Anhöriga till missbrukare har i låg grad prioriterats av den offentliga sektorn, speciellt när missbruket är dolt. Forskning har visat att anhörigas hälsa påverkas negativt av att ha en närstående med missbruksproblem. De löper risk för att bli medberoende vilket innebär ett möjliggörande för ett fortsatt missbruk hos de närstående.

Syftet med denna undersökning har varit att beskriva och analysera anhörigstöd utifrån ett professionsperspektiv. Det insamlade materialet består av fyra kvalitativa intervjuer av socialarbetare inom socialtjänstens vuxenenhet, inom Stockholms Stads stadsdelsförvaltningar.

                      Den 1 juli 2009 trädde en ny bestämmelse i Socialtjänstlagen (2001:453) SoL, 5 kap. § 10, om anhörigstöd i kraft. Bestämmelsen om anhörigstöd har haft en ”äldreprägel” och tidigare varit riktad till personer över 65 år. Intentionen med den nya bestämmelsen har varit att utöka anhörigstödet för hela socialtjänstens målområden, därmed även anhöriga till personer med missbruksproblem. Den insamlade empirin i denna studie i likhet med Socialstyrelsens utvärdering av anhörigstöd (Internet 1 Socialstyrelsen 2010; Internet 2 Socialstyrelsen 2011) visar att det inte är självklart att alla inom socialtjänsten ännu känner till bestämmelsen och att det finns faktorer av språk- och kulturskillnader inom socialtjänstens olika målområden. Anhörigstöd har tidigare varit utformat för ”anhörigvårdare” vilket är ett begrepp som inte passar sig väl med anhöriga till missbrukare. Anhörigstöd för anhöriga till missbrukare, inom det studerade området, håller på att utvecklas och visar att den nya bestämmelsen ändå fått genomslag för socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Det återstår dock att se hur bärkraftig den nya bestämmelsen blir och huruvida för Socialstyrelsen, som tillsynsmyndighet lyckas vägleda socialtjänsten i att ett anhörigperspektiv ska genomsyra arbetet med klienter. Socialstyrelsen ska lämna en slutrapport om anhörigstöd till regeringen i december 2014.