God is not a he, yet “he” is by far the most common pronoun for God. This qualitative study looks at how some priests from the Church of Sweden preach about God in a non-masculine way. The study was done through interviews and analysis of sermons from four priests who all work with non-masculine language concerning God. 

Question: How can a non-masculine language about God look like, in sermons and in the preparations of sermons, in the Swedish church today?

Sub-questions:  What types of words, pronouns and imagery of God are used in the sermons that were studied?What were the reflections of the priests in the study regarding non-masculine language in the preparation of sermons?

From the interviews and sermons, a list has been compiled with words about God that are gender neutral and gender balanced. Although the importance of theological anchoring in the Bible is important there are also forgotten traditions and the congregations of the living folk church to anchor into.

Ersta diakoni har en fantastisk historia som sträcker sig över tre sekler. Med den här boken vill vi försöka ge en inblick i den verksamhet som bedrivits genom åren, och de människor som passerat revy, såväl medarbetare som patienter, boende och andra. Ersta har ofta gått före och visat vägen i det sociala och omvårdande arbetet, och funnits med i situationer där andra backat undan. Vad som alltid varit utmärkande för Ersta diakoni är långsiktigheten. Vårt diakonala uppdrag är detsamma nu som för över 160 år sedan: att se människan, att tjäna, lindra, bota, stötta och vara ett synligt tecken på Guds barmhärtighet. Även i en sekulariserad värld.

Omsorg och kärlek, empati och omtanke är grundläggande inslag i mänskliga relationer. Vi känner igen dem som autentiska uttryck i en personlig relation. Men vilka möjligheter har barmhärtighet och medmänsklighet att komma till uttryck i institutioner som är uppbyggda av lagar, regler och principer? Med andra ord, kan barmhärtigheten institutionaliseras, eller är en medmänsklig livshållning förbehållen personliga relationer? Detta är bokens ärende att utreda.

I 1900-talets socialpolitik har begreppet barmhärtighet blivit misstänkliggjort. Det har förknippats med en välgörenhet där den barmhärtiga gärningens objekt var en tacksam men undergiven mottagare. Hellre talar vi idag om rättighetsbärare. Bokens författare belyser barmhärtighetsidealet ur olika perspektiv och vill därmed bidra med en fördjupad och breddad diskussion om dess existensberättigande i dagens samhälle. Författarna hämtar sina exempel från diakoniinstitutioner, biståndsverksamhet och församlingarnas omsorgsinsatser, från historien och idag.

Frågorna berör dem som arbetar i människovårdande yrken, men också oss alla som lever med vardagliga medmänskliga åtaganden. Det gäller både våra nära relationer och mötet med en tiggande människa på gatan.

I boken medverkar Elisabeth Christiansson, Per Eckerdal, Mats J. Hansson, Stig Linde och Linnea Lundgren.

I denna studie görs en historie-kritisk ordanalys av Kol 1:15-20, med motivet att studera vilka avKristus ontologiska egenskaper som behövde betonas för församlingen i Kolossai. IKolosserbrevet utvidgas beskrivningen av Kristus från de äkta paulinska breven till att ävenbeskriva Kristus som kosmisk. I Kol 1:15-20, en text som ofta karaktäriseras som en hymn,presenteras brevets huvudsakliga budskap för läsaren på ett poetiskt sätt. Metoden för attanalysera texten i syfte att undersöka hymnens ontologiska beskrivning av Kristus är en historiekritiskordanalys. Sammanlagt sex ord/konstruktioner från originaltexten analyseras εἰκων,πλήρωμα, πρωτότοκος samt ἐν αὐτῷ, δι’ αὐτοῦ, εἰς αὐτόν, både ur ett översättningsperspektiv samtur ett historiskt och kulturellt perspektiv. Analysen visar på att orden εἰκὼν och πρωτότοκοςinnefattar en kristologi i vilken Kristus relation till Gud diskuteras explicit. Ordanalysen avπλήρωμα samt ἐν αὐτῷ, δι’ αὐτοῦ, εἰς αὐτόν visar på en kristologi som innefattar Kristus relationtill människan, men där relationen mellan Gud och människan blir implicit. Ordanalysen belyseren argumentation där Kristus relation till Gud betonas före relationen mellan Kristus ochmänniskan. Kristus gudomliga ställning behöver alltså först stärkas innan Kristus betydelse förmänniskan omtalas.AbstractIn

