Criminal law is directed at distinct individual actions and is therefore less suited for combating patterned, repeated, and collective actions. In an attempt to overcome such problems, the concept of violence capital was introduced in an amendment to the Swedish Criminal Code in 2016. The current study aims at initiating an academic debate and theory development regarding violence capital, through critical engagement with the empirical case of how the concept of violence capital was constructed when it was introduced in Swedish criminal policy and criminal law. The legal reform seems to mainly rest on the work of a specific group within the Swedish Council of Crime Prevention. Furthermore, violence capital comes across as a somewhat “slippery” concept without links to wider academic debates. The study highlights the fact that such a fundamental form of social action as violence has been absent in the academic line of thought regarding different forms of capital. Also, there is a gap between common sense ways of understanding patterns of violence and their cumulative effects and researcher models. As the concept seems to be largely unknown outside of the Swedish language media and policy debates, to be relevant to wider academic debates, the concept needs to be more clearly defined and theorized. Further developed, the concept of violence capital has the potential to shed light upon the process whereby individual acts may accumulate collective, transferable resources.

I den här rapporten redovisas en kartläggning av forskning om idéburna organisationers särart och mervärde. Detta tema är högaktuellt i dagens diskussioner kring idéburna organisationer inom det sociala området. Har idéburna organisationer någon särart? Har de något mervärde?

Denna rapport är framtagen inom ramen för arbetet med Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. I rapporten redogörs för hur man inom forskningen belyser nyttan med dialog och överenskommelse mellan dessa parter. Denna, och övriga studier som publiceras inom ramen för arbetet med Överenskommelsen är viktiga bidrag till att inkludera vetenskapliga underlag och analyser i utvecklingen av såväl policy som praktik på ett sätt som utmanar, inspirerar och fördjupar en konstruktiv diskussion. Det huvudsakliga målet med Överenskommelsen är att stärka de idéburna organisationernas självständighet och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare, samt att stödja framväxten av en betydligt större mångfald av utförare och leverantörer inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Överenskommelsen innehåller både en gemensam vision och gemensamma principer, samt en presentation av de olika åtaganden som parterna gjort för att på ett konkret sätt visa hur var och en bidrar till den gemensamma målsättningen. I de studerade överenskommelserna, i den här rapporten och överhuvudtaget inom detta område förekommer flera olika begrepp. Ideella organisationer, social ekonomi och civilsamhälle är exempel på detta. Begreppsbruket är inte enhetligt och olika organisationer förhåller sig till dem på olika sätt. I arbetet med att ta fram den nationella överenskommelsen valde parterna att använda sig av begreppet idéburna organisationer främst utifrån de olika organisationernas definition av sig själva. Det markerar en tillhörighet för både ideella organisationer och organisationer i den kooperativa sfären med någon form av allmänmänskligt uppdrag. Dessa kan vara vinstdrivande. Begreppet idéburna organisationer är inte vedertaget inom forskningen. För att få så korrekta referenser som möjligt används i den här rapporten de begrepp som man i de refererade studierna utgår ifrån. Men alla de begrepp som hänvisas till i rapporten innefattas i eller har nära kopplingar till samlingsbegreppet idéburna organisationer. Rapporten är skriven av docent Håkan Johansson, Socialhögskolan, Lunds universitet, fil. dr. Anders Kassman, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndal högskola samt doktorand Roberto Scaramuzzino, Hälsa och Samhälle, Malmö högskola. Författarna står för innehållet i denna rapport. Vi ser denna rapport som ett bidrag till att utveckla dialogen mellan idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting. Vi hoppas att den ger kunskap och idéer till fortsatta samtal och reflektioner.

