Internet har idag blivit en stor och stark social mötesplats för ungdomar. En stor del av deras kommunikation sker idag genom olika sociala forum som exempel Facebook, Twitter och Youtube. Internet skapar utrymme för frihet och uttryck. Å andra sidan kan det negativa med de olika sociala forumen vara att ungdomar kan fara illa genom att integriteten kränks på olika sätt. Trots att internet kan vara ett sätt för ungdomar att umgås på och därmed en social arena kan alltså risken för mobbning och kränkande behandling förekomma. Då människor i större utsträckning har tillgång till internet och mobiltelefoner resulterar det vidare till att mobbning och kränkande behandling som sker på nätet följer offret överallt i den dagliga tillvaron. Detta kan resultera i att nätmobbningen och nätkränkningen inte enbart sker på fritiden utan följer även med ungdomarna in i skolans värld. När denna typ av mobbning och kränkande behandling följer ungdomen in i skolans värld har skolan enligt lag skyldighet att agera. Hela skolans personal, föräldrar och elever är involverade i arbetet med att förebygga mobbning och kränkande behandling. Det krävs även att hela elevhälsan är delaktiga och där är nyckelpersonen, skolkuratorn. Utifrån detta är vårt syfte och vår ambition med denna studie att undersöka hur skolkuratorer i skolan hanterar problematik (mobbning, kränkande behandling, trakasserier samt diskriminering) som uppkommer på grund av sociala medier. Detta kommer att ske genom åtta kvalitativa intervjuer med skolkuratorer. Urvalet har begränsats till Norrort i Stockholm, där åtta grundskolor slumpmässigt valts ut. Vidare har även en intervju med en projektledare från organisationen Friends ägt rum. Studien bygger på tankarna bakom primär, sekundär och tertiär brottsprevention. Teorin som använts för att analysera resultatet är Sulers ”The online disinhibition effect”.

Huvudslutsatserna i studien är att mobbning som sker på sociala medier är ett svårt problem för skolkuratorerna att arbeta med. Skolkuratorerna uttrycker att det oftast inte handlar om mobbning utan om att personen istället utsätts för en kränkande behandling, detta då eleverna inte tänker sig för när det uttrycker sig på internet. En annan slutsats är att skolkuratorerna inte skiljer på traditionell mobbning och mobbning som sker på sociala medier och att deras förebyggande arbete är väldigt generellt. 

This study examines the link between the individual and social network, what social forces and social mechanisms involved in the interaction between individuals and groups and how we can explain and consider this relationship with the aim of understanding this connection. Through qualitative interviews, based on interviews of six active members in the organization Young KRIS (Young Criminal’s Return in the Society) examines the active social processes that the young members undergo, and motivates those who have been outside the expected conformed and regular society, to be included in the regular community and how this can be explained. The study shows that the organization through high availability, openness, knowledge of the needs of young people, good treatment, range of meaningful activities, has created a great venue for the young to develop and thus regain their place in the society.

Bakgrund: Det är en stor del av alla som kommer i kontakt med Socialtjänsten som har Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Socialsekreterare upplever att de inte har tillräcklig kunskap för att möta den här målgruppen på bästa sätt.

Syfte: Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka socialsekreterares kunskap om NPF.

Metod: I denna studie används kvalitativ metod och den har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. 4 socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten med barn och unga har intervjuats. Tematisk analys användes sedan för att bearbeta materialet och skapa teman till resultatet.

Resultat: Resultatet visar att det saknas utbildning om NPF i socialtjänsten, både från socionomutbildningen och från arbetsgivare. Men det visade också att det finns mycket kunskap och erfarenhet som används för att hjälpa den här målgruppen. Det som blev tydligt var dock att det är upp till den enskilda socialarbetaren att utforma sina strategier och att saknas gemensamma arbetssätt vilket leder till en ojämlikhet beroende på vilken socialsekreterare man träffar. Intervjumaterialet analyserades sedan med hjälp av Goffmans teori om Stigma.

Diskussion: Resultatet visar att kunskap saknas hos socialsekreterare och tidigare forskning visar på samma sak, i Sverige så saknas liknade studier i Socialtjänsten.

