The consumer/survivor/service-user protest movements of the 1970s-1990s led to policy changes and government funding of mental health consumer-run or self-help organizations (SHOs). A cross-national study in the United States and United Kingdom-England of SHOs incorporated nonprofit organizations run by and for people with problems in common, considers the tightrope of accepting government funding which brings stability and legitimacy but also potentially conflicts with self-help/mutual aid ethos and practices. Case studies of two SHOs in England and three SHOs in the United States show that the self-help/mutual aid ethos is embedded in the organizations' practices. Complex and nuanced relationships between SHOs and sympathetic professionals facilitate these developments.

Corona-pandemin får sociala konsekvenser även i välfärdssamhällen, inte minst för personer som redan befinner sig i mycket utsatta sociala situationer. Här presenteras hur de högsta cheferna (direktorerna) på Sveriges tio stadsmissioner resonerade kring att möta personer i fattigdom under pandemins första halvår.

I det här temanumret fokuseras de samhälleliga aspekterna av pandemin. Även om Covid-19 är en sjukdom som drabbar individer, så drabbas indirekt hela samhället och inte minst de grupper som redan är särskilt utsatta. Människors sociala livssituationer, ekonomier och relationer riskerar att skadas i kölvattnet av pandemin. Samtidigt finns gott om exempel på hur enskilda personer, grupper och organisationer uppvisar kreativitet, medmänsklighet och uthållighet när samhället prövas i sin helhet.

Den svenska välfärdstaten har under många decennier betraktats som en av världens bäst utbyggda. En återkommande ambition i den har varit att nå stora befolkningsgrupper med breda och generella stödinsatser. I föreliggande text diskuteras icke-mottagande (non-take up) i relation till svenska förhållanden, och hur sådant icke-mottagande kan försvåra särskilt för de ekonomiskt mest utsatta i samhället, men också på sikt vara ett hot mot den offentliga välfärdens legitimitet. Icke-mottagande förstås i texten som dåmänniskor med rätt till stöd av den offentliga välfärden inte får (full del av) det. Som en del av diskussionen kopplas fenomenet till en empirisk studie av av de svenska Stadsmissionernas insatser för personer i fattigdom.

År 1920 kom två studenter vid Yale-universitetet in på sin lärares rum. De höll på att planera sina karriärer, och den ene av dem berättade att hans pappa arbetade med folkhälsa. Läraren, Charles-Edward Amory-Winslow, svarade de frågande unga männen att folkhälsa var ett stimulerande och växande arbetsområde, men fann, snart efter att de hade gått sitt svar platt och ointressant. Winslow föresatte sig, som åldrande expert inom sitt medicinska kunskapsområde, att försöka formulera vad folkhälsa egentligen borde innebära, och vilka insatser som området borde inrymma. Sina tankar publicerade han i tidskriften Science samma år och de ligger, nära hundra år senare, till grund för hur folkhälsa definieras idag.

I Sverige har medborgarna under långt tid haft en påfallande stark vilja att försvara det egna landet – den svenska försvarsviljan har varit hög. I projektet CivKris vid Centrum för civilsamhällesforskning studeras viljan att göra insatser vid större samhällskriser och ytterst vid krig. Vem är villig att hjälpa till när det behövs?

I föreliggande rapport uppmärksammas särskilt krisinsats- och försvarsvilja hos personer med utländsk bakgrund som en följd av en diskussion kring temat som blossade upp under rikskonferensen Folk och Försvar 2024.

Resultaten visar att även om det finns skillnader mellan personer med utländsk bakgrund och resten av populationen när det gäller variabler som kan ha betydelse för försvarsviljan, så finns det inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna när det gäller försvarsviljan i sig. Tvärtom är grupperna påfallande lika varandra. Detsamma gäller för krisinsatsvilja: det som är slående är snarast likheten mellan grupperna.

The aim of this article is to review the relationships of self-help groups to health and welfare services and professionals/service representatives in a Scandinavian research context. Eight Swedish, Norwegian, and Danish publications written by researchers within an academic research context are discussed; understanding self-help groups in a national context is stressed. The analysis was based on a conflict/consensus model proposed by the author. Results indicate that Scandinavian researchers often view the relationship between health and welfare services and professionals/service representatives and self-help groups as more consensus-oriented than groups described in early American self-help group literature where there is a higher degree of distrust. The high level of trust toward governmental organizations in Scandinavian countries is suggested as one explanation for this difference.

En stor andel av de medborgare som har rätt till socialt stöd från detoffentliga får aldrig del av det. Även om sådana icke-mottagare finns i allasamhällsgrupper så är det rimligt att tro att de mest utsatta också i dethär fallet drabbas hårdast; de osynliggörs, drar sig undan och förlorar tillittill välfärdssamhället. Här diskuteras hur icke-mottagandet också blir ettproblem vid en samhällsstörning såsom den rådande corona-pandemin.

