Background: Nonsuicidal self-injury (NSSI) is common in adolescents. Emotion dysregulation has been identified as a core mechanism in the development and maintenance of NSSI and it is therefore an important target when addressing NSSI. The pathogenic connection between different kinds of childhood abuse, difficulties in emotion regulation and NSSI needs further investigation. The objective of this study was to examine whether difficulties with emotion regulation and trauma symptoms, separately and together, mediate the relationships between sexual, physical and emotional abuse and NSSI.

Method: Cross-sectional data was collected from 3,169 adolescent high-school students aged 16–19 years (M = 18.12, SD = 0.45). Data from self-reported experiences of childhood abuse, current difficulties with emotion regulation (measured with the Difficulties with Emotion Regulation Scale, DERS-16) and trauma symptoms (measured with the Trauma Symptom Checklist for Children, TSCC), and NSSI were collected. Structural Equation Modeling (SEM) was used to test the proposed relationships between variables.

Results: The prevalence of life-time NSSI was 27.4%. Prevalence of reported childhood abuse was 9.2, 17.5, and 18.0% for sexual, physical, and emotional abuse, respectively. Childhood abuse, difficulties with emotion regulation and trauma symptoms exhibited significant positive associations with NSSI in adolescents. Emotional dysregulation and trauma symptoms were both found to mediate the relationship between childhood abuse and NSSI. Latent variable models were found to fit data well.

Conclusion: Results indicate that increased levels of emotional dysregulation and trauma symptoms in relation to childhood abuse contribute to the increased risk of NSSI. Further, results point to some aspects of emotional dysregulation and trauma symptoms being more important in this regard. Clinical implications are discussed.

Using survey data from three nationally representative surveys in 2004, 2009, and 2014 among senior high school students in Sweden, this study investigates trends in adolescents' lifetime prevalence of pornography use, frequency of pornography use, and type of pornography used over time. While almost all boys and a considerable proportion of girls used pornography across the three waves, the lifetime prevalence of pornography use decreased overall for both girls and boys. The share of boys who use pornography frequently increased over the three survey cycles; those who reported using pornography daily increased from 11% in 2004 to 24% in 2014. In contrast, there was no change in girls who reported using pornography daily, while the proportion who never used pornography increased from 40% in 2004 to 51% in 2014. Adolescents appear to use a narrower range of different pornography types over the survey cycles. Multiple logistic regression models were generated to investigate factors associated with pornography use over the 10-year period. The results suggest that rule-breaking behavior, having higher economic status and higher academic achievement were related to boy's pornography use, while rule-breaking behavior, early sexual debut and victimization were associated with girls' pornography use.

I december 2022 gavs forskare vid Marie Cederschiöld högskola i uppdrag av den statliga utredningen “Skydd, stöd och vård för personer som har utsatts för övergrepp vid produktion eller distribution av pornografi” (A 2022:02) att utföra en kvalitativ forskningsstudie riktad mot vuxna som blivit filmade eller fotograferade för pornografiproduktion.

Syftet med studien var att få en djupare insikt i situationen för människor som förekommer i pornografi med fokus på utsattheten för våld och dess följder, samt behovet av och tillgängligheten till skydd, stöd och vård. Studien har främst en kvalitativ design, men innehåller även kvantitativa inslag.

Metoden som användes innebar att deltagarna rekryterades via en annons, distribuerad genom sociala medier och på fysiska mottagningar med stöd av offentliga aktörer och ideella organisationer. Totalt intervjuades 26 personer mellan 26 mars och 19 juni 2023. Intervjun bestod av en kvantitativ enkät och en djupintervju som berörde ämnen som uppväxt, våldsutsatthet i samband med pornografi, hälsostatus, erfarenheter av att söka stöd och aktuella behov. Kvantitativ data bearbetades med deskriptiv statistik via SPSS, medan kvalitativ data analyserades genom reflexiv tematisk analys.

Resultaten från enkätundersökningen visade att majoriteten av deltagarna var under 18 år då första inspelningen av pornografi gjordes och majoriteten hade erfarenheter av såväl olika former av traumatiska händelser under uppväxten som ogynnsamma uppväxtvillkor. Alla utom en hade erfarenheter av sexuella övergrepp under uppväxten. Majoriteten av deltagarna beskrev också i enkäten ett tvång och en våldsutsatthet under själva pornografiproduktionen. Deras hälsa präglades av långvarig psykisk ohälsa där ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och dissociation var framträdande. De flesta hade någon gång blivit diagnosticerade med en eller flera psykiatriska diagnoser och varit i kontakt med många olika myndigheter/vårdgivare.