Ämnet i denna studie är egna och informella strategiers betydelse i organisatoriska sammanhang. Empirin baseras på hur socionomer förhåller sig till informella strategier i syfte att bli starkare individer och mer resistenta mot stress. För yrkesutövare inom socialt arbete är stress och ohälsa ett vanligt förekommande fenomen som ofta orsakats av hög arbetsbelastning. Ohälsa på arbetet kan få negativa konsekvenser för det sociala arbetet som utförs. Brist på återhämtningsmöjligheter på arbetsplatsen är vanligt då många verksamheter ställer krav på effektivitet hos socionomer. För att finna utrymme för att hantera stress använder sig därför många av egna tillvägagångssätt för att generera inre välbehag och stabilitet. Åtta intervjuer med socionomer som arbetar på olika sociala verksamheter inom den offentliga sektorn har deltagit i studien. Det teoretiska ramverk som använts för att förtydliga och belysa empirins innehåll är gräsrotsbyråkrati och empowerment. I resultatet beskriver socionomerna varför och hur de använder sig av informella strategier till vardags för att stärka sig själva. Vidare förstås empirin utifrån ramverk som handlar om individens egna resurser och den kontext de befinner sig i. I studien framkommer det att socionomer väljer strategier utifrån att det finns ett behov av tid för återhämtning och att de förespråkar att själva välja strategier utifrån sig själva. De menar att det viktigaste är att välja strategier som är individanpassade, som genererar glädje och som bidrar till känslomässig balans. Kreativiteten sätter gränserna för hur strategierna kan användas och verktygen tycks finnas inom var och en.

We have investigated social workers' work with women living in dual vulnerability, namely women who are both subjected to intimate partner violence and have substance abuse problems. Through interviews with social workers from Stockholm County, we have gained insights into their perceptions and experiences, as well as the challenges and conditions that affect their work. In our study, we used a qualitative research method focusing on hermeneutics to deeply explore social workers' experiences of working with intimate partner violence and substance abuse. We applied thematic analysis to systematically identify and analyze key themes from the data collection, which facilitated a detailed interpretation of their professional perspectives. The study showed that working with women in dual vulnerability is particularly difficult and demanding. Women in dual vulnerability often have more extensive and severe needs than those who only live with violence or abuse. The social workers emphasized the importance of building trust and creating a safe environment for abused women, as many have previous experiences of betrayal and lack of trust. Long-term commitment and continuity of contact are crucial for providing effective support. Cross-professional collaboration among various actors such as women's shelters, treatment centers, and healthcare proved to be central to offering holistic support. The conditions for providing adequate support are affected by the availability of resources such as time, personnel, and education. Many social workers experience that they have limited resources, which can hinder their ability to provide effective help. Continuous training is also important for addressing the specific needs of women in dual vulnerability. Working with women who are both substance abusers and victims of violence differs from working with women who only experience violence or abuse in several ways. It requires a broader and more integrated approach, a higher degree of flexibility and adaptability, as well as a greater emotional burden. Social workers need to handle multiple problem areas simultaneously and be creative in their solutions. By highlighting the specific needs and challenges that social workers face in their work with women in dual vulnerability, this study has contributed to a deeper understanding of how support efforts can be developed and improved. To enhance working conditions and the effectiveness of support, more resources, better training, and improved collaboration between various actors are required. We hope that our research can contribute to the development of more effective methods and strategies within social work to improve support for this vulnerable group.

This is a paper about the social services waiting rooms. Our aim with the study has been to:

”Describe and problematize the physical environment in social services waiting rooms. A wider purpose is to lift the question about the waiting room as a significant part of peoples encounter with the social services.”

 To be able to achieve this purpose, we have used two questions: What does the physical waiting room environment look like in social services in Stockholms län? How can we understand and problematize the physical environment factors impact on people who visits these environments?

 We have observed and photographed ten waiting rooms in ten different social services in Stockholms län. In the paper we describe what the environments look like, with text and whit pictures. Then we have analysed the results from four different theoretical perspectives. These four perspectives are: nursing theory, environmental psychology, power theory and theories about material.

Our conclusions is that the environment in the different waiting rooms shift a lot, but the thing the most of them have in common is that there doesn’t seem to be a lot of thought behind the design and configuration of the waiting room. Half of them don’t have windows and the environment is generally stripped. All of the waiting rooms have receptions covered all up with glass, with slots that the receptionist opens when someone comes up to the reception. Most of the waiting rooms also have walls and doors of glass facing the corridors where the visit rooms and the social workers offices are located. These are covered so that you cannot see in to the corridors. There is also a lack of a children’s perspective in the environments.

We mean that the poorly designed waiting rooms, with all the security built in to them, create and maintain the unequal relations between the social worker and the client, where the client is constructed as the ’the other’ and the dangerous.

År 2018 fick cirka 8 900 barn och ungdomar vård med stöd av tvångsvårdslagstiftningen Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ett av rekvisitet detta baseras på är det så kallade socialt nedbrytande beteendet, ett rekvisit öppet för tolkning. Syftet med vår studie var att undersöka begreppet annat socialt nedbrytande beteende för att se vilka beteenden, handlingar och egenskaper som tillskrivs ungdomen av socialnämnden när de ansöker om vård enligt 3 § LVU i förvaltningsrätten. Vårt urval innefattade ungdomar under 18 år där socialnämnderna ansöker om vård på grund av ett annat socialt nedbrytande beteende, det empiriska materialet bestod av 40 domar från Förvaltningsrätten i Stockholm. Studien utgick från en kvalitativ kritisk diskursanalys och har bearbetats med hjälp av ett antal diskursanalytiska verktyg. Med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell sattes studiens resultat i ett bredare perspektiv.

