Vid sekelskiftet 1900 förändrades Stockholm i snabb takt. Industrialiseringen tog fart på allvar och befolkningen ökade hastigt, samtidigt växte de ekonomiska och sociala klyftorna. Människor ställde krav på förändring. Socialborgarrådet Wictor Karlsson var en av dem som gick i täten för reformer för de fattiga och utsatta. Som nittonåring flyttade från Forsvik i Västergötland till Stockholm.
Fostrad i frikyrko- och nykterhetsrörelsen engagerade han sig i det växande arbetarpartiet. När socialdemokratin efter rösträttsreformerna 1920 erövrade makten i stadshuset blev han stadens första socialborgarråd. Det uppdraget skulle han behålla i tjugosex år. Wictor Karlsson spelade en nyckelroll för specialisttandvård vid Eastmaninstitutet och Södersjukhusets byggande.