Resultaten från djupintervjuerna strukturerades kring tre specifika faser i samband med pornografiproduktion: “In”, “Under” och “Ut”. Trots varierande erfarenheter kunde gemensamma faktorer identifieras som kollektivt bidrog till inträdet i pornografiproduktion. Bland dessa var systematiska svek, ofta manifesterade som försummelse och våldsutsatthet under uppväxten, där både vuxna och samhället svikit individen. En påtaglig känsla av ensamhet framhölls också som en drivande faktor, vilket ledde till att många kände sig tvungna att navigera sina sårbarheter på egen hand. Inträdet i pornografiproduktion representerade ofta en kamp för såväl ekonomisk som psykisk överlevnad.

Fasen inne i pornografiproduktion präglades av fortsatt våld och en hög grad av utsatthet för olika typerav brott. Medverkan i egenproducerad eller studioproducerad pornografi framstod som en strävan efter kontroll efter att tidigare ha blivit berövade på makt och autonomi genom våldsutsatthet och exploatering. Berättelserna illustrerar nödvändigheten av att anta en roll när sexuella handlingar utförs mot ersättning, där individen agerar utifrån köparens förväntningar och krav. Samtliga deltagare uttryckte en rädsla för att hamna i det offentliga rummet till följd av materialets spridning—något som kändes oundvikligt. Denna rädsla var rotad i oron över att bli stämplade som mindre värd–”en hora”. Berättelserna belyser en process av normalisering och integrering av en negativ självbild, en konsekvens av upprepade svek och systematiskt våld.

För de som blivit filmade eller fotograferade för pornografiproduktion under en längre tid, var resan “Ut” komplex och fylld med hinder och en hög risk för återfall. Intervjupersonerna lyfte ofta en specifik händelse som vändpunkten för att påbörja sin utgång, men många behöll en fot kvar i pornografiska sammanhang på grund av brist på alternativ och rätt stöd. Berättelserna understryker behovet av adekvat stöd och hjälp i form av professionella med kunskap och förståelse, behandling som adresserar grundorsakerna, insatser som fokuserar på individens komplexa behov, samt ett samhälle som tar våld på allvar. Framför allt handlade resan ut om att få omformulera jaget, från att ses som “en hora” som “får skyllasig själv” till att erkännas som ett brottsoffer.

Deltagarna lyfte även fram viktiga medskick och råd till olika målgrupper. Till allmänheten underströk de behovet av förståelse och empati, grundad på en kunskap om verkligheten inom pornografiproduktionen snarare än föreställningar om “frivillighet”. Deltagarna ville förmedla till unga att trots den tillsynes lockande natur av plattformar som OnlyFans, är de negativa konsekvenserna aldrig värt det – och deras budskap är klart: gör inte det! Till konsumenter och köpare uppmanade deltagarna till att se bakom kameran, att förstå den mörka och skadliga industrin som deras konsumtion understöder. Och slutligen, för professionella, betonade de nödvändigheten av att fånga upp och ta ett helhetsgrepp, där effektiv screening, ett gott bemötande och hänvisning till specialiserad behandling blir nyckeln till resan ut ur pornografiproduktion.

Avslutningsvis innehåller rapporten en diskussion med specifika rekommendationer om hur samhället kan stärka sitt skydd, stöd och vård för dessa osynliga brottsoffer, så att de får möjligheten att lämna våldets skugga bakom sig.

Every year, thousands of children stay at least one night at women’s shelters in Sweden with their guardian. At shelters the violence stops, but children’s rights are at stake. To be exposed to violence against a parent or be subjected to violence directly can lead to trauma later in life. A safe environment with healthy relationships with adults that understand the consequences of abuse may be a support for the child´s recovery. However, children may have additional needs of support while staying at the shelter or there might be gaps in services when children leave the shelter.

During 2021-2022 five organizations have been working together in the project AVEC – After the violence to improve the situation for children in shelters: Save the Children Sweden, Children´s Welfare Foundation Sweden, the Gothenburg Church City Mission Foundation, Marie Cederschiöld University (former Ersta Sköndal Bräcke University College) and Barnafrid -National Centre on Violence Against Children at Linköping University. The project was based on the Convention on the Rights of the Child, the EU Charter, Directive 2019/29/EU and the Istanbul Convention. The overall objective of the AVEC project was the following: With a child rights approach, increase and improve protection and support for children at women’s shelters who are victims of domestic violence; increase the children’s mental well-being during and after their stay at the shelter.

Through the AVEC project a working model called the “Puzzle” has been developed. The Puzzle consists of five puzzle pieces: 1) trauma informed care, 2) participation and information, 3) play and activity, 4) child centred cooperation, and 5) violence informed case management. The current report concerns the piece “child centred cooperation” (4). The report describes the work to design, pilot and evaluate model for multi-agency and multi-disciplinary coordination involving women’s shelters and social services, based on a child rights perspective, current research, and existing legislation.