Vårt resultat visade att fyra teman lyfts fram i domarna, vi valde att kalla dessa för det rebelliska beteendet, det farliga beteendet, beskrivning av utsatthet och det vardagliga normbrytande beteendet. Socialnämnderna lyfter handlingar som ungdomen begått, beteenden samt egenskaper som den unge besitter som grund för vård. Resultatet visade att det socialt nedbrytande beteendet inte kan kokas ner till en specifik handling eller ett beteende, utan att en sammantagen bedömning behövs i varje enskilt fall. Diskursen kring ungdomars normbrytande beteende styrs till stor del av vuxna och diskuteras flitigt i media, politik och i övriga samhället. Den röst som hörs minst i diskussionen är ungdomarna själva. 

The aim of this study was to describe the social care provided for different age groups of people with intellectual disability, 55 years or above, and to investigate the association between such care and frailty factors for those with diagnosed level of intellectual disabilities. Descriptive and logistic regression analyses were used. Commonest forms of social care among the 7936 people were Residential care, Daily activities and Contact person. Home help and Security alarm increased with age. The frailty factors significantly associated with increased social care were age, polypharmacy and severe levels of intellectual disabilities. Persons most likely to be in residential care were in the age group 65-79 with polypharmacy and severe disability. The results indicate a need for further research of how frailty factors are considered in social care and longstanding medication, especially then severe intellectual disability hinders communication. A national strategic plan for preventive interventions should be developed to ensure the best possible healthy ageing.

Barns och ungdomars psykiska ohälsa är ett ofullständigt utforskat område i Sverige. Mycket tyder dock på att den psykiska ohälsan ökar bland unga vuxna, vilket gör att det finns all anledning att undersöka hur just denna grupp bäst kan bli hjälpt. Syftet med denna studie har varit att få en större förståelse för hur återhämtningsprocessen från psykisk ohälsa kan se ut för denna grupp: vad som är verksamt i processen och vilka faktorer de upplever som viktiga, pådrivande och hjälpande. Detta har undersökts i fem kvalitativa intervjuer med unga vuxna mellan 23 och 27 år som lidit av psykisk ohälsa men som idag mår bra igen. Ingen av dem har vårdats på institution för den psykiska ohälsan, men alla har fått professionell hjälp. Intervjuerna har analyserats med hjälp av teori inom återhämtningsforskningen och bearbetats med hjälp av kategorisering. Resultatet lyfter fram vikten av att få en tydlig reaktion på sin psykiska ohälsa; att man blir sedd och bekräftad av någon som också vågar agera och ta ställning. Det visar även att behandlarens ”regelbrott” kan ha en positiv inverkan, att sociala kontakter är viktiga under processen samt att man önskar en större tillgänglighet till vården. Slutsatsen är också att dessa behov för unga vuxna ska ses i ljuset av närheten till deras barndom och ungdom. Detta sammantaget ställer krav på förhållningssätt och tillgänglighet hos oss som möter unga vuxna i det sociala arbetet, från socialtjänst och skola till terapimottagningar och fritidsverksamheter. Det får också implikationer på det strukturella planet, till exempel hur ansvar och resurser fördelas mellan olika aktörer. Om detta behövs mer forskning, samt om unga vuxna explicit, eftersom de nu som grupp blir allt större, men fortfarande är otydligt definierade i både statistik och debatt, men också inom vården.

After the 2016 election of president Duterte, the Philippines have been actively fighting a war on drugs inside their own country according to the new policies developed by the newly chosen regime. These policies have led to the several thousands of dead in police operations which are by many called out as extrajudicial executions. The purpose of this study is to research the experience of urban people living in a society pervaded by a war on drugs with the goal of contributing to the understanding of how they handle the situation and how it affects their lives. The authors have spent two months in the Philippines, mainly in the Metro Manila area to gather the data for the study through mainly participant observation and semi-structured interviews for an ethnographic study. The results show who are being targeted in the war, how people experience it and create labeling and stigma according to the societal rules and norms as well as how people cope with difficult circumstances out of their control.

Detta examensarbete avser att undersöka hur ungdomar, som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck upplever socialtjänstens stöd utifrån maktperspektivet och KASAM-teorins tre begrepp. I studien har vi använt oss av kvalitativ metod för att genomföra semistrukturerade intervjuer. Åtta unga kvinnor som varit i kontakt med socialtjänsten intervjuades.

Tidigare forskning har framförallt studerat klientens upplevelse av kontakten med socialtjänsten. Antalet studier som berör kvinnor som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck är väldigt begränsat. Forskning inom detta område bör därmed eftersträvas.

