Abstract

Sverige ligger i topp bland EU-länderna när det gäller ungdomar med psykosomatiska besvär. Detta medför frågan om vilka stödinsatser som finns tillgängliga för eleverna i den svenska skolan, samt hur skolkuratorerna arbetar med frågor som psykisk ohälsa och stressrelaterade problem. Skolkuratorns fokus är inställt på ett socialt arbete med individ, grupp och organisation, och förutsättningarna för skolkuratorns arbetsuppgifter är beroende av skollagen, som reglerar skolans verksamhet. Syftet med denna studie är att söka kunskap och förståelse för hur skolkuratorer arbetar med högstadieelevers psykiska hälsa i skolorganisationen. Vi har även som målsättning att finna lösningsförslag på den problematik som studien finner inom det specificerade området.

I den nya skollagen, som börjar gälla från och med 1 juli, 2011, står det att det ska finnas "tillgång" till en elevhälsa för eleverna, vilket även innefattar bland annat skolkuratorer. Innebörden i ordet tillgång är däremot inte specificerat. Studien visar att det kan uppstå krockar mellan skolkuratorn och lärare då spelplanen inom skolan är pedagogernas arena. Detta kan ofta betyda att det är deras synsätt som är rådande i vad som är de bästa åtgärderna för eleven. Problemlösningsprocessen i skolkuratorns arbete pekar på att samverkan mellan socialtjänsten är problematisk. Det handlar ofta om svårigheter kring att bestämma möten, att veta vem eller vilka som är inkopplade i ärenden som rör elever.

De tematiserade områden där vi fokuserat vår studie är arbetsmetoder, organisation och samverkan. Vi använder oss av en kvalitativ metod då vi intervjuat fem skolkuratorer i Stockholm. Bearbetning och analys har skett enligt organisationsteori och vi har tolkat samspel mellan individer och grupper utifrån i första hand rollteorin.

Studien har kommit fram till att skolkuratorernas arbete i många sammanhang är underställd skolorganisationens styre och att de själva måste utveckla och definiera sitt uppdrag utifrån detta. Denna studie har funnit att skolkuratorns otydliga organisatoriska position och ställning bör omorganiseras och tydliggöras. Skola och kommun bör ta ett större ansvar i att definiera skolkuratorns formella uppdrag och praktiska arbetsuppgifter. Studien avslutas med lösningsförslag och åtgärder som kan öka förutsättningarna för att barn och unga som har behov av det behov får del av det stöd som lagen säger att de har rätt till.