The work resulted in the IDEAL model for child centred cooperation which is outlined in the second part of this report. The model concerns different stages of the placement process, specifically aims and activities when children are coming into the shelter (I), during placement (D), when planning for and exiting the shelter (E), at the transition to life after the shelter stay (A), and finally activities securing a more long-term situation that aids children’s recovery (L). The model is focused upon cooperation between statutory services, that is, agencies making decisions on placements of adults or children at a women’s shelter and agencies responsible for child welfare investigations, as well as agencies offering support to victims of violence, and women’s shelters and similar.

Every year, thousands of children stay at least one night at women’s shelters in Sweden with their guardian. At shelters the violence stops, but children’s rights are at stake. During 2021-2022 five organizations have been working together in the project AVEC – After the violence, to improve thesituation for children in shelters: Save the Children Sweden, Children´s Welfare Foundation Sweden, the Gothenburg Church City Mission Foundation, Marie Cederschiöld University (former Ersta Sköndal Bräcke University College) and Barnafrid -National Center on Violence Against Children at Linköping University. The project was based on the Convention on the Rights of the Child, the EU Charter, Directive 2019/29/EU and the Istanbul Convention. The overall objective of the AVEC project was the following: With a child rights approach, increase and improve protection and support for children at women’s shelters who are victims of domestic violence; increase the children’s mental well-being during and after their stay at the shelter.

This report outlines one part of the results from the AVEC project: the IDEAL model for child centred cooperation. The IDEAL model concerns different stages of the placement process, when children are coming into the shelter (I), during placement (D), when planning for and exiting the shelter (E), at the transition to life after the shelter stay (A), and it includes activities securing a more long-term situation that aids children’s recovery (L). The model is focused upon cooperation between women’s shelters and statutory services, that is, agencies making decisions on placements of adults or children at a women’s shelter and agencies responsible for child welfare investigations, as well as agencies offering support to victims of violence.

Varje år vistas cirka tusentals barn i Sverige på skyddade boenden. Under två år har Barnafrid, Rädda Barnen, Marie Cederschiöld högskola, Göteborgs kyrkliga stadsmission och Stiftelsen Allmänna Barnhuset samarbetat i ett EU-finansierat projekt, Efter våldet – rättigheter för barn i skyddat boende. Efter våldet handlar om att stärka rätten till skydd, stöd och delaktighet för barn som upplevt våld i hemmet, under och efter deras tid i skyddat boende. Projektets fulla titel var ”After the Violence: Ensuring Child Rights Based Protection and Support to children who are victims of domestic violence, during and after their stay at women shelters in Sweden”. Det övergripande syftet med projektet baseras på Barnkonventionen, EU-direktiv 2012/29/EU och Istanbulkonventionen.

Denna rapport beskriver ett av resultaten från projektet Efter våldet: IDEAL modellen för barncentrerad samverkan kring barn i skyddat boende. IDEAL modellen för barncentrerad samverkan fokuserar på de olika faserna i en placeringsprocess: när barnet kommer till det skyddade boendet (In:I), tiden i det skyddade boendet (During: D), planering för och utflyttning från det skyddade boendet (Exit: E), övergången till livet efter det skyddade boendet (After: A), och den syftar även till att mer långsiktigt stödja barnets återhämtning efter upplevelser av våld och boende i skyddad boende (Longterm: L). Modellen fokuserar samverkan mellan skyddade boenden och verksamheter/myndigheter som placerar i skyddat boende, verksamheter/myndigheter som ansvarar för skydd och stöd till utsatta barn, och verksamheter som erbjuder stöd.

Inom ramen för ett tvåårigt EU-projekt samarbetar Rädda Barnen, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Marie Cederschiöld högskola, Linköpings Universitet (Barnafrid) och Göteborgs Stadsmission med att utveckla och pröva olika insatser i syfte att stötta och hjälpa barn på skyddade boenden på bästa sätt. Projektet ”Efter våldet. Barns rättigheter på skyddat boende” syftar till att säkerställa barns rätt till skydd, delaktighet och stöd under vistelse i skyddat boende. Modellen är utformad som ett pussel där varje pusselbit är lika viktig för att skapa en helhet och lättare tillgodose barnets bästa på skyddade boenden. En av pusselbitarna är barncentrerad samverkan, som vilar på artikel 3, om barnets bästa. När ett barn följer med en förälder till ett skyddat boende behöver en rad olika aktörer med ansvar för myndighetsutövning och stöd, samverka för att barnet ska få sina rättigheter och behov tillgodosedda. Vid seminariet presenteras samverkansmodellen ”IDEAL samverkan” som handlar om hur olika aktörer kan arbeta vid placering, under placering och vid utflytt från det skyddade boendet, utifrån barnets rättigheter och med barnet i centrum.