Studiens resultat visade att de unga kvinnors förväntningar inte överensstämde med deras upplevelse av kontakten med socialtjänsten. Vidare visades att socialtjänstens stöd- och hjälpinsatser var allt för kortsiktiga där kvinnorna lämnades alltför tidigt och förväntades hantera sina svårigheter på egen hand.

Det övergripande syftet med vår studie har varit att undersöka personalens upplevelser av hur arbetsmetoder, relationer och makt påverkar deras arbete med de intagna ungdomarna. Studien behandlar den låsta institutionens komplexitet och dess påverkan på personalen. Vi har intervjuat nio anställda på fem olika SiS-hem runtom i landet och använt oss av kvalitativ metod. Vi har bearbetat och analyserat vårt arbetsmaterial utifrån en tematisk analys för på så sätt förstå personalens upplevda arbetssituation.

Resultatet av vår studie visade att behandlingsarbetet kräver en rigorös kunskap om målgruppen, arbetsmetoder och vikten av relationsbyggande. Det var även avgörande att personalen arbetade mot gemensamma mål och använde enhetliga arbetsmetoder. En utmaning för personalen var att skapa goda och hållbara relationer till ungdomarna och de tryckte på att det var av stor vikt att man som personal vågar vara vuxen. Både tidigare forskning och våran studie pekar på att kompetens är en central del i behandlingsarbetet och något som vår empiri visade var att bristande kompetens kunde leda till maktmissbruk gentemot ungdomarna.

Dagens socialtjänst kännetecknas av att ha hög personalomsättning som resulterat i olika arbetsrelaterade problem, såsom hög arbetsbelastning, stress och otillräckliga resurser. Denna studie syftar till att undersöka och kvantifiera de arbetsmiljörelaterade faktorer som, i störst utsträckning, leder till att socialsekreterare inom Stockholms socialtjänst stannar kvar på sina arbetsplatser. Studiens datainsamlingsmetod består av en enkät som totalt fick 35 respondenter. Slutsatserna visade en randordning mellan de arbetsmiljörelaterade faktorerna, där de personliga egenskaperna hos socialsekreterarna visade sig vara de starkaste/viktigaste faktorn till att socialsekreterarna stannar på sina arbetsplatser. Stöd och handledning var den näst starkaste faktorn som hade en större betydelse för socialsekreterarna inom området barn och unga. Återhämtning och självkännedom var den tredje starkaste faktorn. Stimulans och utveckling var den fjärde starkaste faktorn som hade en större betydelse för socialsekreterare som hade längre anställningstid. Den svagaste faktorn för socialsekreterarna i denna studie var kall och drivkrafter.

I denna studie beskrivs och analyseras den svenska fattigvårdens, socialvårdens och socialtjänstens ”värdehistoria”. Det är berättelsen om hur mellanmänskliga värden har använts för offentliga lösningar byggda på dygder, plikter och nyttoidéer.

Värdefrågor har alltid varit grundläggande i lagar och förarbeten inom området, men det är ovanligt med uttalat etiska analyser, reflektioner och ställningstaganden i statliga utredningar, propositioner och betänkanden från riksdagsutskott. Det gäller både i äldre tid och under de senaste decennierna.

Människosynen i lagar och förarbeten om socialtjänsten betonar den enskildes individualitet, möjligheter och behov. Det finns ett tydligt fokus på individuellt oberoende samtidigt som socialtjänstlagens ”portalparagraf” bär spår av en gemenskapsmoral med rötter i akademisk diskussion.

I dag finns det tecken på skillnader i värden mellan olika grupper, såsom rättigheter för barn och människor med funktionsnedsättningar och en mer traditionellt etisk värdegrund för äldreomsorgen.

Att socialtjänstens personal kan hantera och tolka nyckelbegrepp som ”barnets bästa” och ”god vård” är helt ­av­görande för förstärkningar av barns reella rättig­heter, skriver ­forskare vid Stockholms universitet och Ersta Sköndal högskola.

