Affektfokuserad psykoterapi är på frammarsch i västvärlden och forskningen indikerar goda resultat. Vidare är handledning ett viktigt moment för många yrkesgrupper, inte minst för psykoterapeuter. Det finns mycket forskning om handledning i allmänhet, däremot finns det inte så mycket forskning om effekter av grupphandledning. Syftet med denna studie var dels att undersöka vad en teoretisk utbildning samt metodhandledning i grupp i affektfokuserad psykoterapi kommit att betyda för fem deltagande psykoterapeuter, dels att se på vilket sätt de använder sig av affektfokuserad psykoterapi. Metoden som använts i studien har en kvalitativ ansats och den baseras på semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att metodhandledningen var mycket värdefull. Samtliga informanter sade sig vara nöjda med metodhandledningen, även om den också många gånger var känslomässigt utmanande. Alla sade sig vara intresserade av affektfokuserad psykoterapi, och hade stor nytta av metodens olika inslag i mötet med patienter. Däremot använde sig ingen av metoden på ett renodlat sätt i sin kliniska verksamhet.

Affect-focused psychotherapy is on the march in the western world and the research indicates good results. Furthermore, supervision is a valuable element for many professionals, especially for psychotherapists. There is much research on supervision in general, however, there is not much research on the effects of group supervision. The purpose of this study was to investigate what the theoretical training and method group supervision in affect-focused psychotherapy have come to mean for the five participating psychotherapists, and to see how they make use of affect-focused psychotherapy. The method used in the study has a qualitative approach and it is based on semi structured interviews. The results show that method supervision was very important. All respondents said they were satisfied with the method supervision, although many times it was emotionally challenging. All said they were interested in affect-focused psychotherapy, and had great use of the method and its various elements with their patients. However none used the method in a pure manner in their clinical activities.