Studien handlar om processen som leder ut ur hemlöshet, och jämför personer med en psykisk funktionsnedsättning och personer utan. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med nio personer som har lämnat hemlöshet och missbruk. Fokus för studien och intervjuerna har varit individens upplevelse av processen som leder ut ur hemlöshet. Fem av intervjupersonerna hade en psykisk funktionsnedsättning och fyra av intervjupersonerna hade ingen diagnos. Vi har använt oss av Helen Ebaughs (1988) exitteori för att tolka och tematisera resultatet. I analysen har vi utvecklat teorin utifrån resultatet, då teorin inte beskriver individer som lämnar rollen som hemlös. Processen som leder ut ur hemlöshet har sett olika ut för intervjupersonerna i studien men det har funnits gemensamma inslag. Processen har tagit tid, vilket har varit viktigt för individen för att lyckas etablera sig i den nya rollen. För intervjupersonerna har det varit centralt att tillfriskna från missbruk för att ta sig igenom processen som leder ut ur hemlöshet. I början av processen var det viktigt att få lugn och ro omkring sig och senare i processen att finna en meningsfull sysselsättning samt en ny umgängeskrets för att kunna etablera sig och känna trygghet i den nya rollen. För många har självhjälpsgrupper eller ideella föreningar varit en plattform för dessa aspekter. Många har uppgett att det varit svårt att bryta med tidigare bekanta som fortfarande var kvar i missbruk. En annan svårighet som har beskrivits var misstroende från myndigheters sida. Processen som leder ut ur hemlöshet har varit likartad för personer med eller utan en psykisk funktionsnedsättning. Skillnaden har bestått i den sista fasen, att bygga nytt, då det har varit viktigt för personer med en psykisk funktionsnedsättning att få förståelse och kunskap om samt professionell hjälp med sin funktionsnedsättning.