Inledning: I yrkesrollen kommer de flesta psykoterapeuter regelmässigt i kontakt med missbrukare som försöker ta sig ur sitt beroende. Ofta refererar de som lyckas med detta till begreppet "En kraft starkare än vi själva" som de menar sig ha tagit hjälp av för att tillfriskna. Föreliggande arbete är ett försök att tränga djupare i denna fråga kring hur tillfrisknande missbrukare använder sig av detta begrepp.

Frågeställningar:

1. Existerar en skillnad i attributionsstil vad det gäller den verksamma agensen för drogfrihet mellan deltagarna i olika behandlingsmo-deller/behandlingsmiljöer och hur ser den i så fall ut?

2. Har olika behandlingsmodeller olika sätt att skapa ett övergångsområde där at-tributionerna genereras?

Metod: En kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats eftersom före-satsen är att beskriva och förstå informanternas livsvärld. I syfte att skapa empiri har tre fokusgruppstudier genomförts hos tre behandlingsorganisationer.

Resultat: Studien visar på en skillnad i attributionsstilar mellan informanterna Iris, NA-Anonyma Narkomaner och Kuröns HVB. Det är också stor skillnad hur infor-manterna kan tillskapa ett övergångsområde där attributionerna genereras.

Diskussion: De uppvisade skillnaderna mellan de olika informanterna i fråga om att skapa ett övergångsområde kan antas bestå i hur väl deltagarnas integration med be-handlingsorganisationens diskursiva praktik har uppnåtts. Vidare kan det antas att skapandet av ett integrerat övergångsområde kan bidra till upplevelsen av överlåtelse och bärande, vilka i föreliggande såväl som tidigare studier har visat sig ha betydelse för bibehållen nykterhet. Till yttermera visso framläggs hypotesen att en kunskap – hos behandlingsorganisation eller den enskilde psykoterapeuten – om klientens attribution-er kring gudsrepresentationen är till gagn för behandlingsresultaten.