from the world with the subthemes Meaninglessness and When words aren’t enough. The second theme was To lose and redefine oneself with the subthemes Loss of freedom, Loss of control, and Identity crisis. The third theme was To live in a relational void with the subthemes To feel isolated and Thoughts on death.

Conclusions: Experiences of lacking deep relationships and losing control of their lives could trigger existential loneliness within elderly persons. This made them feel disconnected from the world and other people and made them experience meaninglessness. To be able to help elderly persons with these feelings, nurses need knowledge regarding what the cause of existential loneliness is and what it means.