Både svensk och internationell forskning är samstämmiga om att barns utsatthet för våld minskar medan anmälningarna till både socialtjänst och polis ökar. I Sverige har orosanmälningarna ökat åtminstone sedan början av 2010-talet. I detta projekt har vi samlat in befintliga registeruppgifter från Socialstyrelsen, Skolverket och SCB för att undersöka levnadsförhållanden för alla barn i åldrarna 7-12 år som utretts hos Socialtjänsten i Stockholms stadsdelar på grund av orosanmälan om vanvård och våld i nära relationer. De första resultaten visar att en mycket liten andel av de som anmäls utreds och att en försvinnande liten andel blir placerade i någon form av heldygnsvård (utan medföljande vårdnadshavare). Sammanlagt var det 1 764 barn som utreddes och den vanligaste bakgrunden till anmälan var våld inom familjen följt av fysiska övergrepp, relationskonflikter, vanvård och psykiska övergrepp. Sexuella övergrepp, hedersrelaterat våld och giftermål mot den unges vilja var mindre vanliga bakgrunder. Nära hälften, 44 procent, av barnen levde med en ensamstående mor, 17 procent hade tre syskon eller fler. Medianinkomsten för samtliga hushåll var ca 401 000 kr, det fanns både de, 4 procent, som hade en inkomst under 100 000 och en lika liten grupp som hade en inkomst överstigande 1 miljon kronor. Vi kommer i den fortsatta analysen kunna säga mer om familjesammansättning, skolbetyg, sjukvård och slutligen även lagförd brottslighet. Avsikten är att följa dessa barns noteringar i olika myndighetsregister fram till 2025 då de är 13-18 år.

This longitudinal study shows that scouts have higher incomes than others 14 years after their participation when controlling for social background, sex, and individual cognitive tests. But scouting has no significant effects on future criminality. Social exclusion and criminal behaviour are so marginal that they require more specific types of explanations. The results can be interpreted as signs that taking part in scouts significantly contributes as a step in the social pathway to the upper classes of society. By supporting scouting, the welfare state seems not to prevent problem behaviour but runs the risk of contributing to social stratification.

Objective: The study explores risk assessment methods used in CWS investigations, and the impact of these instruments on documented risk factors, assessments of risk and need, and interventions offered. 

Methods: Data was drawn from the SAVE study 2023. 

Results: The risk assessment instrument may implact upon the riskfactors documented, and riskfactors were documented to a higher degree regarding children with a Swedish background, older children and children with known or suspected disabilities, and in relation to psychological violence to children including exposure to intimate partner violence. No clear links were found between documented risk factors, the overall assessment or the interventions offered.

Conclusions: The results indicate that there is a clear need practice improvement as regards research-based risk assessments in CWS investigations in cases of violence to children.

This is a case study of how football associations in Stockholm handled the Corona pandemic in the spring of 2020. In Sweden, personal responsibility was emphasized, which meant that associations and voluntary leaders were given a great responsibility to interpret, manage and control compliance with the recommendations and restrictions decided. The results show that at all levels there were fears that even a temporary shut-down could have long term negative consequences. A key event was that the St Erikscup could be carried out, which during the pandemic added the unfamiliar role for the volunteers to try to keep certain hygiene rules and to ensure that no more than a maximum of 50 people gathered in connection with the matches.

The aim is to analyze how girls from a multi-ethnic area, not doing sports, reason about their well-being during leisure time, and how they think about physical activities, social relations, and their near future. The results say that they mainly regard leisure time as a moment for rest. They have close relations in primary groups but weaker secondary relations. They reveal stereotypical opinions about gender divisions in sports. Physical activity is unwanted and tiresome, if not part of playing.

Football is one of the most popular organized leisure activities, and sports clubs organize many volunteers. But participation is stratified, volunteering among parents is class based and especially immigrant girls participate less. The aim of this study is to explore volunteering for children's football as a social activity from a relational perspective. We analyse the dynamics in the clubs to understand how structures are shaped in interaction between individuals and organizations. The study has a mixed-methods approach with interviews among club employees and a survey to volunteers. Our analysis reveal that the dynamics of the recruitment process results in a homogenic group of volunteers from a more affluent area and that flexible working hours is a key mechanism in the stratification process. Even so the playing children seems to be a more heterogenic group and especially boys seem to be recruited from a wider community.