Varje år vistas tusentals barn i Sverige i skyddade boenden tillsammans med en förälder, typiskt sett mamma. I ett skyddat boende upphör våldet, men barnens vistelse där aktualiserar en rad frågor om barns rättigheter. Att uppleva våld mot en förälder eller själv bli direkt utsatt för våld kan skapa trauma och problem senare i livet. En trygg miljö med stödjande relationer till vuxna runtomkring vilka förstår våldets konsekvenser kan bidra till barns återhämtning efter upplevelser av våld. Barn kan dock ha ytterligare behov av hjälp under tiden i skyddat boende och det kan finnas luckor i stödet när barnen lämnar det skyddade boendet.

Under två år, 2021-2022, har Barnafrid, Rädda Barnen, Marie Cederschiöld högskola, Göteborgs kyrkliga stadsmission och Stiftelsen Allmänna Barnhuset samarbetat i ett EU-finansierat projekt, Efter våldet – rättigheter för barn i skyddat boende. Efter våldet handlar om att stärka rätten till skydd, stöd och delaktighet för barn som upplevt våld i hemmet, under och efter deras tid i skyddat boende. Projektets fulla titel var ”After the Violence: Ensuring Child Rights Based Protection and Support to children who are victims of domestic violence, during and after their stay at women shelters in Sweden”. Det övergripande syftet med projektet baseras på Barnkonventionen, EU-direktiv 2012/29/EU och Istanbulkonventionen.

Genom projektet “Efter våldet” utvecklades en modell för arbete med barn I skyddat boende kallat ”Pusslet”. Pusslet består av fem pusselbitar: 1) Traumamedveten omsorg, 2) Information & delaktighet, 3) Lek & aktivitet, 4) Barncentrerad samverkan och 5) Våldsmedveten handläggning. Den här rapporten handlar om pusselbiten ”barncentrerad samverkan” och beskriver arbetet med att designa, pröva och utvärdera en modell för samverkan kring barn i skyddat boende som involverar skyddat boende och socialtjänst, och som grundas på ett barnrättsperspektiv, aktuell forskning, och lagstiftning. Arbetet resulterade i IDEAL-modellen för barncentrerad samverkan kring barn i skyddat boende, vilken beskrivs nedan. IDEAL-modellen för barncentrerad samverkan fokuserar på de olika faserna i en placeringsprocess: när barnet kommer till det skyddade boendet (In: I), tiden i detskyddade boendet (During: D), planering för och utflyttning från det skyddade boendet (Exit: E), övergången till livet efter det skyddade boendet (After: A), och den syftar även till att mer långsiktigtstödja barnets återhämtning efter upplevelser av våld och boende i skyddad boende (Long term: L). Modellen fokuserar samverkan mellan skyddade boenden och verksamheter/myndigheter som placerar i skyddat boende, verksamheter/myndigheter som ansvarar för skydd och stöd till utsatta barn, och verksamheter som erbjuder stöd till barn och föräldrar.

Earlier research has found that sexual acts could be used as a means of self-injury, with comparable functions to nonsuicidal self-injury (NSSI) such as cutting or burning the skin. However, no previous study has investigated the experience of help and support in relation to sex as a means of self-injury (SASI), which this study aims to investigate. The study was based on an anonymous open-ended questionnaire published from December 2016 to April 2017 on the websites of NGOs working with help and support for women and youths in Sweden. In total, 197 participants (mostly women, mean age 27.9 years, range 15-64 years) with self-reported experiences of SASI were included in the study. Three main themes were found concerning experiences of help and support for SASI. The need for: (1) Framing the behavior of SASI, to find a word for SASI-to know it exists, to get questions and information about SASI and its function; (2) Flexible, respectful, and professional help and support from an early age, to be listened to and confirmed in one's experience of SASI; and (3) Help with underlying reasons to exit SASI such as finding one's own value and boundaries through conventional therapy, through life itself, or through therapy for underlying issues such as earlier traumatic events, PTSD, dissociation, or anxiety. In conclusion, similar interventions could be helpful for SASI as for NSSI, irrespective of the topographical differences between the behaviors, but the risk of victimization and traumatization must also be addressed in SASI.

BACKGROUND: Following technological developments, there has been increasing interest in online offenders' use of digital communication technology to sexually groom and abuse children. However, research has thus far primarily explored offenders' interactions with decoys instead of actual children, and initial evidence indicates that conversations with actual children may include more overt persuasion and extortion than conversations with decoys.

OBJECTIVE: This study aims to describe online offenders' interactions with actual children when inciting them to engage in online sexual activity.

