Den här uppsatsen har syftat till att öka kunskapen om socialtjänstens kuratorers arbete med papperslösa på familjecentraler, och att öka förståelsen för vad kuratorerna upplever påverkar arbetet. En kvalitativ metod har använts i denna induktiva studie. Fem semistrukturerade intervjuer med kuratorer har genomförts vid fyra familjecentraler med utgångspunkt vid två geografiska områden.

Resultatet visar att kuratorerna behöver arbeta på ett annat sätt med papperslösa, göra andra vägval, än med andra familjer de möter, till exempel genom att hänvisa till eller samarbeta med ideella organisationer. Kuratorernas arbete med papperslösa består till stor del av att finnas tillgänglig för stöd och samtal, att förklara andra myndigheters beslut och upplysa om samhällsinformation och i varierande grad själv ”dra i trådar” och vara aktivt stöd. Resultatet visar att kuratorernas arbete påverkas av tjänstens formella frihet, som innebär både möjligheter och begränsningar. Arbetet påverkas också av begränsade erfarenheter av arbete med papperslösa, begränsade kunskaper och avsaknad av stöd och intresse från den högre arbetsledningen. Likaså visar resultatet på skilda uppfattningar om socialtjänstens ansvar för papperslösa, vilket kan påverka kuratorernas uppfattningar om sitt uppdrag. Slutligen visar resultatet att arbetet påverkas av att kuratorerna blir personligt berörda av möten med papperslösa.

Resultatet har analyserats med bidrag från fyra teoretiker. Antonovskys teori om känsla av sammanhang och Schöns teori om den reflekterande praktikern används för analys på mikro-nivå. Johanssons och Lipskys teorier om handlingsutrymme och strukturella dimensioner i klientarbetet används för analys på meso-nivå. Smiths teori om den institutionella etnografin och vardagslivets problematik används för analys på makro-nivå. I det avslutande kapitlet diskuteras de mänskliga rättigheternas funktion och socialarbetarens roll att påverka förhållanden på strukturell nivå.