Ignatius av Loyolas konkreta pedagogiska övningar attraherar samtidens kristna från olika samfund och i Svenska kyrkan växer intresset för den ignatianska spiritualiteten. Syftet med denna studie är att genom intervjuer, enkät och teori undersöka den ignatianska spiritualitetens framgång inom Svenska kyrkan i dag.

Totalt 29 informanter har genom djupintervjuer och enkäter beskrivit sin ignatianska praktik. Informanterna i studien beskriver att den ignatianska spiritualiteten tar deras individuella erfarenheter i bruk. Detta samtidigt som syftet är att de ska förstå vad som är Guds vilja med livet. Informanterna upplever att den ignatianska spiritualiteten har gett dem möjlighet till en personlig gudsrelation samt gett dem nya pedagogiska metoder för att fördjupa sin tro och kunna se Gud i vardagen. Informanterna menar sig ha sökt en fördjupning av sin tro och att de funnit denna fördjupning genom den ignatianska spiritualiteten.

Studiens teoretiska perspektiv utgörs av religionsfilosofen Charles Taylors teori om ”den subjektiva vändningen”, Linda Woodhead och Paul Heelas ”subjektiveringsteori” samt Karin Johannesons pastoralteologiska reflektion om andlig träning i en luthersk kontext. Taylor menar att kulturen i väst genomgått ett stort skifte som innebär att yttre auktoriteter förlorar i betydelse och den enskildes inre istället blir den främsta auktoritetskällan. Woodhead och Heelas subjektiveringsteori menar att människors immanenta gudstro växer i väst medan den transcendenta gudstron avtar och Johannesson presenterar tre viktiga kännetecken för andlig träning i en luthersk kontext. Hon menar att en sådan bör vara anti-individualistisk, ta sig uttryck i vardagen och sätta den fördjupade gudsrelationen i centrum

I min studie blir Charles Taylors teori om den subjektiva vändningen synlig. Den ignatianska spiritualiteten talar till det personliga subjektet men förankrar praktiken i den kristna traditionen. Woodhead och Heelas subjektiveringsteori har jag funnit visst stöd för, men något som skiljer sig från teorin är att Gud som auktoritet inte förkastas. Ett intressant resultat som empirin visar är att informanterna uppskattar de auktoritära drag som spiritualiteten bär på. Studiens samlade bild av den ignatianska spiritualitetens funktion är i linje med Johannessons beskrivning av en anti-individualistisk andlighet, som tar sig uttryck i vardagen och som sätter den fördjupade gudsrelationen i centrum. Informanterna upplever att Ignatius pedagogiska metoder kan vara ett sätt att ge svenskkyrkliga handfast ledning i konsten att fördjupa sin tro på ett sätt som är i linje med luthersk teologi. Studien visar att metoderna fungerar väl i senmodernitetens subjektiva vändning utan att Gud som auktoritet överges.

