År 2022 antog regeringen Sveriges första nationella anhörigstrategi, där sägs att vården och omsorgen som ges till dennärstående ska ske med ett anhörigperspektiv. Anhörigas insatser till den närstående ska beaktas, och uppmärksammas,deras kunskaper, behov av delaktighet och information ska tillvaratas. Syftet i den här artikeln var att beskrivaoch analysera anhörigas egna erfarenheter av ett anhörigperspektiv i mötet med professionen och vad som bidrartill att göra anhörigskapet hanterbart. Datainsamlingen skedde genom en kvalitativ design med 18 semistrukturellaintervjuer med anhöriga till personer med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Fem teman framkom somhandlar om i vilken utsträckning anhörigas möte med professionella kan bidra till ett mer hanterbart anhörigskap;professionens bemötande av anhöriga, mötet med anhörigkonsulenten, anhörigas delaktighet, få hjälp genom systemetoch lättillgänglig och kontinuerlig kontakt och information. Slutsatsen är att ju mindre anhöriga blir bemöttaenligt de nämnda temana desto större är risken för att en krissituation och ett svårhanterbart anhörigskap ska uppstå.Omvänt gäller om anhöriga upplever att de blir väl bemötta utifrån temana så blir anhörigskapet mer begripligtoch hanterbart. Anhörigperspektivet är en process av kognitivt och kommunikativt arbete som i anhörigas mötemedprofessionen skapar begriplighet och som kan bidra till eller motverka ett hanterbart anhörigskap.

In 2022 the Swedish government adopted Sweden’s first national caregiver strategy, which stated that care and support provided to the next of kin should be conducted with a caregiver perspective. The efforts of the caregivers for the next of kin should be considered and recognized, and their knowledge, need for participation and information should be utilized. The aim of this article is to describe and analyze the caregivers’ own experiences of a caregiver perspective when interacting with professionals, as well as what contributes to making caregiving manageable. Data collection was carried out through a qualitative design involving 18 semi-structured interviews with caregivers of individuals with chronic illness or disabilities. Five themes emerged regarding the extent to which caregivers’ interactions with professionals can contribute to more manageable caregiving: the professionals’ approach towards caregivers, interactions with family care consultants, caregivers’ participation, receiving assistance through the system, and easily accessible and continuous contact and information. The conclusion is that the less caregivers feel addressed according to the mentioned themes, the greater the risk of a crisis situation and unmanageable caregiving arising. Conversely, if caregivers feel well addressed based on these themes, caregiving becomes more comprehensible and manageable. The caregiver perspective is a process of cognitive and communicative work that, in the caregivers’ interactions with professionals, creates comprehensibility and can contribute to or counteract manageable caregiving.