A critical, integrative review in the SocINDEX database was conducted to screen empirically grounded research on civil society and health among youth. Our initial search string resulted in 477 hits, and our final selection was 58 articles. We found both promotive and excluding processes emanating from civil society. The engaged participants seem to empower themselves and live healthier lives, but simultaneously, they tend to exclude those with poorer health and status. Civil society does not seem to have the ability to resolve the existing stratifications, and there are risks of reinforcing the existing inequalities. Partly due to insufficient theoretical detail, there was also significant room for circular reasoning since the operationalisations of participation in civil society, social capital and health often overlapped. Of the three mechanisms proposed by Robert Putnam as links between networks and health, social control seems to have the best support in the reviewed empirical studies.

Eftersom sociala relationer är viktiga för att främja hälsa så borde civilsamhällets organisationer, med sina många mötestillfällen, kunna bidra till folkhälsan. Denna systematiska litteraturöversikt av internationell forskning visar att ungdomsorganisationer kan bidra till förbättrad hälsa för deltagarna om de lyckas balansera stöd, kontroll och delaktighet på ett bra sätt. De vuxna ledarna har en viktig roll i denna process. Men risken är att selektionsprocesser gör att de med störst behov tenderar att hamna utanför, och att bättre hälsa bland deltagarna därför till stor del beror på att de med sämre hälsa väljer bort föreningsdeltagande. Föreningar är exklusiva i olika hög grad och det är därför missledande att ha generella förväntningar på att deltagande i civilsamhället ska kunna förbättra folkhälsan.

Den organiserande idrottsrörelsen har länge haft en central ställning i det svenska samhället och möjliggjort fysisk aktivitet för flera generationer. Samtidigt är flickor, och speciellt de med utomeuropisk bakgrund, underrepresenterade vad gäller deltagande i idrottsrörelsen. Mot bakgrund av detta syftar denna rapport att kasta ljus över flickors lägre deltagande. Rapporten bygger på fokusgruppsintervjuer med föräldrar födda i Syrien, Somalia, Eritrea och Sverige där föräldrars uppfattningar och erfarenheter kring idrott, barndom, hälsa och föreningsliv samt skillnader mellan pojkar och flickor behandlades.

Eftersom sociala relationer är viktiga för att främja hälsa så borde civilsamhällets organisationer, med sina många mötestillfällen, kunna bidra till folkhälsan. Denna systematiska litteraturöversikt av internationell forskning visar att ungdomsorganisationer kan bidra till förbättrad hälsa för deltagarna om de lyckas balansera stöd, kontroll och delaktighet på ett bra sätt. De vuxna ledarna har en viktig roll i denna process. Men risken är att selektionsprocesser gör att de med störst behov tenderar att hamna utanför, och att bättre hälsa bland deltagarna därför till stor del beror på att de med sämre hälsa väljer bort föreningsdeltagande. Föreningar är exklusiva i olika hög grad och det är därför missledande att ha generella förväntningar på att deltagande i civilsamhället ska kunna förbättra folkhälsan.

Genom idrottsrörelsens verksamhet förväntas ett brett spektrum av mervärden, utöver enbart idrottslig utveckling och sportsliga framgångar. Främjandet av fysisk aktivitet, samhörighet, meningsfull fritidssysselsättning, social inkludering, integration, demokratisk fostran och brottförebyggande arbete bidrar till att motivera statlig och kommunal finansiering. I det implicita kontraktet mellan staten och idrottsrörelsen ingår även en aktiv strävan att vara öppen och tillgänglig för alla. Engagemanget för breddat deltagande utspelar sig i hög grad inom lokala medlemsbaserade föreningar, där ideella ledare står inför komplexa utmaningar. Ledaren har en nyckelroll, navigerar genom behov och förväntningar från utövare, föräldrar, styrelser och stat där egna förmågor och resurser blir avgörande. För att underlätta för den ideella lokala ledaren behövs olika former av stödstrukturer som behöver synliggöras tillsammans med ledarnas förutsättningar och bidrag till idrottsrörelsen.

This article contributes with a nuanced picture of the importance of civil society for young people’s democratic socialisation and opportunities for influence, by studying public statistics on changes in membership rates in national youth organisations. Young people have long been given a special status in society and they are often perceived as either a threat or a promise. Young people’s special status is based on the fact that they do not really belong to the rest of society. They depend in different ways on others for their immediate livelihood, socialisation and for risk protection. But they also have the potential to contribute with new perspectives and change to outdated institutions. Because of their age, young people have been considered to need both democratic schooling and opportunities to find a context to express their commitment. Engagements in associations among young people has therefore been actively encouraged and supported by the state since at least the beginning of the 20th century. The results of this article show that until sometime in the 1970s and 1980s, participation in most types of national youth organisations increased, but that membership numbers subsequently decreased more or less drastically in organisations based on traditional popular mass movements, while others have increased or maintained their membership numbers.