Svenska kyrkans diakonala uppdrag är att bistå och stödja människor i särskilt utsatta livssituationer. Stockholms stift står inför en situation där behovet av och förväntningarna på Svenska kyrkans diakonala arbete blir allt tydligare samtidigt som förutsättningarna för stiftets 56 församlingar/pastorat att utöva det grundläggande diakonala uppdraget förändras. Stiftet står inför numerärt märkbara pensionsavgångar bland stiftets diakoner, samtidigt som svårigheterna att nyrekrytera diakoner till tjänster är påtagligt. Ett antal diakoner har valt att gå i förtida pension eller att lämna sin församlingstjänst för arbete utanför Svenska kyrkan. Samtidigt synliggör denna utmaning andra, mer djupgående problemområden som Stockholms stift har att hantera. Den här rapporten presenterar resultaten från en studie som analyserar den församlingsdiakonala verksamheten i Stockholms stift utifrån frågor om det diakonala arbetets styrning, ledning och organisering samt om diakonernas kompetens, arbetssituation och rekrytering. Studien har genomförts som tre delstudier. Dessa delstudier tar, utifrån olika perspektiv, tillvara de erfarenheter och kunskaper som finns såväl hos dem som är ”brukare” av diakonernas stöd, konfidenter som samtalar med diakoner, som hos diakonerna själva samt hos personer på ledningsnivå inom Stockholms stift. Studien har genomförts på uppdrag av stiftsstyrelsen i Stockholms stift under 2016/2017.

Two major events in the biblical stories of the Holy family are how Mary and Joseph, each at a time, are visited by an angel carrying the message of Mary having a baby through the Holy Spirit. Popularly speaking, this message must have blown their minds, and, thereby, they likely found themselves in some sort of crisis afterwards. This essay examines how the psychological theory of Murray Bowen may be useful as a key for interpreting these biblical texts, Luk and Matt 1:18-25. Murray Bowen's “Family systems theory” describes how every member of a family is linked together as a social system, and this essay uses Bowen’s concepts of differentiation, triangles, and solid self/pseudo-self. By using relevant psychological theory in the interpretation of these biblical stories, Christ-believers of today may be able to understand and interpret the stories in relation to their own lives and circumstances.

Denna studie behandlar frågan om prästens roll och funktion vid skolavslutningar i kyrkan. Historiskt sett kan denna tradition spåras tillbaka till mitten av 1800 – talet. Utifrån en samhällsutveckling som har löpt ut i att religionens roll och funktion blivit en omstridd fråga i det moderna samhället, har traditionen med skolavslutningar i kyrkan kommit att allt mer ifrågasättas, inte minst i massmedia. Uppsatsens syfte berör prästers erfarenheter av skolavslutningar i kyrkorummet och om möjligheterna till att sprida det kristna budskapet i mötet med den icke – konfessionella skolan. Fokus i studien har varit att prästen ska få uttrycka och reflektera kring sin roll vid detta sammanhang, då detta är ett område med begränsad tidigare forskning. Jag har använt mig av en kvalitativ forskningsintervju för att möta präster från både storstads – och landsortsförsamlingar. I intervjuerna beskriver prästerna en utveckling som inneburit att de har fått träda tillbaka i sin prästroll. Den nya funktionen handlar om ett slags värdskap. Värdskapet innebär att företräda kyrkorummet under skolavslutningen och kommunicera en förkunnelse som vilar på undertoner av det kristna budskapet. Prästrollen har utifrån intervjuerna utvecklats till att främst handla om att skapa relationer till sina församlingsbor och vara en representant för kyrkorummet när möjligheterna att sprida det kristna budskapet begränsas. Det framkommer att prästrollen trots sin nedtonade identitet, samt genom kyrkorummets symbolspråk, kan möjliggöra för både religiösa och sekulära tolkningar.

Uppsatsen går igenom ritualer i det digitala. I ett försök att finna teologiska belägg för huruvida det är genomförbart att uppnå måltidsgemenskap på en digital plattform, i Svenska kyrkans ordning. Uppsatsen berör olika typer av digitala rum/plattformar och utforskar gemenskap inom det digitala och om något går förlorat där. Metoden som används är semistrukturerade intervjuer, som sedan jämförs med vad tidigare forskning säger inom områdena; ritualer och digital religion. Resultat som författaren finner efter genomförda intervjuer visar på vikten att klargöra vilken typ av digitalt rum som används då det är avgörande för att uppnå en gemenskap. Även att handlingen utförs i realtid. Dessutom visar empirin på att nattvardsliturgin är i ständig förändring. Svaret på hur nattvarden skulle kunna utföras för att stämma överens med Svenska kyrkans ordning, är något som behöver ligga på fördjupande framtida forskning för att ha fullt teologiskt stöd.