Syftet med den här studien var att undersöka och förklara brukarnas uppfattning om och erfarenheter av det mångfacetterade fenomenet empowerment. Då empowerment ofta definieras av andra än dem som praktiserar det låter den här studien brukarna komma till tals. Studien är genomförd på en enhet inom Basta gruppen, ett socialt företag som arbetar med rehabilitering och integration av människor med missbruksproblem tillbaka till samhället utifrån en tanke om empowerment. Sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studien kan anses ha en abduktiv ansats vilket innebär att målet inte var att komma fram till en ny teori utan ambitionen var att hitta nya infallsvinklar på ett redan etablerat fenomen. Mitt resultat visar att betydelsen av att känna till begreppet empowerment eller egenmakt är obefintlig i förhållande till individens empowermentprocess. De empowermentprocesser som bevittnats i intervjuerna ger en bild av hur brukarna parallellt med det dagliga arbetet på Basta visar på medvetna och omedvetna komplicerade strategier, uppfinningsrikedom och självinsikter som avlöser varandra då det gäller att orientera sig i den kontext de befinner sig i. Relationen till utomstående ”vanliga” människor ansågs ha stor betydelse medan relationen till organisationen eller till placerande myndighet inte uppmärksammades i samma utsträckning. Respondenternas berättelser kunde förklaras och sättas i ett större sammanhang med Jo Rowlands (1997) teori om tre dimensioner av empowerment. Inom det sociala arbetets praktik finns det möjligheter att ytterligare öka tron på individen och dennes förmåga och kapacitet att av egen kraft med professionens hjälp ta sig ur sin situation. Denna hjälp av professionen skulle också gynnas av att undersöka vilken betydelse brukarens bakgrund har för vilket rehabiliteringsalternativ hen erbjuds eller väljer.

Syftet med denna studie är att undersöka om det finns en stereotyp av den äldre som får bifall på sin överklagan till särskilt boende. Detta kommer undersökas med hjälp av en riktad kvalitativ innehållsanalys där de texter som kommer analyseras är domar ifrån förvaltningsrätten där äldre personer överklagat sitt biståndsbeslut. Genom att använda teorier om att göra ålder och perspektiv på makt, analyserades och tolkades utvalt empiriskt material. Analysen utfördes genom att söka efter meningsbärande delar av texten, meningar som innehåller relevant information för att kunna svara på studiens syfte. Den relevanta informationen kodades för att sedan kategoriseras, och separerades i olika teman som slutligen analyserats med teori och tidigare forskning. Studien visar att det är svårt att urskilja en stereotyp av den äldre som får bifall på sin överklagan. Denna slutsats tas då det inom kategorierna verkar skilja sig åt både mellan de olika bifallen och de olika avslagen, men även mellan avslag och bifall. Utifrån det resultatet så verkade det inte vara några vissa egenskaper som den äldre ska, eller inte ska ha för att beviljas insatsen. Slutsatsen innebär inte att en stereotyp nödvändigtvis inte existerar, men den har inte kunnat urskiljas i det empiriska materialet. Utifrån de teoretiska begrepp och den forskning som använts i studien är en trolig slutsats i stället att biståndshandläggarna tar godtyckliga beslut utifrån de givna ramar som organisationen utformat i form av kommunala riktlinjer och rådande lagstiftning. Den utredning som biståndshandläggarna skriver om den äldre, utgör sedan en del av underlaget i förvaltningsrättens dom, och det är denna del som är av intresse för denna studie.

Studiens syfte var att undersöka behandlarens respektive klientens upplevelser av behandling riktade kring beteendemönster som är kriminellt normbrytande, där mottaglighet till behandling beaktas särskilt utifrån principerna risk, behov och mottaglighet. Studien utgick från en induktiv kvalitativ ansats med nio semistrukturerade intervjuer. Frågeställningar har besvarats av fem praktiker från frivården och av fyra före detta kriminella män som genomgått någon form av behandling för att motverka återfall i brott. Intervjumaterialet har sedan bearbetats och analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och Jönsons perspektivansats. Det framkom från både behandlare och respondenter att orsaker till normbrytande beteende ofta hänger samman med en dysfunktionell uppväxt vilket sedan lett till kriminalitet i vuxenlivet. Andra faktorer kan vara en bristande skolgång med utanförskap som följd. Det framkom av både behandlare och klienter att diagnoser är en försvårande faktor. Andra viktiga aspekter som lyftes fram var att det måste finns ett behov av samordnade insatser för personer som är beroende av olika utförare med ett bättre samarbete mellan olika professionella yrkesgrupper som kan axla både diagnoser, psykisk problematik tillsammans med missbruk och med fokus på individens behov samt förutsättningar. Studiens slutsats är att både behandlare och klienter har en samsyn kring om att det måste finnas en medvetenhet, självkännedom och fokus på ett ömsesidigt samspel vilket ökar både tilliten och mottagligheten.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka erfarenheten och upplevelsen hos omsorgspersonal som arbetar på särskilda boenden för personer över 65 år med demenssjukdom av att begränsa de boende i deras självbestämmanderätt. Vidare ingick det i syftet att öka förståelsen genom att synliggöra vad som kan motivera beslut vilka leder till handlingar som innebär att demenssjukas självbestämmanderätt begränsas. Uppsatsen har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet är baserat på semistrukturerade intervjuer med sju omsorgspersonal som arbetade på olika boenden med inriktning mot demenssjukdomar. Resultatet visar att begränsningarna av de demenssjuka sker med hänvisning till skyddsaspekter och bristande resurser. Omsorgspersonalen beskrev hur de använde avledande strategier i situationer där de begränsade de demenssjuka personerna. Med hjälp av handlingsteori analyserades resultatet och visade att de avledande strategierna är den handling som intentionen att skydda den demenssjuke leder fram till. Vidare beskrivs de faktorer som ligger bakom intentionen. En diskussion förs om korrelationen mellan mikro- och makronivå; hur omsorgspersonalens handlingar påverkas av makronivån men även hur handlingarna påverkar densamma.

