Bakgrund: Demenssjukdom är den fjärde största folksjukdomen i Sverige och antalet insjuknanden beräknas öka. Begreppet demens inbegriper progredierande sjukdomar som framförallt påverkar minne, humör och kommunikationsförmåga. Många personer med demenssjukdom vårdas i hemmet av en eller flera anhöriga. Att vara anhörigvårdare innebär ett stort ansvar och påverkar alla medlemmar i familjen.

Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demenssjukdom.

Metod: En litteraturöversikt som bygger på en analys av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. 

Resultat: I resultatet påvisades negativa och positiva upplevelser. Vissa anhöriga upplevde sig ha blivit starkare i sig själva genom vårdandet av sin närstående men ett flertal uttryckte även känslor som ilska och frustration. Det framkom att anhöriga var i behov av stöd i vårdandet, men att de ofta tyckte att det var jobbigt att be om stöd då de inte ville vara en börda till andra eller till samhället.  Med sjukdomens uppkomst upplevde många en förändrad identitet hos den närstående som påverkade relationen mellan dem. Vissa upplevde rollförändringar i familjen och en saknad av social samt emotionell närhet, medan andra vittnade om att de kommit varandra närmare.

Diskussion: Resultatet visar att det finns en stor komplexitet i anhörigvårdares attityder gentemot hjälp och stöd utifrån, detta bör uppmärksammas av sjuksköterskor. Kunskap om anhörigas resurser och styrkor samt deras upplevda börda är en viktig del i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Sjuksköterskan behöver även vara medveten om att det förekommer känslor som ilska och frustration och identifiera dessa hos anhöriga för att undvika att den demenssjuke kommer till skada. Resultatet tyder även på att kvinnor och mäns upplevelser kan skilja sig åt och således kan deras behov se väldigt olika ut. Sjuksköterskan kan därför dra nytta av att beakta ett genusperspektiv i mötet med anhöriga. Resultatet har att diskuterats utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans.

Background: Dementia is the fourth most common endemic disease in Sweden and the number of people diagnosed with dementia is estimated to increase. Dementia includes diseases that affect the brain with symptoms on memory function, mood and communication skills. Several people with dementia is cared for at home by family members. Being an informal caregiver is a large responsibility and affects the whole family.

Aim: To describe relative’s experiences of caring for a family member with dementia.

Method: A literature review based on the analysis of ten scientific articles with qualitative design.

Results: The results showed both positive and negative experiences. Some relatives expressed the feeling of becoming stronger and more resilient as a result of caring for their loved one but there where feelings of anger and frustration as well. The results showed that the relatives where in need of social and formal support but often had a hard time asking for help due to the feeling of being a burden for others and the society. Many experienced that their family member’s identity changed with the disease, which caused a change in the relationship as well. Some expressed role changes within the family and the lack of social and emotional closeness, while others expressed a feeling of becoming closer to each other.

Discussions: It became clear that there was a complexity in relative’s attitude to social and formal support and nurses in contact with informal caregivers should be aware of this. Knowledge about informal caregiver’s perceived burden and what they perceive as their strength is an important key part for nurses in their work with dementia patients and their relatives. Nurses need to be aware of the occurrence of feelings of anger and frustration in relatives to be able to spot these and make sure the patient welfare is not compromised. Due to differences in men and women’s experiences it could be useful for the nurse to have a gender aspect in their meeting and caring for informal caregivers. The results were discussed from the perspective of Dorothea Orems self-care theory.