We interpret the historical overview as evidence that the state subsidies since long has survived their purpose. The original mass movement organizations are declining in memberships, despite the efforts and those that are growing often follow the democratic procedures more to live up to the rules of the state than because of the desire to be governed by the will of the members and to change society.

This article examines a model for facilitating youth participation inlocal politics in Sweden. The Swedish youth councils are the responsibility of local authorities and they are designed to encourage political and civic interests among young people. These councils administrated by local bureaucracies are analyzed using institutional logics theory to determine the intentions, organization and outcomes of youth participation. The conclusions show that the institutional logic of the local public administration tends to dominate over the democratic logic of political participation for the young. The findings are based on mainly qualitative data from a two-year research project in Sweden.

Previous research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child’s social background, living conditions and violence type, and that once children are investigated by the child welfare services, inequalities in access to interventions prevail (e.g. Kalin et al. 2022; Knezevic 2021; Persdotter & Andersson 2020; Quarles van Ufford et al. 2022). There is a lack of systematic knowledge about the long term outcomes for children investigated by the child welfare services. The current study explores different childhood trajectories in the aftermath of a child welfare investigation initiated due to children’s exposure to violence. A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated by child welfare services in Stockholm in 2019 for suspected exposure to violence. As a baseline this cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study to explore possible biases regarding which children the child welfare services investigates (Kassman et al. 2023). In the current paper, the study group development in the first three years following upon the child welfare investigation was explored as regards living conditions, out of home care, health care consumption and school grades. The development of the study group was also systematically compared to a comparison group of children (n=5 000). Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used. 

Drawing on a register study of all children aged 7-12 (n=1 764) investigated due to exposure to violence in Stockholm 2019, this paper explores the orientation of the Swedish child welfare services and what this means for investigations regarding and services to children exposed to different forms of violence. Children were clustered into five groups and each group analyzed with binary logistic regressions, in relation to paths of referral, living conditions, family background and type, school grades and contacts with health care. The most common ground for investigation was violence in the family (including intimate partner violence), followed by physical abuse against the child. Children with a non-Swedish background were over-represented in the physically abused group, even when controlling for other variables. Other differences were also found, e.g. regarding paths of referral.

Objective: Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Methods: A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in Sweden in 2019. This cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study. 

Results: Children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse was more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect was more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group.

Conclusions: The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.

Background Research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child's social background, living conditions and violence type.

Objective Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Participants and setting A register was set up including all children (n = 1764) between 7 and 12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in the municipality of the City of Stockholm, Sweden, in 2019.

Methods This cohort was systematically compared to demographic data and national self-report prevalence studies to explore possible biases regarding which children CWS investigates. Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used.

Results The results confirm previous research that children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse is more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect is more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group, while neglect and violence in the family are relatively more frequently investigated compared to self-reported prevalence studies.

Conclusions The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.

A national Swedish project was followed in 12 municipalities aimed at youth aged 15–20 years. Neither police nor social services systematically used the indicators based on criminological research and proposed by national authorities. The police and social services thought they had more contemporary and holistic intuitive knowledge than any systematic indicators could provide. Despite implementation difficulties, the project was described as a success at the political level and widely dispersed. The specific and systematic image of early indicators provided momentum at the policy level. The local authorities welcomed the opportunity to reach a group considered difficult to manage.

Svenska flickor med utländsk bakgrund är mindre fysiskt aktiva än andra barn. Svensk idrottsrörelse har en särskild nordisk prägel som kräver mycket av föräldrarna.