PARTICIPANTS AND SETTING: Swedish court judgements including 50 offenders (aged 16-69, median = 28.9) and 122 child victims (aged 7-17, median = 13.0) were analyzed.

METHODS: By using an explorative mixed-methods approach, we thematically analyzed what strategies the children were exposed to, and looked for patterns between the strategy used and the characteristics of the abuse, victim, or offender.

RESULTS: We identified two types of strategies that the children were exposed to: pressure (threats, bribes, or nagging, N = 56), and sweet-talk (flattery, acting as a friend, or expressing love, N = 25). Overall, the offenders who used pressure were younger and targeted older children than the offenders who used sweet-talk.

CONCLUSIONS: This study expands the existing knowledge about the variety of manipulative strategies used by online offenders and adds support to the initial literature showing substantially more pressure and coercion in online offenders' interactions with actual children. The study also identifies some patterns between the strategy used and the age of the offender and victim that warrant further investigation in future studies.

The aim of the present study was to gain a first-person perspective on the experiences of technology-assisted child sexual abuse (TA-CSA), and a deeper understanding of the way it may affect its victims. Seven young women (aged 17-24) with experience of TA-CSA before the age of 18 participated in individual in-depth interviews. The interviews were teller-focused with the aim of capturing the interviewee's own story about how they made sense of their experiences over time, and what impact the victimization had on them in the short and long terms. Thematic analysis of the interviews revealed a broad range of abusive experiences that had profoundly impacted the individuals' lives, health and self-concepts. Three dominant themes emerged from the analysis - From thrilling to abusive, Negative effect on health and wellbeing, and A new self after the abuse. From thrilling to abusive captures the wide range of experiences described, starting from the child's own sexual curiosity to descriptions of having been manipulated or threatened into engaging in sexual activity, as well as the sometimes long and complex process of understanding the severity of one's experiences. Negative effect on health and wellbeing describes the victimization's comprehensive impact on the life and health of the participants, how they blamed themselves for what had happened, and the struggle of having to live with the constant fear of pictures from the abuse resurfacing. A new self after the abuse depicts how the victimization impacted the way participants viewed and thought about themselves in relation to others, and distorted their views of their bodies. The findings are discussed in relation to previous research on both offline CSA and TA-CSA, as well as theoretical and practical implications.

Under seminariet diskuteras olika metodologiska överväganden inklusive praktiska exempel på hur lovande sociala insatser kan beskrivas och utvärderas. Erfarenheter från två olika typer av verksamheter beskrivs med fokus på hur forskning och praktik kan mötas i arbetet med att evidensbasera praktiken för unga som utsatts för våld.

Barnkonventionen, precis som Agenda 2030, har som tydligt mål att eliminera allt våld, inklusive sexuella övergrepp och sexuell exploatering, mot barn. Trots detta utsätts många barn i Sverige för olika former av våld. Under seminariet kommer fokus att vara på sexuella övergrepp och sexuell exploatering och resultatet från den senaste svenska epidemiologiska studien Unga sex och Internet efter #metoo. Resultatet från studien tyder på att det är en ökning av sexuella övergrepp av barn, särskilt bland flickor, att den psykiska hälsan hos unga generellt blivit sämre och studien visar också på de allvarliga konsekvenser övergrepp kan medföra hos drabbade barn. Med mer kunskap om våld mot barn skapar vi bättre förutsättningar för att förebygga, skydda och stötta på ett så bra sätt som möjligt från såväl myndigheters som civilsamhällets sida.

Det här seminariet handlar om unga personer som skadar sig med sex och tar avstamp i erfarenheter från praktik, forskning och drabbade ungas egen röst. Först fokuseras på praktikers erfarenheter från socialtjänst, barnpsykiatri, rättsväsende mm följt av resultat från både kvalitativa och kvantitativa studier. I en epidemiologisk studie med 5750 unga som gick tredje året på gymnasiet (medelålder 18 år), hade 3.2% av flickorna och 0.8% av pojkarna avsiktligt använt sex vid något tillfälle för att skada sig själva. Att ha skadat sig med sex var associerat med tidigare trauma och psykisk ohälsa (Fredlund, Svedin, Priebe, Jonsson, &Wadsby, 2017). I en annan studie studerades varför unga skadar sig med sex och forskarna jämförde med personer som hade annat självskadebeteende såsom att t.ex. skära eller bränna sig. Författarna fann liknande funktioner för dem som skadade sig genom sex och de som skadade sig på annat sätt (Jonsson, Svedin, Priebe, Fredlund, Wadsby, & Zetterqvist, 2017). Slutligen studerades motiv och uttryckssätt av sex som självskada med 199 informanter som svarade på öppna frågor i ett webbaserat formulär. Resultatet visade bland annat på svårigheten att ta sig ur beteendet och behovet av professionellt stöd. Seminariet avslutas med att diskutera vad denna grupp unga behöver för stöd och hjälp som hur vi preventivt kan arbeta för att unga inte ska hamna i självskadebeteenden.