In this thesis, self-help groups are defined as small, autonomous groups of people that meet regularly to cope with a shared problem through mutual aid. There is reason to believe that self-help group activity is increasing in Sweden. Since no general attempts to map self-help group activity have been made in Sweden, one aim of this study was to map such activities in ten strategically selected geographical areas. A second aim was to analyze the internal and external circumstances of these groups in order to improve our knowledge about Swedish self-help groups in general.

The thesis builds on four empirical studies. The first study aimed to map self-help group activity in the ten selected regions, using a questionnaire sent to vicars in the Church of Sweden, heads of welfare offices, head counselors in the health service and representatives of voluntary organizations (n=599). The second study sought a broader understanding of the internal and external circumstances of self-help groups. Eight groups, strategically selected from the outcome of the first study, were group interviewed. The aim of the third study was to examine whether the results of the group interviews were valid for all the groups found in the initial mapping. A questionnaire (27 items) was sent to key persons (n=73) in the groups. The fourth and final study had a partially deductive approach. One aim was to improve our understanding of the roles played by different kinds of knowledge in the groups. A second aim was to test whether the participants in the groups were “peers” or whether there were leaders in the groups in terms of creating, upholding and representing different kinds of knowledge. Four groups, comprising 18 migraine sufferers, were examined by means of a personal questionnaire, a network test and group interviews.

The results of the studies showed that 0.5 percent of the population in the selected regions belonged to a self-help type of group at the time for the study. The most common problems among the 228 groups found were related to alcohol (44), illness and physical disorder (41), grief (22) and parenthood (21). Group members emphasized the importance of mutual understanding in their groups, and in the thesis the groups are understood on the theoretical basis of sociology of knowledge. The thesis argues that a specific kind of knowledge - experiential knowledge - is developed in self-help groups. This kind of knowledge is based on mutual understanding and contributes to a deeper understanding. Some differences between experiential knowledge and professional knowledge are highlighted. Besides mutual understanding, the participants valued the spirit of community and the information given in the groups. Finally, the results indicate that groups that had a formal leader (representing professional knowledge) tended to value information more, while groups where the participants were peers (relying on experiential knowledge) primarily valued mutual understanding.

In this thesis, self-help groups are seen as belonging to the third sector, and therefore as related to voluntary organizations. However, it is argued that self-help groups may be a contemporary phenomenon with the participants often being consumers rather than members. Despite the group constellation, self-help groups may sometimes have the value of an individual project.

Trots att fattigdomen i Sverige med europeiska mått är begränsad, så finns det grupper i det svenska samhället som är särskilt utsatta. Här lyfts sådana grupper fram, och det diskuteras hur många människor lever långt under de officiella fattigdomsstreck som anges för att fastslå skäliga och rimliga lev-nadsnivåer. Det finns streck under strecket. Vidare argumenteras för att idé-burna organisationer, såsom de svenska stadsmissionerna, kanske i vissa avseenden är särskilt lämpade för att möta människor i fattigdom. Diskussio-nen tar sin utgångspunkt i offentlig statistik på området samt i egen tidigare insamlad och redovisad empiri.

I denna artikel undersöks svenskarnas vilja att göra en frivillig insats vid en hälsokris med fokus på hur den relaterar till deras engagemang i det civila samhället i allmänhet och i idrottsorganisationer i synnerhet. Resultaten visar att svenskarnas vilja att göra insatser vid kris (men också krig) generellt sett är stor, men att det finns märkbara skillnader mellan de som är medlemmar i civilsamhällesorganisationer och de som inte är medlemmar. Resultaten visar också att krisinsatsviljan är högre bland de som är medlemmar i flera olika organisationstyper. Det finns dock viss variation mellan organisationstyperna – där villigheten att göra insatser är störst bland medlemmar civila insats-organisationer och idrottsorganisationer. Idrottsrörelsen samlar en stor andel av civilsamhällesengagemanget i Sverige, och kan ur ett krisinsatsperspektiv utgöra en viktig resurs vid sidan av det offentliga.

Den här rapporten är ett resultat av ett forskningsprojekt som har gjorts av forskare vid Ersta Sköndal högskola i samarbete med och i huvudsak finansierat av Sveriges stadsmissioner. Arbetet i projektet har kretsat kring företeelsen fattigdom: hur den beskrivs i forskningen, hur företrädare för Sveriges stadsmissioner ser på den och vad dessa stadsmissioner gör för att möta den. En utgångspunkt i projektet har varit att det finns fattiga i Sverige – något som inte alla självklart håller med om. Därför har det varit nödvändigt att ge sig in i den täta djungel av definitioner som finns av begreppet – för att i någon utsträckning kunna formulera vad som faktiskt studeras. Denna resa skildras i rapporten, men redan inledningsvis finns det anledning att säga något om våra slutsatser från studien – vilka också är grunden för den här presentationen. En annan utgångspunkt har varit att de svenska stadsmissionerna i större utsträckning än de allra flesta andra svenska organisationer – offentliga, privata eller frivilliga – möter de personer i samhället som är mest utsatta. De har stor erfarenhet och trovärdighet på området. 

