Trots att så många kvinnor drabbas av missfall är det ett ämne som det inte talas om i Västerländsk kultur. Kvinnor som genomgår missfall upplever därför ofta brister i socialt stöd i samband med missfallet. Av denna anledning spelar bemötandet från vårdpersonal en betydande roll då det kanske är den enda möjligheten kvinnan har att tala med någon om sitt missfall, men också för att få svar på viktiga frågor.

     Den här uppsatsen syftar till att öka kunskapen om kvinnors upplevelser av missfall och bemötande från vårdpersonal. En induktiv forskningsansats med en kvalitativ metod har använts i denna studie. Sex halvstrukturerade intervjuer har genomförts med kvinnor från olika geografiska områden i Sverige.

     Resultatet visar att kvinnorna delar upplevelsen av att ha förlorat ett önskat barn. De beskriver även sina upplevelser av de känslomässiga reaktioner som följer efter ett missfall och som handlar och chock, skuld och om sorg. Vidare beskrivs vilka reaktioner de fått från personer i omgivningen i samband med sin förlust och hur de upplevt den fysiska smärtan i samband med missfallet. Slutligen framkommer kvinnornas upplevelser av bemötandet från vårdpersonal som de beskriver i form av att få information, förmågan att förmedla en känsla och visa sig personligt berörd, att ge tid och utrymme för samtal och även återkoppling och uppföljning.

     Diskussionen av resultatet har gjorts med hjälp av Cullbergs kristeori och tidigare forskning. Som avslutning redovisas allmänna reflektioner och förslag på fortsatt forskning.

Despite the significant number of miscarriages that occur, miscarriage is not an often discussed topic in Western culture. Therefore, women that are affected by miscarriage often experience a lack of social support from people in the environment.

     Because of this reason, treatment from healthcare providers has an important role because it may be the only opportunity the women have to discuss her feelings about the miscarriage and to get answers about important questions that she may have.

     This essay is referring to increase the knowledge about women’s experience of miscarriage and healthcare providers.

An inductive research approach with a qualitative method has been used in this essay.

Six semi structured interviews has been fulfilled with women from different geographical areas around Sweden.

     My results show that women share the experience of the loss of child that they have been longing for. They describe their experience of their emotional reactions that fallows after miscarriage in the variety of chock, guilt and grief. They also describe different reactions from people in the environment in association with their loss and how they experience the physical pain.

     Finally, women’s experience of the treatment from healthcare providers are described in the variety of information, the ability to convey a feeling and express personal concerns, time and space to talk but also feedback and fallow up care.

     Discussion of the results has been done with help from Cullbergs crisis theory and previous research. As a finish, general reflections and suggestions to further research is presented.