Bakgrund: Åldrande är en naturlig och oundviklig del av livet, som det finns delade meningar om men där många är överens om att det är en process. När individen åldras är det naturligt att inte längre ha samma nivå av socialt engagemang som tidigare på grund av minskad fysisk förmåga och möjlighet att träffa sitt nätverk, samt förlust av delar av sitt sociala nätverk genom pensionering och förlust av livskamrat. Brist på socialt engagemang leder till ensamhet, som kan upplevas både positivt och negativt. Ensamhet finns i olika former såsom social, emotionell och existentiell ensamhet. Befolkningen blir allt äldre, vilket ökar belastningen för socialt arbete och därför betonas det hur viktigt det är att förlänga arbetslivet och för att upprätthålla välfärden.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska och analysera hur olika typer av interventioner och livsmiljöer påverkar psykologiska, fysiska och sociala aspekter av välbefinnandet hos äldre. Särskilt fokus ligger på att undersöka hur dessa interventioner och livsmiljöer kan bidra till att minska skadlig ensamhet.

Metod och teori: Studien är i form av en systematisk litteraturstudie där tretton utvalda artiklar utgör empirin. För att förstå hur olika typer av interventioner och livsmiljöer påverkar psykologiska, fysiska och sociala aspekter har vi identifierat ett teoretiskt ramverk av KASAM, disengagemang- och kontinuitetsteorierna utifrån den empiri vi har funnit. Artiklarna analyserades med en tematisk analys, och de mest använda sökorden var elderly people, aging, loneliness, social isolation, prevention och intervention.

Resultat: Studien utmynnar i fem huvudteman: Interventioner och livsmiljöer, Effekter på välbefinnande, Teoretiska perspektiv, Utmaningar och hinder samt Rekommendationer för framtiden.

Slutsatser: Studien visar att olika interventioner och livsmiljöer kan förbättra äldres livskvalitet genom att minska skadlig ensamhet och öka socialt stöd. Aktiviteter som konst, fysisk träning, sociala måltider samt trygga grannskap, har positiva effekter på välbefinnandet hos äldre. Individuella behov och upplevelser av ensamhet varierar, dessutom ger teoretiska perspektiv som KASAM och disengagemang- och kontinuitetsteori, insikter om dessa effekter. Framtida rekommendationer är längre uppföljningar och individuellt anpassade insatser. En genomgående rekommendation i samtliga studier är att fortsatt forskning och anpassning till specifika sammanhang behövs.

Background: Aging is a natural and inevitable part of life, in which there are divided opinions on the subject but where many agree that it is a process. As the individual ages, it is natural to no longer maintain the same level of social engagement as before due to physical limitations and reduced opportunities to meet with their network, through retirement and the loss of a life partner. Lack of social engagement leads to loneliness, which can be experienced both positively and negatively. Loneliness exists in various forms, such as social, emotional, and existential loneliness. The population is growing older, which increases the burden on social work and therefore emphasizes the importance of, among other things, extending working life in order to maintain welfare.

Aim: The aim of this study is to explore and analyze how different types of interventions and living environments affect psychological, physical and social aspects of well-being in older adults. The study particularly focuses on how these interventions and living environments can help reduce harmful loneliness.

Method and theory: The study is conducted as a systematic literature review, with thirteen selected articles forming the empirical basis. In order to understand how different types of interventions and living environments affect psychological, physical and social aspects, we have identified a theoretical framework of SOC, short for Sence of Coherence, the disengagement- and continuity theories based on the empirical evidence we have found. The articles were analyzed using a thematic analysis, and the most used keywords were elderly people, aging, loneliness, social isolation, prevention and intervention.

Findings: The study generated five main themes: Interventions and living environments, Effects on well-being, Theoretical perspectives, Challenges and obstacles and Recommendations for the future.

Conclusion: The study shows that various interventions and living environments can improve older adults' quality of life by reducing loneliness and increasing social support. Activities such as art, physical exercise and social meals, as well as safe neighborhoods, have positive effects on well-being among elderly. Individual needs and experiences of loneliness vary, in addition the theoretical perspectives such as SOC, short for Sense of Coherence, the disengagement- and continuity theories provide insights into these effects. Challenges include high dropout rates and the need for customized methods. Future recommendations are longer follow-ups and individually adapted interventions. A consistent recommendation in all studies is that continued research and adaptation to specific contexts is needed.