Det blir tydligt att det i huvudsak finns tre sätt på vilka fattigdom kan betraktas: det kan handla om att i absolut mening sakna nödvändiga resurser (att svälta och frysa) eller att vara sämre bemedlad än andra i sin omgivning och att därigenom hamna i ett utanförskap. Fattigdom kan också handla om någon kombination eller variant på dessa två teman. Troligen är de olika sätten att närma sig fattigdom mer eller mindre relevanta beroende på i vilket sammanhang man befinner sig: i stora delar västvärlden handlar fattigdom om omfattande ojämlikhet snarare än om hot mot livet. Därmed blir också sätten att möta fattigdom olika – inte minst när det gäller insatser från den typ av frivilliga organisationer som diskuteras i denna text. Handlar insatser mot fattigdom om akuta, livsuppehållande åtgärder, försök till strukturell social förändring eller om att ge den enskilde stöd att förändra sin livssituation? 

Det finns alltså en koppling mellan förekomst och förståelse av fattigdom å ena sidan, och val av insatser å andra sidan. Det är också denna koppling som står i fokus för föreliggande text: vilken fattigdom möter de svenska stadsmissionerna, hur tolkar de den, och vad gör de åt den? Rapporten inleds med en kort presentation av stadsmissionerna och en sammanställning av kunskap kring fattigdom (med visst fokus på frivilliga organisationers betydelse) utifrån svensk och internationell forskning. Därefter presenteras resultaten från en empirisk studie av de svenska stadsmissionerna, där ledande representanter från hela Sverige fått möjlighet att diskutera vilken fattigdom man möter, och hur man möter den. I denna del ges beskrivningar av enskilda verksamheter som de svenska stadsmissionerna bedriver, och som i många fall utgör plattformar för arbetet mot fattigdom, samt en redogörelse för stadsmissionernas egna försök att uppskatta storleken på den fattigdom de möter. Slutligen följer en diskussion som grundar sig i de erfarenheter som vunnits genom studien.

This article identifies two different perspectives used when studying self-help groups: the professional treatment perspective and the voluntary action perspective. An outline of the perspectives leads to a discussion of their consequences for self-help group research. The authors categorize about five hundred scientific publications from all over the world on the basis of the perspectives they present on self-help groups; the results indicate that different perspectives seem to be preferred in different countries and when discussing different subjects. Finally, the authors suggest questions and concepts that the perspectives generate, and they emphasize the importance of being aware of which perspective is used in the study of self-help groups.

Non-profit organizations (NPO) for mental health are becoming significant actors. Here, their roles in welfare society as understood in research are identified and analyzed. Results from recent research publications on the mental health field are synthesized and categorized in order to find out their origin, theoretical orientation, and view on mental health NPO’s in relation to the public welfare systems. Relevant publications are primarily from the US, empirically oriented, and addressing surveys on both individual and organizational level. NPOs were most often seen as consensus-oriented service organizations, while very few (4%) were seen as conflict-oriented advocates (i.e., anti-professional). It is concluded that these NPOs are most often studied as complements or alternatives to existing public welfare services rather than on their own terms, and that research on the topic lacks more complex theoretical attempts.

För några år sedan tyckte sig det svenska Finansdepartementet, apropå den så kallade Agenda 2030, kunna slå fast att fattigdom i absolut mening är avskaffad i Sverige, även om delar av befolkningen har knappa resurser i förhållande till genomsnittet. Sveriges statistiska centralbyrå (SCB) menar däremot, med direkt anknytning till samma agenda, att Sverige saknar statistik över absolut fattigdom. Det motsägelsefulla i de båda påståendena kan ses som en ren lapsus. Eller som ett uttryck för ett mantra om den lyckade välfärdsstaten som avskaffade fattigdomen, så självklart att statistiska underlag är onödiga. Eller som två påståenden som egentligen inte talar mot varandra: att den absoluta fattigdomen är avskaffad har blivit så vedertaget så att det är själva skälet till att den inte studeras i Sverige. Men de två argumenten antyder också något som kan ses som en utgångspunkt för det här temanumret. Å ena sidan är fattigdom och dess eventuella närvaro en helt central fråga för varje välfärdsstat värd namnet. Det får Finansdepartementets utsaga om svensk fattigdom gestalta – den är avskaffad! Å andra sidan finns det kanske ett lite mer återhållsamt och kritiskt granskande intresse kring svensk fattigdom som Statistiska centralbyråns torra konstaterande möjligen kan illustrera. Hur som helst kommer artikelförfattarna att visa att det knappast finns några entydiga svar.