Förskolor ska enligt skollagen upprätta en plan mot kränkande behandling, en s.k. likabehandlingsplan. Som en del i det arbetet beslutade ledningen för förskolenheten Viksjö och Aspnäs förskolor i Järfälla kommun att arbeta med och implementera Liten och Trygg i 8 av förskolorna. Liten och trygg är en handledning framtagen av Brottsoffermyndigheten som syftar till att ge förskolepersonal kunskap och ett verktyg för att kunna samtala med barn om svåra händelser, känslor och barns rättigheter. Arbetet med Liten och Trygg ska även leda till att barn själva kan berätta om utsatthet eller andra svåra erfarenheter för personal i förskolan eller andra trygga vuxna, vare sig det sker nu eller i framtiden, och att den vuxnes oro för barnet leder till en orosanmälan till socialtjänsten.

Forskare vid Marie Cederschiölds högskola har följt och utvärderat implementering av Liten och Trygg i de 8 förskolorna i Järfälla kommun på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm. Under seminariet kommer utvärderingens metod och resultat att presenteras och diskuteras.

Rapporten fokuserar på implementeringen av modellen ”Efter barnförhöret” via det mobila teamet på Barnahus i Stockholms stad. Syftet med implementeringsstudien var att undersöka möjligheterna till att implementera en familjeorienterad krisinventionsmodell som Efter barnförhöret för att stödja barn och deras familjer efter ett polisförhör som rör våld i familjen. I projektet skulle fokus vara på genomförbarhet och användning av arbetsmodellen samt vilka organisatoriska och personella förutsättningar som främjar respektive hindrar implementeringen av arbetsmodellen. Befintligt dokumenterat material inhämtades i kombination med att intervjuer genomfördes under 2021-2022 med ledning och krisstödsteamets personal. I projektet framkom flera utmaningar som att få till ett jämt remissflöde, att kunna hantera situationer när det blir få respektive många barn och familjer som behöver stöd utifrån personalens arbetssituation. Vidare beskrev personalen behov av att få tid och resurser till utbildning och metodutveckling och ett behov av ett ökat stöd från ledningen.

I den här rapporten sammanfattar vi resultat från olika forskningsstudier. Mycket av materialet är hämtat från en nationell studie som har genomförts av forskare vid Linköpings och Lunds universitet inom ramen för uppdrag som Stiftelsen Allmänna Barnhuset fått av regeringen. Syftet med sammanfattningen är att sprida de mest angelägna forskningsresultaten från studien till en bredare publik.

För barn och unga i Sverige idag är nätet en del av verkligheten. De spelar spel, ser filmklipp, lyssnar på musik, tar reda på fakta, läser nyheter, köper och säljer saker, umgås, lära känna nya människor, flirtar, skickar meddelanden, delar foton och filmer…

Precis som livet i övrigt rymmer livet på nätet både bra och dåliga fenomen. Och precis som i livet utanför kan barn bli utsatta för sexuella övergrepp på nätet, såväl av andra barn och unga som av vuxna. Det är angeläget att alla som arbetar med barn lär sig mer om nätrelaterade övergrepp. Kunskap behövs för att förebygga och för att ge de barn som ändå utsätts det skydd och den rehabilitering de har rätt till. Sexuella övergrepp kan och ska förebyggas, och arbetet med att förebygga behöver bygga på kunskaper och fakta.

Åsa Landberg är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och arbetar för Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Linda Jonsson är socionom och lektor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid, Linköpings universitet. Bägge har lång erfarenhet av att möta barn som utsatts för sexuella övergrepp på nätet.

Den här skriften ger en kort sammanfattning av resultaten från den fjärde nationella studien på området ungdomars sexualitet och utsatthet för sexuella övergrepp och sexuell exploatering. Ett representativt urval av drygt 3 000 gymnasieelever har fått svara på frågor om sina erfarenheter av sexuella övergrepp och sexuell exploatering under uppväxten. Resultaten i den här skriften bygger på vad eleverna själva har valt att berätta. Undersökningen har genomförts av forskare från Marie Cederschiöld högskola på uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barnhuset och har finansierats av regeringen. I studien uppgav var fjärde elev att de någon gång under sin uppväxt utsatts för någon form av sexuellt övergrepp. Sist undersökningen genomfördes 2014 var det var femte elev. Flickor var betydligt mer utsatta än pojkar, drygt var tredje flicka uppger att hon varit utsatt för övergrepp under sin uppväxt.

