Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att belysa normer och värderingar i socialtjänstens arbete med barn, detta genom att problematisera olika föreställningar om barns behov och föräldraskap samt utredarens roll i barnavårdsutredningar. Jag ställde mig frågan, hur ser egentligen barnavårdsutredningar ut i sken av rådande samhällsmoral och socialpolitik? Vilka föreställningar om barns behov, föräldraskap och inte minst utredarens roll bygger egentligen utredningarna på?

Jag kan konstatera att det finns en speciell utredningskultur. Vidare har jag funnit att barnets behov avgörs av föräldraförmåga men även att föräldraförmåga bedöms utifrån barnets behov. Jag har också identifierat utredare som omedvetet eller medvetet framstår som neutrala. Neutral eller inte har utredaren ändå störst makt att påverka en barnavårdsutredning. Vid genomförandet av studien har jag använt mig av diskursanalys som metod. I studien ingår 14 st barnavårdsutredningar som alla avslutats de senaste två åren och lett till åtgärd enligt SoL eller LVU. Jag har använt mig av kritisk social teori, genusteori och empowerment för att analysera resultatet. Samtliga teorier liksom den diskursteoretiska metoden har ett maktperspektiv såväl som ett generellt kritiskt perspektiv och utgår alla från förutsättningen att människan är en social konstruktion snarare än ett biologiskt och förutbestämt väsen.