The emergence of new types and new levels of poverty in Sweden has spurred civil society organizations to take a more active role in domestic relief work. Their work is not least directed toward groups of poor with limited access to public welfare in Sweden, in most cases because they are not Swedish citizens. The arrival of groups like the vulnerable EU citizens and undocumented refugees has created a situation where civil society provides emergency relief for groups not eligible for long-term relief from the public sector. A new division of responsibility between civil society and the public sector is therefore being formed, and this division can be explained in terms of rights; the aid organizations are guided by the principles of human rights, while the public sector functions primarily according to social citizenship rights. This article documents the work of the Swedish City Missions, a large aid organization that has become an important actor in poverty relief work in Sweden. A never before conducted survey of 137,000 interventions performed by the Swedish City Missions gives an entirely new insight into the significance of civil society organizations in combating new and old types of poverty in Sweden. Which groups receive which types of aid and what does that tell us about the roles of civil society and the public sector in a rights perspective? The findings show that civil society organizations like the City Missions play a far from marginal role in the Swedish welfare state.

This paper explores the complex conditions for generalized

trust in the Indian state of Kerala and the potential role for social

work in improving them. Theory on trust and experiences drawn

from the international research field on trust and social capital are

used to disentangle the social structures and relations that form

and shape generalized trust in Kerala. Special attention is given to

the significance of social and economic equality, ethnic diversity

and justice institutions. It is concluded that Kerala faces several

challenges in addressing the low levels of generalized trust but

also that there are reasons for a cautious optimism, considering

the relatively high levels of trust in institutions and a sub-national

identity that supersedes ethnic divisions. Several constructive

suggestions are also made regarding the role of social work in

relation to generalized trust, addressing among other things the

present problems with corruption and the remittance economy in

Kerala.

Care at the Central station (“Vård på Centralen”) emerged when refugees arrived at Stockholm Central Station in the autumn of 2015. A single medical student quickly brought together two suitcases with compound articles and non-prescription drugs, and started, together with some friends, to help the arrivals. A few weeks later, the initiative had grown, and hundreds of care-educated volunteers were organized through social media. The result: an organization that was loosely organized, highly professionalized, network-oriented, primarily internet-based, and that met needs possibly beyond the scope of citizenship rights, but within the expectation of human rights. In the present text, we briefly describe and discuss this organization. We argue that in-depth knowledge of this type of organizations may be important in future situations of similar kind.

In many parts of the Western world, interventions for people with mental illness have radically changed in recent decades. In the deinstitutionalized system of today, the role for non-profit organizations is generally characterized by dual goals: political advocacy and service provision. Here, the role and function of the user movement in the Swedish mental health system is examined through a case study of all local branches of the largest non-profit organization within the Swedish mental health field. The empirical material consisted of annual reports from all local branches, and was analysed through two analytical schemes, concerning voice/service and conflict/consensus. The analysis pointed to a user movement that still retained the basic ideas of peer support and mutual aid, but were also increasingly being asked by formal service providers to represent the need of users. A hybrid organization category, a ‘Social Movement Peer Organization’, was identified that where social recreational activities are combined with local political advocacy.

This study set out to explore the organizational repertoire of involvement in four socially oriented CSOs in Sweden from 1996 to 2015. Data are drawn from a content analysis of organizations archived websites. Over time, tentative results indicate a looser connection between being a formal member and doing voluntary work for that same organization, a significant increase regarding forms of involvement categorized as voluntary work as well as giving and, a shift in terminology. Finally, in light of comparison to prior studies the authors suggest adding yet another empirical dimension to the organizational repertoire of involvement – attention.

Welfare states in Europe and around the world are experiencing growing numbers of people with limited or unclear rights to public welfare within their borders. These are refugees, undocumented migrants, EU-migrants and other groups of displaced or deprived people seeking a better life. In Sweden, this situation is trying the highly held principles of social and human rights, as charities are becoming an increasingly important complement to rights-based public welfare services. This article will show how eight different City Missions in Sweden are seeing a new role for themselves in an emerging social landscape. The findings will be analysed in terms of social and human rights, using the classic theories of T. H. Marshall as well as more recent research.

Sweden and the other Nordic countries have come to represent a particular type of social democratic, universal welfare state in literature on social policy. Much of the more recent literature however documents research into how these countries have diverged from the Nordic welfare model. Our study adds to this recent literature. What we find is that a new social landscape is emerging for some of the most marginalised groups of people in Sweden. By studying eight charitable organisations, the Swedish City Missions, we have identified a new role and a new level of responsibility for this type of organisation in Sweden.