En ökad andel av de barn som idag kommer till Sverige, har i förväg kända särskilda behov (special needs/sn-adoption). Det valda problemområdet fokuserar på tankegångar ur främst ett existentiellt perspektiv som kan förekomma hos en grupp adoptivföräldrar när de ska besluta om de vill eller inte vill ansöka om  doption av barn med special needs.

Syftet är att undersöka vilka adoptionsspecifika och existentiella frågor som kan finnas i beslutsprocessen kring adoption av barn med i förväg kända särskilda behov. Sex personer med varierande bakgrund har handplockats för denna kvalitativa studie. Resultatet visar att beslutsprocessen kännetecknas av ångest, sorg/avund, existentiella tankar eller upplevelse av självklarhet. Processen påverkar relationen som förenande/samverkande, splittrande, växelvis eller ibland ojämn. Individen konfronteras med självrannsakan, skuld och skamkänslor, tvivel och ångest och existentiella tankar. Motiv till att välja eller inte välja snadoption kan vila på rationella grunder med åldersskäl, geografiskt avstånd till sjukhus, ekonomi eller boende. Motiv till att välja eller inte välja sn-adoption kan även vila på känslomässiga grunder med etiska eller ideologiska motiv, egen begränsning, skydda barnet eller syskon från påfrestningar, att adoption i sig innebär särskilda behov eller längtan efter ett litet barn. Begränsningar och förbehåll kan finnas kring ålder på barnet, vissa specifika särskilda behov. Det finns ”förbjudna” tankar och känslor som att barnet inte ska knyta an till föräldern, att inte kunna älska sitt barn, att helst vilja få ett friskt eller så litet barn som möjligt.

Synen på sig själv och andra kan speglas som ”dålig” eller ”bättre” människa eller ökad acceptans gentemot andra än mot sig själv. Det finns ett behov av ingsskapande kring beslutet. Sammanfattningsvis visar studien att adoption av barn med i förväg kända särskilda innebär ett ökat psykiskt tryck för den enskilde och i relationen och väcker etiska och existentiella tankar av både en universell och individuell karaktär. Adoptivföräldrarna konfronteras med sin egen existens och måste hantera existentiell ångest, skuld och gottgörelse samt etiska och moraliska ställningstaganden som ansvar för sina handlingar. Särskilt uppmärksammas att special needs adoptioner kan innebära ytterligare en sorg som läggs till annan tidigare upplevd sorg kring ofrivillig barnlöshet. Fortsatt forskning föreslås inom berörda teman och hur de existentiella frågeställningarna inverkar på ett individuellt plan och i relationen mellan barn och förälder över tid.