Välfärdsomsorg som i Sverige bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen är enligt lag skyldig att bedriva en systematisk kvalitetsutveckling. I denna kvalitetsutveckling inkluderas att arbeta med identifiering av brister samt risker för brister. Detta sker genom att personal i omsorgsverksamheter systematiskt ska rapportera avvikelser varpå ett avvikelsearbete påbörjas. Avvikelsearbetet leder till åtgärder i verksamheter och är därmed ett relativt omedelbart kvalitetsutvecklande. Samtidigt fyller avvikelsearbetet en funktion på en mer aggregerad nivå då det i statistiska sammanställningar kan ge fingervisning om hur verksamheter bedrivs samt att brister, och eventuella behov, tydliggörs. Statistiskt underlag samt tydliggjorda brister och behov kan i sin tur användas för att underbygga beslut som berör verksamheterna, både beslut inom verksamheter men också politiska beslut som sätter ramar och förutsättningar för organisationer och verksamheter. Således kan avvikelsearbete mynna ut i ett av de flera kvalitetsmått vilka i vårt samhälle idag är avgörande för att kunna utvärdera att offentligt bekostad välfärd dels är effektiv men också av god kvalité. Det finns idag en utbredd kritik av den samhälleliga styrmodell som kallas New Public Management. Kritiken riktar bland annat in sig på de stora krav av uppföljning och utvärdering som är både resurskrävande och riskfyllda i den mening att utvärdering och mätning av kvalité kan innehålla skevheter och föra med sig missvisande resultat. Kritik förs också fram mot att det administrativa arbetet tar över tid och resurser från kärnverksamheten, i den här studien äldreomsorg. Föreliggande studie syftar till att undersöka hur personal inom äldreomsorgens särskilda boende upplever deras avvikelsearbete utifrån begreppet organisationskultur. Det är av relevans att höra hur den personal som arbetar med avvikelsearbete upplever sitt arbete med kvalitetsutveckling. Avvikelsearbete som arbetsuppgift medför nämligen möjliga utmaningar: personal inom äldreomsorg är en av de personalgrupper i samhället som är mest belastad arbetsmiljömässigt, avvikelsearbete kan vara laddat med en känsla av utpekande av syndabockar, det finns incitament för organisationer att visa upp en yta av att kvalitetsarbete pågår. Studien har genomförts som en fallstudie med kvalitativ ansats där sju semistrukturerade intervjuer med vårdbiträden samt undersköterskor från en och samma arbetsgrupp har gjorts under våren 2018. Resultatet går i linje med tidigare forskning som lyfter fram olika aspekter som relevanta för ett framgångsrikt avvikelsearbete: kommunikation och dialog med kollegor och chef, uppmuntran från chef, tydlig struktur för hur avvikelsearbetet bedrivs. Resultatet visar också på aspekter som kan lyftas fram som brister i avvikelsearbetet: hur personal kompenserar för att hinna med sitt arbete, att avvikelser gällande vissa brister inte alltid rapporteras. För att tolka och analysera studiens resultat används socialpsykologen Edgar Scheins arbete om organisationskultur samt företagsekonomen Mats Alvessons arbete om mekanismer inom organisationer.

Temat diskurs kan vara svårt att få grepp om. Uppsatsen ämnar närma sig temat ur ett teoretiskt intresse, samt försöka finna hur det kan vara relevant för det sociala arbetet. För att lättare ta sig ann detta görs utgångspunkten i en diskursanalys av löneskillnader mellan kvinnor och män, med utgångspunkt i sociala medier. Studiens syfte är att belysa och analysera olika typer av diskurser på sociala medier med utgångspunkt ur ämnet; kvinnors underpriviligierade lönesättning i jämförelse med män, samt att finna på vilket sätt detta kan påverka det sociala arbetet.

Jämställdhetsämnen som detta, bör ur analytisk synpunkt närmas med försiktighet. Detta då normer, formella regler, lagar samt bildandet av kulturer gör att personen bakom analysen själv är en del av det som analyseras. Man är således själv färgad av samhällets kultur och struktur. Sociala medier möjliggör ett sätt att kommunicera allt ifrån händelser ur det privata livet samt en vy av den egna världsbilden. Det ska tydliggöras att uppsatsen är menad att stå neutral i de olika typer av jämställdhetsfrågor som kan dyka upp. Ställningstaganden undviks i så stor mån som möjligt då uppsatsen ska ses ur teoretisk synpunkt, med intresse för teoriernas applikation. Frambringande av information görs genom empiri utan syfte för ställningstagande.

