Inledning: Då språket är en grundläggande faktor i det psykoterapeutiska samtalet är det av intresse att få mer kunskap om dess betydelse.

Syftet med studien var att undersöka upplevelsen av det verbala språkets betydelse i det psykoterapeutiska samtalet, detta framkom genom psykoterapeuternas syn på språkutveckling och eget språkanvändande, patienters språkutveckling och språkanvändande och svårigheter i psykoterapi.

Metod: Studien använde en kvalitativ metod och intervjuade fem leg. psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning.

Resultatet visar att psykoterapeu-terna genomgående ser på det verbala språkanvändandet som något som har en rörelse i psykoterapeuternas användande av eget språk, utifrån teorier om patientens språkanvändande. Språkutvecklingen hos patienten anses härröra från både relationen vårdare-barn och i vilken social kontext som barnet vuxit upp. Patienter som innan psykoterapin haft svårigheter i språkanvändandet vilket försvårat deras livssituation, förbättrar sitt språkanvändande efter en fullföljd psykoterapi. Detta i sin tur resulterar i förändrade relationella och sociala färdigheter.

Diskussion: Psyko-terapeuternas fokus var riktat mot patientens språkutveckling och språkanvändning och hur detta sedan påverkar hur psykoterapeuten använder sitt språk. Överlag funderade psykoterapeuternas väldigt lite över att sin egna språkutveckling och språkanvändning, kan påverka hur patienten använder språket. Resultatet påvisar således en ovana hos psykoterapeuterna att förstå och reflektera över sin egen del i språkanvändningen.

Introduction: Since language is a basic factor in the psychotherapeutic conversation, it is of interest to learn more about its significance.

The purpose of this study was to examine the experience of the verbal significance of language in the psychotherapeu-tic conversation; it emerged through the psychotherapeutic approach to language development and language use, patients' language development and language usage and difficulties in psychotherapy.

Method: The study used a qualitative method and interviewed five Leg. Psychotherapists with a psychodynamic orientation.

The result shows that psychotherapists consistently look at the verbal language use as something that has a motion in the psychotherapeutic use of language, based on theories about the patient's language usage. Language development in the patient considered to arise from both the caregiver-child relationship and in what social context in which the child has grown up. Patients before psychotherapy had diffi-culties in the use of language, which complicated their lives, improve their language use after completion of psychotherapy. This in turn results in altered relational and social skills.

Discussion: Psychotherapists focus was directed towards the patient's language development and language, and how this then affects how the psycho-therapist uses their language. Psychotherapists didn’t think the language development and language use, can affect how the patient uses language. The result demonstrates therefore a habit of psychotherapists to understand and reflect on their own part in language use.