Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen blir allt större i många länder så även i Sverige. Ensamhet är ett aktuellt folkhälsoproblem för denna åldersgrupp. Det finns flera mer eller mindre omfattande definitioner av ensamhet inom forskningen vilket är ett bevis på hur komplext begreppet är. Det finns flera olika orsaker till varför en människa blir ensam och vad detta kan leda till. En viktig aspekt av ensamheten är att den även har en självvald positiv sida som kan leda till hälsa, något som är lätt att förbise då man oftast tänker på ensamhet som lidande inom vården.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur ensamheten hos äldre kan lindras och vad som gör den uthärdlig samt vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan vidta för att lindra och förebygga ensamhet.

Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt som syftar till att ge en övergripande bild av hur forskningen på området ser ut. Vi har med hjälp av en manifest innehållsanalys skapat huvudkategorier och teman utifrån de vetenskapliga dokument som uppsatsen baseras på.

Resultat: Forskningen identifierar flera olika faktorer som kan lindra ensamheten hos individen däribland främjandet av det sociala nätverket. Sjuksköterskans arbete kan inriktas på att utveckla det sociala nätverket men även på att bland annat främja kontakten med patienten.  

Diskussion: Genom att använda Virginia Hendersons omvårdnadsteori tolkade vi uppsatsens innehåll och fann bland annat att det är sjuksköterskans uppgift att hjälpa patienten att nå sina mål. Målen kan bestå i att göra ensamheten uthärdlig genom vardagliga aktiviteter som exempelvis att läsa. Målen kan även handla om att sjusköterskan måste agera tolk för patienten när det kommer till att utveckla befintliga eller nya sociala relationer.