Syftet med den här studien har varit att öka kunskapen om boendestöd i relation till vuxna personer med adhd, utifrån fyra boendestödjares perspektiv. Studien har sin utgångspunkt i en tillsynsrapport från Socialstyrelsen, där det framgår att boendestödjare saknar kunskaper om adhd och annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och att de även saknar kunskaper om metoder att använda i arbetet med denna målgrupp. Den forskningsansats som använts är kvalitativ metod och intervjuerna som genomförts har varit halvstrukturerade. Antalet genomförda intervjuer med yrkesverksamma boendestödjare är fyra till antalet, varav två av dessa boendestödjare var kvinnor och två var män. Intervjumaterialet strukturerades utifrån de tre frågeställningarna och därefter tematiserades signifikanta citat med hjälp av öppen kodning. Resultatet analyserades med hjälp av nyinstitutionell teori, teorier om handlingsutrymme och teorier om kunskapssyn, samt syn på metoder för det sociala arbetet. Slutsatser som dras är bland annat att boendestödjarnas kunskaper om adhd och om metoder för det sociala arbetet är mycket varierande. Även boeendestödjarnas förhållningssätt till adhd varierar. Vidare dras slutsaten att boendestödjarna upplever att samverkan mellan dem och biståndsbedömare, samt samverkan mellan dem och landstingspsykiatrin har brister. Studien visar även att boendestödjares handlingsutrymme har minskat sedan yrket uppkom.