Inledning: Död och förluster drabbar oss alla förr eller senare. Ibland kan sorgen bli så svår så att den efterlevande förlorar livslusten. Syftet med denna studie är att undersöka vad som var till hjälp för att leva vidare efter förlusten av en livskamrat sedan många år. De deltagande intervjupersonerna hade sökt sig till en så kallad sorgegrupp, också kallad leva vidaregrupp, för att få stöd i sin sorgeprocess.

Frågeställningar: Vad har varit till hjälp för att vilja leva vidare efter förlusten av en livskamrat? Vad försvårar i det fortsatta livet? Hur har det gått att dela sorgen med eventuella barn?

Metod: Kvalitativ intervjustudie av explorativ art. Intervjupersonerna var fyra kvinnor och en man i åldrarna 64 – 78 år.

Resultat: Studien har visat att det är betydelsefullt för den sörjande att få dela sorgen med andra i samma situation genom samtal för att få mod att leva vidare. Delandet har inneburit en upplevelse av att ha blivit bekräftad och förstådd på ett djupt inre plan. Detta delande var mer betydelsefullt än att dela sorgen med barnen.

Diskussion: Till Antonovsky kan relateras den avgörande betydelse det många gånger upprepade berättandet hade för att erhålla en förnyad livslust. Bearbetningen genom samtalet gjorde det som hade hänt begripligt och mötet med andras livshistorier gjorde att det blev hanterbart och vänskapen med grupp-deltagarna genom deras förståelse och deltagande gjorde att en ny meningsfullhet växte fram. Det blir en känsla av sammanhang, KASAM, som gör att livslusten återkommer.