Uppsatsen vill finna den kritiska punkten hos uttalanden i sociala medier och vilken grund de står på. M. Winther Jørgensen. & L. Phillips. skriver att diskurs kan sägas vara ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen, eller ett utsnitt av världen” (2000 s.7). Uppsatsen söker alltså att finna mening och betydelse ur vilket människor grundar sina argument, samt vad som kan ligga bakom världsbilderna som skapas ur diskursen inom uppsatsens tema. På detta sätt kan dessa världsbilder tydliggöras och slutligen agera som exempel för hur socialt arbete kan färgas av diskursutformning. Uppsatsen vilar mot Michel Foucaults teorier om diskurs i förhållande till makt som ramverk för att analysera och beskriva materialet som yttrar sig genom Instagram och Twitter. I den här uppsatsen ses Foucaults definition av makt som formande och resultat av diskurs, snarare än maktens kanske vedertagna definition som suveränitetens härskande över individen eller en parts förtryck av en annan. M. Winther Jørgensen. & L. Phillips (2000 s.28) skriver vidare att forskarens roll inom diskursanalysen bör vara att intressera sig av ”hur vissa utsagor helt naturligt blir accepterade som sanna och andra inte”. Det är med denna grund som uppsatsen bör ses som betraktande och frågande, i vissa fall mer eller mindre kritisk, men med förhoppningen att den inte ska beläggas med en underton av någon slags ideologisk agenda. Etikprofessorn Elena Namli, sa i programmet Idévärlden, på Sveriges Television: ”’Kritisk’ – betyder inte ’ta avstånd’” (Idévärlden 4/2 2018). Det är med denna ståndpunkt som uppsatsen tar sig an följande analys.

Vid frågor som rör barns utsatthet för sexuella övergrepp har internet fått en allt större roll där den omfattande teknikutvecklingen har lett till nya möjligheter för personer att ta kontakt med unga för sexuella ändamål. Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers erfarenheter av att möta och arbeta med unga som utsatts eller riskerar att utsättas för sexuella övergrepp på nätet. Studiens empiri baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju skolkuratorer som arbetar på högstadium. Empirin analyserades med hjälp av en teoretisk referensram bestående av yrkeskompetens samt tidigare forskning. Resultatet visar att skolkuratorerna arbetar till med förebyggande insatser såsom kunskapsspridning och utbildning till både elever och föräldrar. Det framkommer dock att insatserna ter sig resultatlösa då alltfler elever blir utsatta och skolkuratorerna har inte har kunnat se några förändringar. För att fånga upp elever som blivit utsatta för nätövergrepp utgör relationen ett viktigt verktyg. När det gäller att stödja elever som blivit utsatta utförs arbetet vid misstanke eller när skolkuratorerna har fått kännedom om att en elev har blivit utsatt. En utmärkande utmaning är skolkuratorernas kunskapsbrist kring fenomenet som leder till svårigheter i det förebyggande, upptäckande och intervenerande arbetet. 

Interpersonellt våld är ett globalt samhällsproblem som kostar liv och hälsa världen över. Individer med intellektuell funktionsnedsättning är i högre grad utsatta för våld och övergrepp i jämförelse med den generella populationen. Sverige saknar, trots 2008 års ratificering av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, både kunskap, statistik och verktyg för att komma till rätta med våldet. Förevarande litteraturöversikt syftar till att med hjälp av aktuell svensk samt internationell forskning undersöka samt identifiera faktorer som verkar föranledande samt upprätthållande av våld mot personer med intellektuell funktionsnedsättning. Metoden för insamling av empiri grundade sig i en kvalitativ ansats där studier lästes in och analyserades enligt en tematisk analysmetod. Resultatet visade på en genomgående avhumanisering av personer med intellektuell funktionsnedsättning som går genom alla led i samhället. I kombination med de sårbarhetsfaktorer som kommer av funktionsnedsättningen föranleds och upprätthålls våldet. Slutsatsen landade i vikten av att socialarbetare och andra människobehandlande professioner har tillgång till verktyg där våld kan upptäckas hos personer som själv inte kan synliggöra sin utsatthet. 

Det brandskadeförebyggande arbetet är strukturerat som ett samarbete mellan olika samhällsaktörer, enskilda individer och lokal- och civilsamhällen. En förutsättning för ett framgångsrikt samarbete är att de olika aktörerna genomför sina beskärda delar – och att det finns ett förtroende för att de andra aktörerna kommer genomföra sina. 

Studien visar att det sker en medveten eller omedveten, växeldragning mellan individers personliga brandskydd och samhällets brandskydd, där individers brandskydd påverkas av det samhälleliga skyddet. Det finns potential att utnyttja civilsamhället för att kompensera för individers bristande brandskydd, liksom samhällets bristande förmåga. Idag är inte den typen av samverkan särskilt välutvecklad – man verkar från räddningstjänstens sida se civilsamhällesaktörer som resurser vid större händelser (som skogsbrand), men inte vid prevention av bostadsbränder.

