Syftet med denna studie har varit att undersöka hur beslutsprocessen ser ut med fokus på den enskilda handläggarens individuella handlingsutrymme samt att förstå vilket eventuellt utrymme det finns för variationer i beslut inom försörjningsstöd. Tidigare studier har visat att det finns stora variationer i beslut inom försörjningsstöd och jag ville därför undersöka hur det kan komma sig. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare inom försörjningsstöd. Som analysverktyg har avskiljandeperspektivet använts. I ett avskiljandeperspektiv fokuserar man på de regler och mekanismer som skiljer ut de som är berättigade till bidrag och de som inte anses berättigade trots att de kan behöva hjälp. Avskiljandereglerna bygger på rådande föreställningar om arbetsmoral och arbetsetik och finns i de lagar och regler som socialsekreterarna är ålagda att följa. Resultatet av studien visar att det finns utrymme för variation i beslut inom ramen för det individuella handlingsutrymmet och att det till stor del kan hänföras till de krav som ställs på klienten avseende att söka arbete. Dessa arbetskrav har även visat sig göra det svårare att fatta beslut och att kraven på vad som förväntas av klienten blir otydliga. Det har också visat sig att lagstiftningen på många sätt uppmuntrar till bedömningar av moralisk karaktär och att detta kan leda till olika dilemman.