Inledning: Många studier har fokuserat på ADHD-barn, föräldrars, lärares och syskons olika perspektiv på ADHD och hur det är att leva med diagnosen. Studier har också visat att barn med ADHD ofta överskattar sin prestation i förhållande till hur andra uppfattar den. Detta fenomen kallas ”positive illusory bias” (Hoza, Pelham, Dobbs, Owen & Pillow, 2002). Syftet med denna studie är att undersöka hur barn med ADHD beskriver sig själva och hur de uppfattar att de betraktas av sin familj, lärare och kompisar. Detta perspektiv har inte studerats tidigare.

Frågeställningar: Vilka föreställningar har barn med ADHD om sig själva?

Vilka föreställningar har barn med ADHD om hur de betraktas av sina familjer, lärare och kompisar?

Metod: Åtta barn med diagnosticerad ADHD i åldrarna 9-12 år har i en kvalitativ studie intervjuats med semistrukturerade frågor och svaren har analyserats utifrån tematisk analysmetod.

Resultat: Till skillnad från tidigare forskningsresultat uttryckte de flesta barnen ingen tydlig ADHD-identitet i synen på sig själv. Däremot uppfattade flertalet att föräldrar och lärare såg ADHD-symtom hos barnet. Detta i kontrast till kompisarnas syn som oftast inte uttryckte sig i ADHD-symtom.

Diskussion: Utifrån begreppet ”positionell objektivitet” (Sen, 1993) diskuteras resultaten där flera tänkbara positionella parametrar presenteras.

Introduction: A number of studies have examined children with ADHD, how it is to live with this diagnosis, and the different perspectives of parents, teachers and siblings. In several studies, it has been shown that children with ADHD often overestimate their capability compared to other persons’ assessment of their capability. This phenomenon is called “positive illusory bias” (PIB) (Hoza, Pelham, Dobbs, Owen &Pillow, 2002). The aim of this study is to examine how ADHD-children describe themselves and how they think that they would be described by their family, teachers, and mates. It seems that this has not previously been studied.

Questions: How do children with ADHD describe themselves? How do these children think that they would be described by their family, teachers and mates?

Method: Eight children, diagnosed with ADHD and between 9 and 12 years of age, are interviewed with semi-structured questions and the answers have been analysed by thematic methodology.

Result: In contrast to previous studies, most children did not express any clear ADHD-identity in their description of themselves. However, ADHD-symptoms were quite common in their accounts of how they thought that their parents and teachers would describe them. This was in contrast to their accounts of how they thought that their mates would describe them, where the children seldom mentioned aspects related to ADHD-symptoms.

Discussion: The discussion of the results is based on the concept of “positional objectivity” (Sen, 1993), in which several plausible positional parameters are presented.