Uppsatsen syftar till att beskriva några aspekter av könets betydelse i psykoterapi utifrån ett psykoterapeut och patientperspektiv. Sex djupintervjuer genomfördes och analyserades genom fenomenologisk metod. Urvalet bestod av fyra legitimerade psykoterapeuter och två patienter. Psykoterapeuterna utgjordes av två kvinnor, 42 respektive 67år, och två män 59 respektive 64 år. Alla hade över 10 års tjänstgöring som psykoterapeuter. Patienterna utgjordes av en man, 48 år, och en kvinna, 42 år, som bestämt sig för att aktivt välja att få komma till en kvinna respektive en man. Resultatet i denna studie visar på att könet har betydelse i det terapeutiska rummet, att psykoterapeuternas olika tolkningsrepertoarer och syn på kön påverkar deras ställningstaganden i behandlingen, att samstämmigheten psykoterapeuterna emellan i de allra flesta frågor inte följde könet och att alla psykoterapeuterna uppvisar en motsägelsefullhet i sin syn, sitt förhållningssätt och sina förväntningar på kön. Patienternas önskemål om kön överensstämde inte med förväntad personlighetsstruktur.

Psykoterapeuterna har en relativt hög ålder och tre av fyra psykoterapeuter finns inom S:t Lukas som har en ideologisk kristen grundsyn när det gäller människosyn och värderingar. De blivande patienterna har tidigare inte gått i psykoterapi. Studien pekar på vikten av vidare och fördjupad forskning av könets betydelse av bl.a. förväntningar och arbetsallians.