Bakgrund: Närstående inom palliativ vård har en viktig roll som patientens språkrör och funktion att upprätthålla patientens identitet. De antar ofta rollen som vårdare vilket är förknippat med många negativa känslor som ångest, rädsla, oro och sorg. Närståendes behov kan vara så stora att de överträffar patientens. Det är viktigt att närstående involveras i vården och att de får stöd i sin situation för att minska de negativa konsekvenserna. Stödsamtal kan utgöra en avgörande skillnad mellan en orimlig situation till en situation som är hanterbar. Stödinterventioner har dock begränsad evidens för långsiktiga resultat. Kunskapen om närståendes erfarenheter från stödsamtal är liten.

Syfte: Att undersöka närståendes erfarenheter från en samtalsintervention inom palliativ vård.

Metod: Beskrivande och tolkande design. Datainsamlingsmetoden är kvalitativ forskningsintervju. För analysen användes kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Initialt var närstående skeptiska mot stödsamtal som kändes nytt och främmande men ansåg efteråt att samtalen var nödvändiga och att de borde vara obligatoriska inom palliativ vård. Det kändes viktigt att få prata med någon som kände till patienten och visste hur familjesituationen såg ut. Samtalen gav tid för reflektion där man dels pratat om existentiella frågor, dels om relationer och olika praktiska saker. Samtalen gav också vägledning för hur situationen kunde hanteras såväl under som efter vårdtid samt för att kunna gå vidare i livet.

Diskussion: Resultatet diskuteras mot pendlingsmodellen där sorg ses som en stressor i en process som kan hanteras genom förlustorientering eller återhämtningsorientering och pendlingen däremellan. Samtalen har handlat om saker som kan ses vara förlustorienterande samtidigt som de handlat om andra saker som kan ses vara återhämtningsorienterande.

Background: In the context of palliative care, family carers have an important role to play as the patients spokesperson and help maintain the patients identity. They often take on the role as nursing carer which often is associated with many negative feelings such as anxiety, fear, concern and a sense of bereavement. Family carers need for support may be so great that they exceed the needs of the patient. It is important to involve family carers in caring and to support them in their situation in order to decrease negative consequences. Counseling support could make a crucial difference between an unreasonable and a manageable situation. However, there is limited evidens to the longterm impact of support interventions. Knowledge of family carers experiences of counseling support is limited.

Aim: To examine family carers experiences of a counseling support intervention in palliative care.

Method: Descriptive and interpretive research design. Qualitative research interviews used for data collection. Qualitative content analysis used for data analysis.

Results: Initially the family carers were skeptical about counseling support which felt new and strange but afterwards felt necessary and ought to be mandatory in palliative care. It felt important to talk to someone who knew the patient and who knew the family situation. Counseling gave time for reflection where they both talked about existential questions, relationships and different practical tasks. Counseling also gave guidance on how to handle the situation during and after caring and to move on in life.

Discussions: The results are discussed in the context of the dual process modell where bereavement is a stressor that can be coped with a loss orientation or restoration orientation and the oscillation in between. The counseling has focused on tasks that could be seen as lossorientated and at the same time on tasks that could be seen as restoration-orientated.