The purpose of this study has been to analyze - by the use of critical discourse analysis - how constructions of ensamkommande (unaccompanied minors) were expressed on Twitter in 2015. The purpose of this analysis has been to investigate what consequences these constructions might have for how people interpret and understand unaccompanied minors and what kind of impact that could have on the social work carried out for the target group. The material was comprised by every tweet written in Swedish and containing the word ensamkommande on Twitter during 2015. The study has been made from a social constructionist  perspective and the method for analysis has been Fairclough’s three dimensional model. The result showed that eight discourses could be identified. The majority of these could be said to have a negative attitude towards unaccompanied minors and portrayed them in a very negative way. The few discourses that could be said to have a positive attitude towards the target group also contributed to the very negative construction of them. The result also showed that the main producers of the material, and thereby the negative construction of unaccompanied minors, were private individuals, politicians, journalists and media. The conclusion is that the construction of unaccompanied minors could have a negative impact on social work since it can affect how people in general perceive the target group. This could lead to both structural and individual impact regarding the social work with unaccompanied minors. How people interpret and understand the concept of unaccompanied minors could affect how people vote in general elections which could lead to changes in legislation and policies to better answer towards the very negative construction of unaccompanied minors. Such changes of legislation and policies could have a negative impact on the social workers ability to maneuver in their work with the target group. There is also a risk that social workers incorporate the construction of unaccompanied minors so that the work with the target group may be based on prejudiced and general assumptions about them.

I Personlig professionell utveckling för socionomer tar författarna ett grepp kring den livslånga lärandeprocess som kan ge blivande och yrkesverksamma socionomer förutsättningar att utveckla en hållbar yrkesroll samt en yrkesidentitet präglad av etisk medvetenhet och en personlig professionalitet. 

Ett vanligt budskap inom socionomens profession är vikten av att vara professionell, möjligen personlig, men aldrig privat. Författarna menar att detta delvis är ett missförstånd, att många tror sig behöva bli opersonliga eller spela en roll som professionell. För att skapa ett såväl personligt som professionellt bemötande behöver man arbeta med sin självkännedom, sin empatiska förmåga och med att utveckla en etisk medvetenhet.

Författarna kombinerar teoretiska resonemang med olika reflektionsövningar för att uppmuntra läsaren till eftertanke kring de teman boken behandlar; viljan att utvecklas, självkännedom, empatisk förmåga, etiskt bemötande samt strategier för att hålla som socionom. Det handlar om att hur man som socionom kan smälta samman sin personlighet med sin professionella roll. Ja, att vara sig själv som socionom. 

Boken vänder sig till såväl socionomstudenter som till yrkesverksamma socionomer samt till andra inom socialt arbete och människovårdande yrken.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur socionomstudenter anser att socionomen bör vara i sin yrkesroll. Detta gjordes genom att studenterna fick ta ställning till tjugotvå olika etiska egenskaper. De etiska egenskaperna placerades i fem olika kontexter för att undersöka om det fanns någon skillnad i värderingen av dem utifrån kontext. Dessa kontexter var: i allmänhet, i kontakt med chef, i kontakt med kollegor, i kontakt med brukare/klienter samt i kontakt med andra organisationer och myndigheter.

En kvantitativ tvärsnittsundersökning med surveydesign genomfördes med hjälp av enkäter till samtliga socionomstudenter vid Ersta Sköndal högskola vårterminen 2015. Totalt deltog 116 studenter i undersökningen.

Vid analysarbetet användes sociologen Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv samt ett dygdetiskt perspektiv.

Vi kom fram till att studenterna uppfattat det som att det finns etiska egenskaper av vikt för socionomen i dennes yrkesroll samt att värdering av dessa skiljer sig åt beroende av kontext. Den viktigaste kontexten att ha dessa etiska egenskaper i ansågs vara i kontakt med brukare. De tre etiska egenskaperna som ansågs vara viktigast både i allmänhet och i förhållande till brukare var empati, lyhördhet samt respektfullhet. I kontakt med chef ansågs samarbetsförmåga, tydlighet och ansvarstagande vara de tre viktigaste egenskaperna. I kontakt med kollegor var det samarbetsförmåga, lyhördhet och respektfullhet som ansågs vara viktigast och i kontakt med andra organisationer och myndigheter var det tydlighet, samarbetsförmåga och saklighet som lyftes fram.

Tidigare erfarenhet, oavsett om det var på utförar- eller mottagarsidan, visade sig inte vara avgörande för vilka etiska egenskaper studenterna angett som viktigast. Den enda grupp vars svar utmärkte sig var de lite äldre studenternas.