Sexuella övergrepp kan och ska förebyggas, och det förebyggande arbetet behöver bygga på kunskaper och fakta.

BACKGROUND: Disclosure of child sexual abuse (CSA) is key for abused children to access help and to protect them and other children.

OBJECTIVE: The aim of this study was to investigate patterns of disclosure of child sexual abuse and how children perceived responses from people they disclosed to.

PARTICIPANTS AND SETTING: Data were collected online in classrooms and during home studies in a national probability-based sample of 3282 third-year students in Swedish high schools in 2020-2021 (the age of the students varied between 16 and 23 years (M = 18,2)).

METHODS: Results are presented with frequencies (n) and percentages (%). Pearson's chi-squared test was used for comparisons between groups.

RESULTS: First, a substantial share of abused girls and most abused boys had not yet told anyone about the abuse, leaving them unable to access protection or rehabilitation. Second, participants who had disclosed sexual abuse had most often turned to a peer, more rarely to an adult, and seldom to a professional or volunteer. Third, although the societal responses that the participants perceived were mixed, more severe abuse was associated with more negative societal responses. Fourth, most participants stated that they did not need any professional support. Fifth, among the minority who had sought help, half were satisfied and a third dissatisfied.

CONCLUSIONS: Results showed that most children with experience of CSA did not have access to the protection, support, and rehabilitation that they have a right to. Preventive measures need to target children and young people, while societal responses after CSA, especially severe CSA, need to be improved.

INTRODUCTION: According to the UN Refugee Agency (UNHCR), around 40% of the 79.5 million forcibly displaced persons in the end of the year 2019 were children. Exposure to violence and mental health problems such as posttraumatic stress disorder are frequently reported among migrant children, but there is a knowledge gap in our understanding of the complex longitudinal interplay between individual, social and societal risk and resilience factors that impact mental health and well-being, quality of life and ability to function and adapt. There is also an urgent societal need to facilitate interdisciplinary and intersectoral collaborative efforts to develop effective methods to prevent, detect and respond to the needs of the migrants. This project will study adolescent and young adult migrants in Sweden using multiple methods such as quantitative analysis of data from a prospective cohort study and qualitative analysis of data gathered from teller-focused interviews. The aim is to understand how different factors impact mental health and integration into the Swedish society. Furthermore, individual experiences related to the migration process and exposure to violence will be studied in detail.

METHODS AND ANALYSIS: Study participants will include 490 migrants aged 12-25 years recruited through social services, healthcare, social media and the civil society. A subsample of adolescents (n=160) will be re-interviewed after 1 year. Data are collected using structured and semi-structured interviews along with saliva and hair sampling. Measures include sociodemographic data, longitudinal data on mental health and its determinants, including genotypes and stress-hormone levels, access to healthcare and the process of migration, including settlement in Sweden.

ETHICS AND DISSEMINATION: The Regional Ethics Board of Linköping (2018/292-31 and 2018/504-32) and the National Ethics Board (2019-05473,2020-00949 and 2021-03001) have approved the study. Results will be made available to participants, their caregivers, professionals working with migrants, researchers and the funders.

The aim of this study was to examine the association between watching pornography and poor mental health in three repeated cross-sectional surveys in Sweden (2004, 2009, 2014) among high school seniors (13,277 students) with an average age of 18 years. The same index questions concerning ever having watched pornography and the frequency of watching pornography during the last year were combined with three different measures of psychological health and background control variables in multiple logistic regression and forward stepwise logistic regression models. The repeated cross-sectional surveys did not find any consistent associations across years between poor mental health and ever having watched pornography or the frequency of watching pornography. Having watched deviant pornography (containing violence, children and/or animals) was associated with poor mental health among boys in two surveys but only in one survey among girls. Other characteristics, such as mother's unemployment (especially boys), parenting style (especially high controlling parents among boys) and experiences of sexual abuse (especially penetrating abuse among girls), were more consistently and strongly associated to poor mental health across the three surveys. This study stresses the importance of controlling for multiple background variables when studying the association between watching pornography and mental health, since the association might primarily be explained by underlying confounding variables.

Med utgångspunkt i svensk forskning beskriver Svedin, Johansson och Landberg erfarenheter av utsatthet för olika former av våld och sambandet mellan våld och psykisk ohälsa bland ungdomar med funktionsnedsättningar. Författarna beskriver att barn och unga med någon form av funktionsnedsättning löper en fördubblad risk för att bli utsatta för våld. Det gäller framförallt ungdomar med neuropsykiatriska och andra psykiatriska tillstånd. Risken för utsatthet ökar även med antalet funktionsnedsättningar. Författarna resonerar kring hur utsattheten kan förstås och vad som behöver göras för att motverka sårbarheten för våld och övergrepp bland barn och unga med funktionsnedsättning. De menar bland annat att det behövs ökad medvetenhet och kunskap, engagemang och samtal om våld samt information som anpassas till barn och unga med funktionsnedsättning.

