Studiens syfte är att undersöka individens subjektiva upplevelse av att genomgå läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende (LARO). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativ metod i form av både fokusgruppintervju och individuella intervjuer. I fokusgruppintervjun intervjuade vi tre yrkesverksamma för att bredda våra kunskaper inom ämnet och även för hjälp till utformningen av intervjuguiden för de individuella intervjuerna. De individuella intervjuerna bestod av sex intervjupersoner, tre som har LARO-behandling i dagsläget och tre som tidigare har haft det. Materialet från fokusgrupp- och de individuella intervjuerna presenteras i empirin med hjälp av en tematisk analys. Empirin har sedan analyserats med hjälp av tidigare forskning och Goffmans teori om stigma.

Studien visar att det finns flera olika aspekter som framkommer som viktiga i individens upplevelse av att ha LARO-behandling. I studien har särskilt fysiska biverkningar och känslomässig avstängdhet lyfts som en viktig aspekt. Även sidomissbruk verkar vara något studiens deltagare anser vara ett viktigt problem. Hämtningen av medicin och kontroll är också en aspekt som verkar vara en stor del av att ha LARO-behandling. En viktig aspekt är även behandlingens livräddande förmåga, men trots denna verkar dessutom en bundenhet till behandlingen upplevas som ett problem av deltagarna. Studien visar en variation i hur individen med LARO-behandling påverkas av sociala sammanhang. Å ena sidan verkar relationerna till närstående och familj i vissa fall ha fortsatt varit fungerande, eller till och med bättre. Å andra sidan beskrivs relationerna ha försämrats. Vi kan även se hos samtliga deltagare att de varit varsamma med vilka de var öppna för om sin behandling. Studien visar att i vissa fall kunde omgivningen vara förstående, i andra fall kunde omgivningen se ner på individen. Hos våra intervjudeltagare är upplevelsen av personalens bemötande i stort positiv. Studien diskuterar skillnader i åsikter gällande frågan kring huruvida man kan vara drogfri under pågående LARO-behandling. Vissa respondenter anser att man kan vara drogfri, men lyfter sidomissbruk som ett hinder. Andra respondenter anser att man inte riktigt kan klassas som drogfri ifall man erhåller substitutionsbehandling.

The purpose of the study is to examine individuals’ subjective experiences of undergoing medication-assisted treatment for opioid dependency (LARO). To address the study’s purpose and research questions we used a qualitative method, utilizing both focus group interviews and individual interviews. In the focus group interview we interviewed three professionals to broaden our knowledge of the subject and to assist in the development of the interview guide for the individual interviews. The individual interviews included six participants: three currently undergoing LARO-treatment and three who have previously undergone it. The material from the focus group and individual interviews is presented in the empirical section using thematic analysis. The empirical data were then analyzed with the help of previous research and Goffman’s theory of stigma.

The study reveals several important aspects of individuals’ experiences with LARO treatment. Physical side effect and emotional numbness were highlighted as significant issues. Concurrent substance abuse also appears to be a major concern among the study’s participants. The process of medication retrieval and monitoring is another significant aspect of LARO treatment. While the treatment’s life-saving potential is acknowledged, participants also expressed a sense of dependency on the treatment as problematic. The study shows variability in how individuals undergoing LARO-treatment are affected by social contexts. On one hand, relationships with close ones and family sometimes remained functional or even improved. On the other hand, some relationships are described as deteriorated. All participants were cautious about whom they disclosed their treatment to. The study shows that the surrounding environment could be understanding in some cases. While in other cases, individuals were looked down upon. The participants’ experiences with the staff’s attitude are generally positive. The study discusses differing opinions on whether one can be considered drug-free while undergoing LARO treatment. Some respondents believe that one can be drug-free but highlight concurrent substance abuse as an obstacle. Other believe that one cannot be truly considered drug-free if receiving substitution treatment.