Bakgrund: Fibromyalgi är ett kroniskt smärttillstånd där diagnosen sätts utifrån patientens subjektiva upplevelser kring sina besvär. Personer med fibromyalgi känner ett lidande som härrör ur en ständig och oförutsägbar smärta och trötthet. De känner också att omgivningen inte förstår deras smärta då sjukdomen är osynlig. Många läkare vittnar om svårigheter i kommunikationen med patientgruppen samt till viss del en skeptisk syn på sjukdomen.

Syfte: Att beskriva upplevelsen av mötet med sjukvården hos patienter med fibromyalgi.

Metod: En litteraturöversikt enligt Friberg baserad på 12 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Medline och Pubmed.

Resultat: Fem huvudteman identifierades i artiklarnas resultat: Vägen till diagnos, Upplevelsen av dåligt bemötande och att inte bli tagen på allvar, Att på egen hand söka kunskap för att hantera brister i sjukvården, Att bli förstådd och lyssnad till samt Mötet med medpatienter. Dessa delades sedan in i subteman.

Resultatet visar att många patienter med fibromyalgi upplever att de inte blir trodda på av sjukvårdspersonalen. De upplever också att sjukvårdspersonal ofta antyder att fibromyalgikerna snarare lider av psykiska besvär. En diagnos gav ett namn på besvären och medförde en känsla av legitimitet till smärtan.

Att som patient bli lyssnad till och tagen på allvar samt att bli remitterad till en specialistklinik var något som medförde en positiv upplevelse av vården.

Diskussion: Enligt patienternas berättelser om mötet med sjukvården upplever patienterna ett lidande som kan kopplas till Dahlbergs fynd om att då patienten blir förnekad som en lidande människa uppstår ett vårdlidande. Utifrån patienternas berättelser kan man tolka att många vårdare inte ser till patientens livsvärld. Att vårda utifrån patientens livsvärld skulle innebära att patientens upplevelse av smärta inte förnekas, trots att inga objektiva fynd står att finna.