The aim of this study is to provide an insight into how girls who do not participate in organized sports reason about physical activity. The study was designed with focus groups among 18 girls aged 9-12 years, 8 of them were followed up three years later. In the interviews, the girls’ own photographs were important to stimulate exchange of experiences. The results provide insight into how structural differences was experienced and handled by the girls and affect their physical activity. There is a lack of functioning outlets for physical activity following the more childish playing. The girls are aware of society’s expectations, but among those who did not start early with sports, it becomes more difficult the older they get. Neither the school’s sports, their own walking with friends, nor various more temporary activities with the family are enough to achieve the high goals for physical activity.

Även om fysisk aktivitet är viktigt för alla barns hälsa så är flickor mindre fysiskt aktiva än pojkar och minst fysiskt aktiva är flickor med utländsk bakgrund. Fysisk aktivitet har kommit att bli något exklusivt med krav på medlemskap, transportmöjligheter, sker i organiserad form, på givna platser och tider.

Vi har valt att lyssna och ge en röst till flickor som sällan hörs i diskussioner kring barn och fysisk aktivitet – flickor som inte deltar i idrottsrörelsen.

I en photo-voice studie har åtta flickor i åldern 12-15 år träffats åtta gånger över en period om sju månader. Flickorna har tagit foton, analyserat dessa gemensamt och kollektivt bestämt nya teman att fördjupa vid kommande träffar. Fokusområden har varit fysisk aktivitet, fritid och hälsa. Som en del av metoden ingår att kommunicera med omgivande samhälle, vilket gjordes genom en publik fotoutställning där flickorna, förutom att visa sina foton med citat även hade möjlighet att ställa frågor till beslutsfattare inom politiken, skolan och civilsamhället. Utställningen gavs uppmärksamhet i både radio och tidningar.

Resultat från studien var flickornas tvekan till rimligheten att nå Världshälsoorganisationens (WHO) mål om en timmes fysisk aktivitet per dag. Generellt uppfattades pojkar som mer fysiskt aktiva än flickor, på fritiden, på raster och i skolidrotten. Flickorna ansåg därför att utökad tid för skolämnet idrott och hälsa främst skulle gagna de som redan var idrottsaktiva. De själva kände sig mest i vägen för de mer tävlingsinrikade eleverna, ofta pojkar. Ett annat hinder för att ökad skolidrott skulle möjliggöra för mer fysisk aktivitet var flickornas motstånd till att riskera att bli svettig under skoltid vilket ansågs jobbigt främst på grund av motståndet mot att duscha i skolan.

Helst önskade flickorna att vara fysiskt aktiva med sina familjer och att då få spendera tid tillsammans med dem. Samtidigt konstaterades att detta främst kunde ske vid vissa enstaka tillfällen och inte med den regelbundenhet som skulle krävas för att nå WHO:s mål om fysisk aktivitet. En slutsats från studien är att när fysisk aktivitet likställs med idrottsdeltagande så försvårar det för grupper som av olika skäl inte vill, kan eller får delta i den organiserad idrott att nå den mängd fysiska aktivitet som är viktig som en del av hälsofrämjande vanor. Detta får konsekvenser för möjligheten till jämlik hälsa då vi generellt har kommit att bli allt mer stillasittande vilket möjliggöras av en digital livsstil. Fysisk aktivitet blir således ett aktivt val, något som måste prioriteras i konkurrens med andra intressen. 

Fysisk aktivitet är viktigt för alla barns hälsa, men flickor är mindre fysiskt aktiva än pojkar och minst fysiskt aktiva är flickor med utländsk bakgrund. I Sverige är barns fysiska aktivitet starkt förknippad med deltagande i idrottsrörelsen, som inte passar alla.

Objective: The aim of the study is to increase knowledge about the type of violence against children documented in CWS investigations, explore the assessment of risk and need as well as the extent to wich children exposed to violence have equal access to services, regardless of age, diability, gender and origin. 

Methods: Data was gathered about children 0-17 referred to social services due to suspected violence in the family, through 1938 child welfare investigations in 22 local authorities in Sweden concluded 1 September 2022 – 28 February 2023.

Results: There were systematic differences in CWS practice, from referral to intervention, that result in a selective recognition of vulnerability and risk and unequal access to interventions due to, for example, age, minority status or disability.

Conclusions: Systematic measures need to be put in place at all stages through investigative processes, from referral to intervention, to counteract discrimination of children exposed to violence.