Socialstyrelsen (2011) skriver att det är under de senaste tio åren som man har börjat uppmärksamma barn som bevittnat våld och att dessa barn kan reagera på samma sätt som barn som själva har utsatts för våld och är i behov av stöd och hjälp. Syftet med studien är att öka kunskapen om Socialtjänstens och Polisens arbete med barn som bevittnat våld. Målet är att försöka förstå om det finns en skillnad på myndigheternas bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld och hur denna skillnad i så fall yttrar sig. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi genomförde tre intervjuer med Socialtjänsten och tre med Polisen. Våra tre frågeställningar är: Hur arbetar Polis respektive Socialtjänst med barn som är offer för familjevåld? Hur jobbar Socialtjänsten och Polisen med barn som bevittnat våld? På vilket sätt skiljer sig Polisens och Socialtjänstens bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld?

Vi använde oss av organisationsteorin för att på så sätt kunna beskriva hur Polisen och Socialtjänsten är organiserade och hur de bemöter barn som bevittnat våld. Resultatet från vår studie visar att informanterna upplever att det finns en stor skillnad med att arbeta med barn som bevittnat våld i jämförelse med barn som själva utsatts för våld. Informanterna menar att detta beror på att barn som bevittnat våld idag inte är brottsoffer fullt ut juridiskt sätt och att detta gör det svårare för de att hjälpa dessa barn. Alla våra informanter var eniga om att det idag behövs en lagändring som gör det lättare för de att höra dessa barn och att barnen på så sätt kan få den hjälp och det stöd de behöver. Däremot var de eniga om att alla barn de träffar värderas och bemöts på samma sätt.