Camilla von Heijne compares contemporary Jewish and Christian commentaries on the Song of Miriam in Exod 15:20–21. The methodological approach focuses on synchronic interpretations of the present form of the text. Thus, the comparison criteria are three main theological motifs: the deliverance at the sea as the basic theological paradigm of salvation, the portrayal of God`s activities in the Song of Miriam, and the role of Miriam. Additional criteria are the relationship between prose (Exod 14) and hymn (Exod 15), the relationship between Moses and Miriam, the portrayal of the enemies, and the motif of the mountain (15:7). The selected commentaries are new and written by two committed Jewish and Christian theologians. One central result is that all commentaries interpret the song symbolically as a paradigm of deliverance. This chapter is an important contribution to the Jewish-Christian dialogue.

Hur tänker de här? Varför står det som det gör i annonsen? Så har tankarna gått när jag läst Kyrkans tidnings platsannonssidor med alla olika formuleringar gällande kyrkomusikertjänsterna. Det är svårt att få ihop detta med Kyrkomötets beslut att tydliggöra de olika tjänstenivåerna för kyrkomusiker till tre stycken (A, B och C-nivå). Hur korresponderar de olika instanserna i kyrkans beslutsordning? Dessa mina frågor är bakgrunden till tillblivelsen av denna uppsats, och syftet med densamma är att utröna om församlingarnas ambitioner stämmer överens med domkapitlens och Kyrkomötets.Metoden som använts är kvalitativ, där fem huvudfrågor sammanställts och intervjuer med representanter från nio församlingar i sju stift har genomförts, vilka utvalts utifrån kyrkomusikerannonser i Kyrkans tidning under en viss period. Resultatet av undersökningen pekar åt olika håll. Flera av svaren är tämligen pragmatiska, t ex: ”Vi tar det vi får när vi inte får det vi vill ha”. Ibland anas en viss uppgivenhet vad gäller rekrytering av kompetens, särskilt i de mindre församlingarna. Domkapitlen har också kommit olika långt när det gäller att besluta om de egna kriterierna för att ange de tjänstenivåer som Kyrkomötet beslutat om. Det är inte alltid som behörighetsnivåerna kommuniceras mellan församling och domkapitel. Kunskapen är många gånger låg kring hur formuleringarna ska vara i församlingarnas identitetsdokument, både från församlingarnas och domkapitlens sida.Vad gäller tillväxten av framtida kyrkomusiker finns en uttalad vilja i församlingarna att bidra, men i praktiken sker det mest av tradition och är sällan genomtänkt och inskrivet i tjänstebeskrivningarna. Kanske behöver rekryteringsprocessens status stärkas för att vi i framtiden inte ska stå utan kyrkomusiker? Svenska kyrkan på nationell nivå står inför en utmaning att se till att rekryteringen av nya kyrkomusiker inte stannar av. En frågeställning som väcks i min uppsats är hur utbildningarna ska finansieras och organiseras. För även om vi i församlingarna lyckas bygga upp en rekryteringsbas måste det kunna erbjudas utbildningsplatser till dessa eventuella framtida studenter.

Bakgrund: Hösten 2016 var Påven Franciskus i Sverige för att uppmärksamma reformationsminnet, och undertecknade då tillsammans med Munib Younan, ordförande för Lutherska världsförbundet, ett dokument om strävan efter större närmanden och mer samarbete mellan katoliker och lutheraner. Detta har lett till att Katolska kyrkan i Sverige och Svenska kyrkan har börjat närma sig varandra mer, och det vore därför bra med en större förståelse för varandra även på musikens område.

Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen är att jämföra körarbete mellan några församlingar i Svenska kyrkan och Katolska kyrkan i Sverige för att se vilka likheter och skillnader som finns, och hur man resonerar kring olika frågor som rör körarbetet. Frågeställningarna är: Finns det en skillnad i arbetet med körer i de olika kyrkorna? Hur ser körledarna på de olika aspekterna av körarbetet?

Metod: Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer gjorda med tre kyrkomusiker från Katolska kyrkan, och tre kyrkomusiker från Svenska kyrkan. Uppsatsen ger en begränsad inblick i frågan, då det är ett smalt urval av kyrkomusiker.

Resultat: Det finns många likheter mellan de båda kyrkorna när det gäller körarbetet. Man arbetar på samma sätt med repetitioner oftast en gång i veckan och körerna sjunger i snitt en gång i månaden i gudstjänsten, som är det centrala i körarbetet. Repertoaren kommer ur den klassiska kyrkomusiken, men används på något olika sätt i respektive kyrka. Bland de andra saker som skiljer finns mängden resurser, i viss mån synen på språkbruk, men inte minst körsångarnas engagemang. De katolska körerna består i mycket högre utsträckning av kyrkoaktiva, och i Katolska kyrkan blir kyrkan en väg in tillkören, medan i Svenska kyrkan blir kören en väg in i kyrkan.

Uppsatsen undersöker i vilken omfattning anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan firar gudstjänst under påsk i fyra utvalda församlingar i Stockholms stift, och diskuterar om resultatet av en enkät genomförd 2017 tyder på intern sekularisering inom dessa församlingar. Som övergripande analytiskt redskap används teologins fyra röster, vilka presenteras av Bhatti et al i "Talking about God in Practice". Härigenom beaktas olika perspektiv på problemställningen för att utröna i vilken omfattning de olika rösterna står i samklang eller om det finns en diskrepans eller spänning mellan dem. Den teologi som manifesteras i ett visst handlingssätt, här den religiösa seden att fira gudstjänst under påsk, utgör den praktiserande teologiska rösten. Problemställningen undersöks dels genom att enkätens resultat analyseras och sätts i relation till en liknande enkät genomförd år 2011, dels genom analys av gudstjänstens funktion hos de tre övriga teologiska rösterna. Dessa tre röster visar församlingarnas uttryckta teologi avseende gudstjänstens funktion i respektive församlingsinstruktion, belyser gudstjänstens funktion från Svenska kyrkans perspektiv i stort genom analys av relevanta bestämmelser i kyrkoordningen samt genom utvalda teologer och forskare i den akademiska världen och vägledande etiska regler för präster och diakoner i Stockholms stift. Resultatet av enkäten är inte entydigt, men utvisar att kyrkans anställda och förtroendevalda i så liten utsträckning deltar i gudstjänst utanför tjänst eller uppdrag att det kan tolkas som tecken på sekularisering på församlingsnivå. Den praktiserande teologiska rösten påvisar samtidigt tecken på en motsatt parallell process, d.v.s. på desekularisering, inom församlingarna. Enligt de övriga tre teologiska rösterna är gudstjänsten som religiös sed central, även om församlingsinstruktionen för en av församlingarna antyder att gudstjänsten inte har särskilt stor betydelse. Uppsatsen konkluderar att tro, lära och liv i de undersökta församlingarna inte är helt i samklang, i och med att den praktiserande teologiska rösten tyder på att gudstjänstfirande vid påsk, spelar en alltmer marginell roll som uttryck för religiös fromhet. Denna diskrepans kan under tid påverka övriga teologiska röster och hela den teologiska konversation, varför den förtjänar att undersökas mer grundligt.

Suffering is at the very heart of the Christian faith. But traditionally non-human suffering is viewed as aethical and amoral. In being superior, endowed with the Imago Dei, and given dominion over the animal kingdom, human kind is freed from responsibility, it is believed.

