Background: Tanzania is a low-income country where many people struggle to afford health care. Previous research on emergency health care in Tanzania shows that there are limited resources when it comes to both education in emergency care and acute care equipment. Furthermore, there is limited information concerning experiences from nurses working with emergency care under these conditions.

Aim: The aim of this study was to examine the Tanzanian nurses’ experience of caring for patients with life threatening conditions at a hospital in a small community.

Method: The study has a qualitative design with a semi-structured interview method where six registered nurses with experience of caring for patients who suffers from life threatening conditions at the Bagamoyo District Hospital in Tanzania were interviewed. The interview transcriptions where analyzed with a qualitative content analysis method described by Granheim and Lundman (2004).

Results: The result shows that the nurses works in an environment where recourses are limited and how they have found alternative ways to provide care under the given circumstances. It reveals how the nurses’ cope with these situations, their emotional challenges and how they manage feelings that comes from caring for patients with life threatening conditions under the prevailing circumstances.

Discussion: The result was discussed in relation to Roy’s adaption theory where the main focus was on the human being and its ability to adapt in order to maintain health and quality of life while interacting with a changing environment.

Bakgrund: Tanzania är ett utvecklingsland där många människor har svårt att bekosta sjukvård. Tidigare forskning rörande akutsjukvård i Tanzania visar att det finns en brist på utbildning och utrustning inom akutsjukvården. Det finns få studier som undersöker sjuksköterskans erfarenheter från att arbeta med akutsjukvård under de bristande förhållandena. Utifrån detta väcktes ett intresse för att utforska sjuksköterskans upplevelser utav att vårda patienter i livshotande tillstånd under dessa bristfälliga förhållanden.

Syfte: Syftet med studien var att utforska den Tanzanianska sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter i livshotande tillstånd på ett sjukhus i ett litet samhälle.

Metod: Studien har en kvalitativ utformning med semistrukturerade intervjuer. Intervjuer hölls med sex sjuksköterskor som arbetar på Bagamoyo District Hospital i Tanzania med erfarenhet av att vårda patienter i livshotande tillstånd. Intervjuerna transkriberades och bearbetades enligt en kvalitativ innehållsanalys som beskriven utav Granheim och Lundman (2004).

Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna arbetar i en miljö där resurser saknas och hur de funnit alternativa vägar för att kunna ge omvårdnad trots detta. Resultatet visar också att sjuksköterskorna ställs inför känslomässiga utmaningar och hur de hanterar känslorna som uppkommer då de vårdar patienter i livshotande tillstånd under bristfälliga förhållanden.

Diskussion: Resultatet diskuterades i relation till Roys adaptionsteori med tyngdpunkt på människan och dess förmåga att adaptera för att upprätthålla hälsa och livskvalitet i en föränderlig miljö.