Bakgrund: Eftersom risken för att drabbasav demenssjukdom ökar med stigande ålder och antalet äldre i Sverige ökar kanman även förvänta sig att antalet anhörigvårdare ökar. Sjukdomen framtvingarrollförändringar som ger stora påfrestningar på familjen. Anhörigvårdaren ärett stort och viktigt stöd inte bara för den demenssjuke utan också församhället. De utför ett betydande arbete som kommunen annars hade behövtutföra.

Syfte: Syftet är att beskriva anhörigasupplevelser av att vårda en person med demenssjukdom.

Metod: Studien är en litteraturstudiebaserad på vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod.Elva artiklar har analyserats enligt Fribergs analysmodell. Analysenresulterade i fyra huvudkategorier: En annorlunda arbetsfördelning i hemmet,Ett ansvar som sträcker sig över dygnets alla timmar, En sorg att förlora enanhörig samt Anhörigvårdarens sätt att finna tid till återhämtning. 

Resultat: Resultatet visar attanhörigvårdare genomgått en rollförändring från att vara en jämlik partner tillatt få ge upp det mesta av det egna livet och istället vara en omhändertagandevårdare. Att vårda en partner är ett ansvar som sträcker sig över dygnets alla24 timmar. Anhörigvårdarna upplevde sorg, förluster och känslorav otillräcklighet, men mitt i lidandet fanns också känslor av glädje ochnärhet.

Diskussion:Flertalet anhörigvårdare menar att desaknade adekvat information från sjukvården om demenssjukdom, symtom ochsjukdomsförloppet, både skriftligt och muntligt. Eftersom många äldretolkar förändringarna som ett tecken på normalt åldrande eller som någotövergående som kan kopplas till tidigare livserfarenheter finns ett stort behovav kunskap om demenssjukdomar hos äldre.