The traditional interpretation often however gives rise to inconsistencies and it is not satisfactory after the industrialization. It is early in the development of a Christian theology that takes into account the rights of animals, and the issue is sometimes considered controversial. But it need not be that way. Questioning a theology that stresses difference and otherness, rather than similarities, could be a source of a revitalization of the Christian faith.  

Syftet i den här uppsatsen är att undersöka exorcism som rituell praxis i Liberala Katolska Kyrkan (LKK) i Sverige utifrån kyrkans historiska kontext. Vad är skälet till att exorcism utförs? Hur utförs exorcism? Vad är attityden till exorcism inom samfundet? Jag har intervjuat företrädare för kyrkan och observerat en exorcism, som inte ägt rum i kyrkans officiella regi, men där exorcisten var församlingsmedlem. Jag har också läst litteratur och tagit del av material som berör exorcism generellt och exorcism inom LKK specifikt.Exorcism som rituell praxis förekommer inom LKK och finns i kyrkans liturgi i dop av barn och vuxna, rening av föremål och vigvatten, välsignelse av hem och vid läkegudstjänst.I mitt material kan jag se en skillnad på hur exorcism uppfattas och förstås av företrädare för kyrkan och en i församlingen aktiv exorcist. Företrädarna uppfattar exorcism i första hand psykologiskt och symboliskt, medan exorcisten har en konkret uppfattning om demoners utdrivande. De närvarande vid den exorcism som jag observerade uppfattade den också som ett konkret utdrivande av en demon.Det finns som jag tolkar det inom LKK en öppen hållning till olika synsätt och praktiker. Biskopen uttrycker att det inte är kyrkans sak vad församlingsmedlemmar gör utanför det kyrkliga sammanhanget.Den rituella praxis som råder i LKK vad gäller exorcism, har sin historiska bakgrund i Romersk katolska kyrkan. Den relativt öppna och eklektiska hållningen vad gäller innebörden i handlingarna skulle som jag ser det kunna förstås mot bakgrund av den roll teosofin har spelat i kyrkans historiska utveckling.

Sverige är idag ett mångreligiöst samhälle där pluralism är en självklarhet och svenskarna anses också vara världens mest sekulariserade folk (Thurfjell, 2015). Bland detta sekulariserade och individualiserade folk, minskar antalet gudstjänstbesök på huvudgudstjänsterna generellt över hela landet och allra mest i storstäderna. En av de församlingar där detta är ett undantag från trenden är Katarina församling i Stockholm och Katarinamässan (Svenska kyrkans statistikdatabas 1995-2015).

Syftet med denna uppsats är att försöka få kännedom om hur sex (6) besökare av Katarinamässan, oberoende av varandra, upplever och uppfattar Katarinamässan samt hur deras uppfattningar förhåller sig till argumentationen som Fredrik Modéus framför i sin avhandling Gudstjänstgemenskap i folkkyrkan – ett studium av gudstjänstgemenskapens identitet och ställning i Svenska kyrkan (Modéus, 2015).

Metoden jag använt mig av är en kvalitativ undersökning och jag har genomfört intervjuer med sex (6) av varandra oberoende informanter mellan 17 och 62 år. Det empiriska materialet har jag sedan valt att analysera med utgångspunkt från Fredrik Modéus sex (6) kärnvärden (Modéus, 2015.)

Resultatet av min undersökning och slutsatsen, är att det finns en samstämmighet och likriktning hos informanterna och att åtta (8) tydliga teman växte fram ur det empiriska materialet och utifrån det informanterna redogör för går delar av det empiriska materialet att identifiera i tre (3) av de sex (6) kärnvärden som Modéus redovisar.

