Bakgrund: Varje år drabbas runt 30 000 svenskar av stroke och nästan en tredjedel av dem får afasi. Afasi innebär en förlust eller försämring av språksystemet som förekommer efter en hjärnskada. Patienter med afasi upplever detta tillstånd som en förlust av sin autonomi vilket påverkar livskvaliteten negativt. Att vårda någon som drabbats av afasi ställer särskilda krav på sjuksköterskan, både för att hitta nya vägar till kommunikation och för att kunna ge en så god vård som möjligt.

Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva komponenter som kan påverka kommunikationen med patienter som drabbats av afasi efter stroke utifrån sjuksköterskans perspektiv.

Metod: Uppsatsen är en litteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar, publicerade mellan åren 2000- 2012, ingår. Valda artiklar berör kommunikation mellan sjuksköterskan och patienter som drabbats av afasi efter stroke. Som teoretisk utgångspunkt används Joyce Travelbees teori med fokus på utveckling av relationen mellan sjuksköterska och patient.

Resultat: Utifrån valda artiklar framkom två huvudteman: Grunder för en effektiv kommunikation och Möjligheter och hinder i kommunikation. Att använda sig av den icke- verbala kommunikationen har visat sig vara mycket effektivt när talförmågan är nedsatt. Samtidigt kan en anpassad miljö och tillräckligt med tid göra det möjligt att uppnå en effektiv kommunikation med patienter som drabbats av afasi.

Diskussion: Genom att hjälpa patienter att vara delaktiga i sin vård samt att använda sig av den icke- verbala kommunikationen kan man nå patienter med afasi. Detta kan resultera i en rättvisare vård och det skulle troligtvis också kunna öka livskvaliteten för individen.

Background: Each year about 30,000 Swedes suffer a stroke and almost one third of them experience aphasia. Aphasia is a loss or impairment of the language system that occurs after a brain injury. Patients with aphasia experience this condition as a loss of their autonomy which worsens their quality of life. To care for someone affected by aphasia requires specific skills for nurse, both to find new ways to communicate, and also to be able to provide as good care as possible.

Aim:  The aim of this study is to describe components that affect communication with patients suffering from aphasia after a stroke from a nurse perspective.

 Method: The study is a literature review including eight qualitative articles published between the years 2000 - 2012. Selected articles involve communication between the nurse and patients suffering from aphasia after a stroke. As a theoretical frame, Joyce Travelbee’s theory focusing on the development of the relationship between nurse and patient is used.

Results: Based on the selected articles, two main themes arose: Fundamentals for effective communication, and the Opportunities and barriers in communication. Making use of the non-verbal communication has proven to be very effective when speech is impaired. Meanwhile, adapted surroundings and enough time can make it possible to achieve effective communication with patients suffering from aphasia. 

 Discussion: By helping patients to be involved in their care, and to make use of non-verbal communication, it is possible to reach patients with aphasia. This can result in fairer healthcare and it would also probably increase the quality of life for the individual.