Bakgrund: Våld mot vårdpersonal inom psykiatrin är vanligt förekommande. I dagens lagstiftning finns ett krav på att arbetsgivarna ska utreda och åtgärda risker för hot och våld på arbetsplatsen genom kartläggning, information och utbildning. De-eskaleringsteknikerna är viktiga instrument som utgångspunkt i hanteringen för att öka förutsättningarna för stabilitet i situationen.

Syfte: Syftet är att beskriva hur de-eskaleringstekniker fungerar i praktiken för att reducera aggressivitet och våld i psykiatriska slutenvårdsmiljöer.

Metod: Litterturstudie innefattande elva kvalitativa artiklar.

Resultat: De återkommande uttrycken i studierna har identifierats och sammanställts i nio generiska kategorier: vara på plats, läsa patienten och situationen, självkännedom/trygghet, skapa kontakt, lugnt kroppsspråk, lyssna med genuint intresse, tala på ett lugnt, känsligt och korrekt sätt, stärka patienten (empowerment) samt balans mellan empati och kontroll. Kategorierna har inordnats under tre huvudkategorier: individuella egenskaper, handlingar samt effekt - de-eskaleringen syftar till att stärka patienten i ett eget val om stabilisering.

Diskussion: Det har påvisats konkreta resultat i användandet av de-eskaleringstekniker men även att de-eskalering är mycket situationsbundet och kräver en adekvat kompetens hos vårdpersonalen.