Equmeniakyrkan bildades 2011 genom ett samgående mellan Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan. Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet har historiskt sett haft oförenliga dopsyner. Troendedopet i Baptistsamfundet kontra barndopet i Svenska kyrkan har varit en skiljelinje mellan de två samfunden. Syftet i denna uppsats är att undersöka denna skiljelinjes betydelse i de ekumeniska samtal som lett fram till överenskommelsen Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan (2016). Hur har man i dessa samtal förhållit sig till skillnader i syn på dopet? Har det skett ett närmande mellan en baptistisk dopsyn och en svenskkyrklig? Vad har varit de mest kritiska frågorna i diskussionerna? Hur påverkar överenskommelsen kyrkornas praxis?

Undersökningen har ett deskriptivt anslag. Primärmaterial är dokument som överenskommelsen med kommentarer, samtalsrapporter, avtal och remisser. Materialet har undersökts med fokus på kyrkornas syn på dop, tro, medlemskap och församlingssyn. Jag har också använt mig av litteratur om dopsyn och ekumenik.

Inom Equmeniakyrkan är en vanlig väg till dopet, först erkänd tro sedan dop. Inom Svenska kyrkan är erkänd tro inte en förutsättning för dop, utan dopet uppfattas som trons förutsättning. På grund av förekommande skillnader i dopsyn och doppraxis förrättar enligt överenskommelsen 2016 respektive kyrka sina egna dop. Däremot fastställs uppfattningen att Kristus verkar i alla dop och man erkänner dop förrättade i den andra kyrkan. Svenska kyrkan tar avstånd från omdop och ingår inte samarbeten lokalt om omdop praktiseras. Intentionen i överenskommelsen är att den, trots teologiska skillnader mellan kyrkorna, ska främja en utveckling mot enhet vad gäller tro, dop och undervisning. Utgångspunkten är ett ideal om den världsvida kyrkans enhet och ett gemensamt uppdrag att verka i världen för fred och rättvisa. En slutsats i min undersökning är att skillnader i dopsyn alltjämt på lokal nivå är en stötesten. Fortsatta forskningsfrågor är: Vilken roll har dopsynen på lokal nivå?  Hur förmedlar man inom samarbetskyrkor i dopsamtal och konfirmationsundervisning kunskap om dopets roll och ställning?

Syftet med arbetet är att undersöka hur musikandning kan användas och fungera som stöd för återhämtning vid sorg inom en avgränsad grupp människor, för att få ett underlag till en kritisk reflektion över denna form av stöd i en sorgeprocess.

Mina vägledande frågor har varit:

• Vad i musikandning kan hjälpa människor i en sorgeprocess?
• Hur hjälper metoden och finns det något som tyder på att den kan tillämpas generellt?    

I bakgrundskapitlet presenteras sorgeprocessens olika faser, tidigare forskningsarbeten och litteratur om musik, hjärnan och hälsa, samt den terapeutiska effekt musik och andning kan ha genom lindrandet av smärta. Meditationsandning har en gynnsam effekt på nervsystemet då det är stressdämpande och främjar balansen mellan det aktiva (sympatikus) och det återhämtande (parasympatikus) nervsystemen. Därefter följer en introduktion till musikterapi, GIM (Guided Imagery and Music), Musikandning som är en tillämpning av GIM, samt teorier anknutna till Musikandning.

Som forskningsmetod har kvalitativa utvärderingar använts samt ett självskattningformulär med frågor baserade på Världshälsoorganisationens (WHO:s) ’Livskvalitetsskala’. Jag har tillsammans med Dag Körlin, som utvecklat metoden, genomfört två musikandningskurser som del av min fortbildning och Österhaninge församlings/Haninge pastorats fortsatta sörjandestöd. Sju deltagare ur församlingens tidigare sorgegrupper har fullföljt denna kurs bestående av fem gruppsessioner. Samtalen i dessa sessioner har  transkriberats, bearbetats och analyserats. I metodkapitlet har jag sammanställt en fallbeskrivning per deltagare med deras minnesbilder, en sammanfattning av kursutvärderingen och utfallet av självskattningen. I diskussionskapitlet jämförs studiens resultat med de teorier och den tidigare forskning som presenterats i bakgrundskapitlet.

