Bakgrund: Samsjuklighet förekommer ofta hos personer med psykisk sjukdom. Det är vanligt att de behöver hjälp inom den somatiska vården. Trots att psykisk sjukdom är utbrett i samhället är detta tillstånd fortfarande behäftat med stigma. En form av stigmatisering är diagnostisk överskuggning, vilket innebär att fysiska symptom felaktigt tolkas som symptom på den psykiska sjukdomen. Detta leder till underdiagnostisering och felbehandling. Stigma kan internaliseras och leda till självanklagelser och undvikande av kontakt med till exempel sjukvården.

Syfte: Syftet var att undersöka hur personer med psykisk sjukdom upplever den somatiska sjukvården.

Metod: En litteraturöversikt innehållande tolv vetenskapliga artiklar; tio kvalitativa samt två kvantitativa.

Resultat: Fyra huvudteman utkristalliserades: ”Att inte bli tagen på allvar”, ”Längtan efter någon som lyssnar”, ”Självanklagelser och skam” samt ”Upplevelser av barriärer”.

Diskussion: Resultatet diskuterades mot Erikssons omvårdnadsteori och Nordenfelts teori om värdighet samt mot konsensusbegreppen människa, hälsa och miljö. Det mest framträdande temat var upplevelsen av att inte bli tagen på allvar. Patienterna kände att vårdpersonalen viftade bort deras upplevelser och tolkade att de fysiska symptomen gick att härleda till den psykiska sjukdomen. Detta är exempel på stigma i handling, en företeelse som bidrar till minskad värdighet och vårdlidande hos patienten.

Background: Medical comorbidity is common in people with mental illness. There is still a strong stigma attached to mental illness. One of these could be diagnostic shadowing, a process where health professionals wrongly presume that physical symptoms are consequences of the patient´s mental illness. Diagnostic overshadowing can lead to underdiagnosis and mistreatment of the physical condition. Stigma and self-discrimination could also prevent people with mental illness from seeking treatment.

Aim: The aim was to investigate how people with mental illness experience somatic health care.

Method: A literature review was conducted which included twelve articles: ten with qualitative design and two with quantitative design.

Results: Four main themes emerged: "Experience of not being taken seriously", "Longing for someone who listens", "Self-discrimination and shame" and "Experiences of barriers".

Discussion: The results was discussed in relation to Eriksson's nursing theory, Nordenfelt theory of dignity and the consensus concepts of person, health and environment. The most distinct and common theme was the experience of not being taken seriously. The health professionals did not listen to the patients and assumed that the physical symptoms were consequences of the mental illness. This is stigma in action and it contributes to suffering and affects the patient’s sense of dignity.