Denna studie undersöker hur Statens institutionsstyrelse (SiS) arbetar med flickor som lever under hedersrelaterat våld och förtryck. Fokus ligger på behandlingspersonalens roll och deras kompetensutveckling samt hur regeringens satsningar på ökad förståelse och utbildning påverkar flickornas tillvaro på institutionen. Genom att analysera SiS insatser och strategier syftar studien till att identifiera tillsatta åtgärder för att förbättra välbefinnandet och säkerheten för dessa unga flickor. För att svara på frågeställningarna användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk analys. Totalt intervjuades åtta personer med olika roller inom en institution som tar emot skolpliktiga flickor mellan 12–16 år. De teoretiska begreppen gräsrotsbyråkrati och totala institutioner tillämpades vid analysen av det insamlade materialet. Resultaten visar att det finns utbildningsmöjligheter, men dessa är varken obligatoriska eller tillgängliga för alla. Behandlingspersonalen upplever en brist på kompetens i relation till hedersrelaterat våld och förtryck, samtidigt som de uttrycker en vilja att utveckla sin kunskap. Studien visar även att institutionen genomför sitt säkerhetsarbete genom regelbundna riskbedömningar och individuella säkerhetsplaner anpassade efter varje flickas unika situation. Resultaten lyfter utmaningar i arbetet som inkluderar att förhindra kontakt mellan flickorna och obehöriga genom falska identiteter, samtidigt som personalen möter dilemman där flickorna lyfter önskemål om kontakt till obehörig. Studien visar också att institutionen fokuserar på att erbjuda adekvat vård och stöd anpassat efter flickornas individuella behov, men personalens varierande utbildningsnivåer och brist på specifik utbildning utgör en utmaning.

This thesis investigates how the Swedish National Board of Institutional Care (SiS) handles girls who live under honor-related violence and oppression. The focus is on the role of the treatment staff and their competence development, as well as how government initiatives for increased understanding and education affect the girls' situation at the institution. By analyzing SiS's efforts and strategies, the study aims to identify measures to improve the well-being and safety of these young girls. A qualitative method with semi-structured interviews was used to answer the research questions, and the interviews were analyzed using thematic analysis. A total of eight individuals with different roles within an institution, which accommodates school-aged girls between 12-16 years old, were interviewed. The theoretical concepts of street-level bureaucracy and total institutions were applied in the analysis of the collected material. The results show that there are educational opportunities, but these are neither mandatory nor accessible to everyone. The treatment staff experience a lack of competence in relation to honor-related violence and oppression, while also expressing a desire to develop their knowledge. The study also reveals that the institution conducts its safety work through regular risk assessments and individual safety plans tailored to each girl's unique situation. The results highlight challenges in the work, including preventing contact between the girls and unauthorized persons through false identities, while staff face dilemmas when the girls express desires for contact with unauthorized individuals. The study also shows that the institution focuses on providing adequate care and support tailored to the girls' individual needs, but the varying levels of education among the staff and the lack of specific training pose a challenge.