I resultatkapitlet och analysbearbetningen framkom det att flertalet deltagare hade blivit hjälpta av musikandningskursen. För att svara sammanfattat på mina vägledande frågor i inledningskapitlet på vad som kan hjälpa så tycks den lugnande effekten av andningen och musiken ha gett mer energi i vardagslivet, förbättrad sömn och en positivare syn på framtiden enligt självskattningsresultaten. Då den drabbade och sörjande utsätts för en extra psykisk stress är det extra viktigt med möjlighet till återhämtning. Pendlandet mellan förlustorienterade och återuppbyggnadsorienterade känslor och aktiviter är normalt och man bör se till att kunna hämta energi och göra det man mår bra av för att återhämta sig och kunna stå i svårigheterna. Hur musikandningsmetoden har hjälpt deltagarna är att genom medveten andningsträning aktivera den återhämtande delen av nervsystemet, parasympatikus som minskar stressnivåerna i kroppen och hjälper balansen mellan de mentala och kroppsliga resurser.  Flera av deltagarna har visat en stärkt  inre stabilisering, där de har kunnat hantera sin affektreglering (känsloreglering) till det bättre och därmed skapat förutsättningar för ett inre lugn och en självtillit att de är uthålliga och klarar av svårigheten. Ett tecken på integrationen av sorgeprocessens både förlustorienterade och återuppbyggande känslor.

Musiken ger också ett ytterligare element som påverkar hela hjärnan. Den kan väcka latenta känslor, verka som en trygg plats och pocka på motstridiga känslor. Det finns en stor potential i musikens kraft till mobilisering av inre resurser och den stressdämpande och smärtlindrande effekt som musiken visats ha. Musikvalen är viktiga då dess kvalitet och egenskaper som rytm, upprepning och karaktär hjälper andningen att bli grundad och stimulerar till imaginationer, minnesbilder och affekt.       

Vad vi kunde observera var våra deltagare drabbade av normal sorg (till skillnad från komplicerad sorg, se sorgens definition i bakgrundskapitlet). Av det som presenterats i bakgrundskapitlet och teoretiskt ramverk för uttryckande konstterapi, så framkom följande från deltagarna: arketypiska urbilder ofta av naturen; en cyklisk rörelse mellan positiva och negativa upplevelser ofta i form av färg;  ett toleransfönster där både det svåra och hoppfulla kunde finnas som tyder på mobilserandet av egna inre skyddsmurar och psykologiska resurser.  Även transpersonliga och andliga upplevelser förekom, en deltagare uttryckte att ‘lyssna på musiken är som att uppleva andlighet i kroppen’. Avslutningsvis förs diskussioner kring arbetets betydelse och fortsatta studier inom området.

Syftet med studien har varit att fördjupa kunskapen om psalmsångens funktion i gudstjänsten och utforska vilka avsikter kyrkomusikern kan tänkas ha med psalmsången i gudstjänsten. Här med särskilt fokus på att leda psalmsången med orgeln. Min undersökning bygger på både litteraturstudium och kvalitativa intervjuer med tjänstgörande personer i kyrkan. Genom litteraturstudium reflekterade jag över fyra exempel på funktion och sedan har jag försökt tydliggöra reflektionen med intervjuresultat. Studien visar psalmsångens avgörande funktioner vilka innebär delaktighet, gemenskap och budskap i gudstjänsten. Kyrkomusikern har en viktig roll i att leda församlingen och bidrar med sina konstnärliga idéer och sin begåvning i gudstjänsten. Studien visar också att det finns både utmaningar och möjligheter med psalmsången i gudstjänsten. Svårigheter är bl. a. en sångsvag församling och att många har en liten psalmrepertoar. Kyrkomusikerna tar ett stort ansvar och möjliggör för församlingen att kunna delta i gudstjänsten och idag är det mycket viktigt att få församlingen att närma sig psalmsången.