En mängd äldreforskning pekar på att ålderdomen bör vara en förlängning av medelåldern på det viset att aktivitet, produktivitet, rationalitet, oberoende, hälsa och social förmåga även är normen på gamla dagar. Teorin om gerotranscendens menar till skillnad från detta att ålderdomen innebär en positiv utveckling där man känner sig nöjd med det liv man har haft, samhörighetskänslor med den eviga kedjan av liv och en harmoni inför vad som komma skall. Mitt syfte var att undersöka hur äldre personers upplevelse av ålderdomen ter sig i relation till teorin om gerotranscendens och dess tre dimensioner – tidsuppfattning, självuppfattning och sociala relationer, samt att få en ökad förståelse av vilka faktorer som kan ha en avgörande påverkan för utvecklingen mot gerotranscendens. Kvalitativ metod användes och semi-strukturerade intervjuer genomfördes för att närma mig åtta äldre intervjupersoners upplevelse av ålderdomen. Olika grad av det gerotranscendenta tillståndet kom till uttryck bland samtliga intervjupersoner. Inom dimensionen för självuppfattning uttryckte majoriteten av intervjupersonerna en ökad självkännedom med levnadsåldern samt självkonfrontation gentemot personlighetens mörkare och ljusare sidor. Under dimensionen för tidsuppfattning uttrycktes att tiden går väldigt fort samt att minnen tillbaka i tiden upplevdes ligga nära i tid trots att det var saker som skedde för länge sedan. Det fanns även några intervjupersoner som ansåg att minnen från livet kändes avlägsna. Den dimension som stämde minst in på intervjupersonerna var dimensionen för sociala relationer.