Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om anhörigstöd genom att kritisk granska hur anhöriga till närstående med beroendeproblem konstrueras i lagstiftning och styrdokument för anhörigstöd och hur detta påverkar rätten till, och utformningen av, anhörigstöd. Studien har genomförts med en deduktiv governmentalityansats, ett perspektiv som kännetecknas av ett intresse för hur statens styrningsmentalitet, rationalitet och tekniker för styrning medieras via olika former av lagstiftning, policydokument och operativa riktlinjer. Studien har genomförts med en komparativ ambition som syftat till att jämföra föreställningar om medberoende som en problemkategori med statliga förväntningar på anhöriga som resurs i omsorgen av närstående. Frågeställningarna har behandlat hur och när en anhörig är att förstå som ett problem och resurs, hur råd, stöd och rekommendationer, samt professionella förhållningssätt, skiljer sig mellan anhöriga som vårdar och de som kategoriseras som medberoende och huruvida detta kan förstås i relation till styrningstekniker. Studiens frågeställningar har operationaliserats kring ett teoretiskt grundat analysschema, som väglett textanalys och tolkning av empiri. Analysschemat systematiserades i komponenter för att kritiskt granska empirins diskursiva formationer. Resultaten är presenterade i tre kapitel: Karaktär och förklaringar, Orsaker, aktörer och strategier och Subjektiviteter, auktoriteter och tekniker förstyrning samt i en illustrerande resultatfigur. Resultaten har visat att lagstiftning och policy kategoriserar anhöriga genom att systematiskt tillskriva dem olika egenskaper samt problem och behov, därtill varierande normativa föreställningar om anhörig-närståenderelationen i förhållande till omsorg och utsatthet. Empirin medierar en styrningsmentalitet som isärhåller anhörigkategorier som skilda fenomen, mottagliga för olika former av anhörigstöd, styrningstekniker och professionella förhållningssätt. Missbrukets medikalisering placerar anhörigstödet inom beroendevårdens ansvar. Anhöriga till närstående med beroendeproblem ska därför erbjudas stöd som antingen involverar dem i behandlingsfrämjande beroendevård eller behandlar egna medberoendebeteenden. Råd, stöd och rekommendationer riktade till anhöriga som vårdar kontrasterar ett tydligare omsorgsperspektiv. Anhöriga som vårdar närstående ska erbjudas stöd som underlättar den frivilliga omsorgen genom olika praktiska och administrativa avlastningspaket. Governmentalityanalysen har lett till slutsatsen att idealsubjektet är en autonom och ansvarstagande anhörig som aktivt förhåller sig till anhörigskapets risker genom att efterfråga anhörigstöd i enlighet med den medierade problem- och behovsbilden som tillskrivits tillhörande anhörigkategori. Studien har relevans för det sociala arbetet eftersom lag och policy ger upphov till olika program, åtgärder och insatser på den praktiknära nivån.