Våld mot barn är ett allvarligt samhällsproblem och en rättighetskränkning som alltför många barn i Sverige har erfarenhet av. I den här rapporten belyser vi den särskilda utsatthet för våld som drabbar barn och ungdomar med funktionsnedsättning inklusive kronisk sjukdom. Målgruppen för rapporten är yrkesverksamma och beslutsfattare inom alla olika samhällsområden som rör barn och unga.

Vi har låtit ett nationellt representativt urval av 3 268 elever i årskurs tre på gymnasiet svara anonymt på en enkät vilket ger en bild av deras erfarenheter av sexuella övergrepp och andra former av våld under hela uppväxten. Materialet samlades in under tiden december 2019 till mars 2021. Undersökningen har genomförts av forskare från Marie Cederschiöld högskola på uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barnhuset och har finansierats av regeringen.

Studien visar att funktionsnedsättning närmast fördubblade sannolikheten för att ha blivit mobbad, psykiskt misshandlad, fysiskt misshandlad eller att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Det mer än fördubblade risken att ha blivit utsatt för sexuell exploatering. Ungdomar med neuropsykiatriska eller psykiatriska tillstånd var särskilt utsatta.

Den här rapporten beskriver resultaten från den fjärde nationella studien på området ungdomars sexualitet och utsatthet för sexuella övergrepp och sexuell exploatering. Gymnasielever har fått svara på frågor om utsatthet under hela uppväxten. Genom att ställa samma frågor i upprepade undersökningar går det att följa utvecklingen över tid. I studien uppgav var fjärde elev att de någon gång under sin uppväxt utsatts för någon form av sexuellt övergrepp. Sist undersökningen genomfördes 2014 var det var femte elev. Flickor var betydligt mer utsatta än pojkar, drygt var tredje flicka uppger att hon varit utsatt för övergrepp under sin uppväxt.

Det är liksom i tidigare undersökningar tydligt att det främst är jämnåriga som tar emot förtroenden från de som utsatts för sexuella övergrepp. Att de jämnåriga sällan för det de fått höra vidare är tydligt, men detsamma tycks gälla även för till exempel föräldrar eller vuxna professionella, eftersom endast en liten andel av övergreppen var anmälda till polis eller socialtjänst.

Eftersom så få utsatta barn kommer till myndigheternas kännedom är det unikt att få ta del av erfarenheterna även från de ungdomar som ännu inte berättat för vuxna eller för professionella. Resultaten i rapporten kan användas som underlag i alla verksamheter som möter barn och unga, både för att förebygga utsatthet och för att ge de barn och unga som redan utsatts stöd, rehabilitering och skydd.

Life-time prevalence of nonsuicidal self-injury (NSSI) has consistently been found to be around 17% in community samples of adolescents. Concerns of threats to mental health in adolescents during covid-19 have been raised. Life-time prevalence of NSSI in high school students in Sweden was compared using the same item to assess NSSI at three different time points. Results showed very similar prevalence of NSSI in 2011 and 2014 (17.2 % vs. 17.7 %), and an increase to 27.6 % during the pandemic of 2020-2021. Our findings imply a need to highlight the potential psychosocial consequences of covid-19 for young people.

BACKGROUND: Young people have been especially affected by the psychosocial consequences of the covid-19 pandemic. Covid-19 has potentially also been more stressful for vulnerable groups with mental health problems.

METHODS: In this cross-sectional study, the psychosocial effects of covid-19 in a vulnerable group of adolescents with nonsuicidal self-injury (NSSI) from a sample of 1602 Swedish high-school students were examined. Data were collected in 2020 and 2021. First, adolescents with and without NSSI were compared on how they perceived the psychosocial impact of covid-19, and second, a hierarchical multiple regression analysis was used to examine whether lifetime NSSI experience was associated with perceived psychosocial consequences of covid-19, when demographic variables and symptoms of mental health problems were controlled for. Interaction effects were also examined.

RESULTS: Significantly more individuals with NSSI reported being burdened by covid-19 compared to those without NSSI. When demographic variables and mental health symptoms were controlled for, adding NSSI experience did not, however, increase the amount of variance explained in the model. The total model explained 23.2% of the variance in perceived psychosocial impact of covid-19. Perceiving the family's financial situation as poor and neither good nor bad, studying a theoretical high school program, symptoms of depression and difficulties with emotion regulation were significantly associated with perceived negative psychosocial impact of the covid-19 pandemic. There was a significant interaction effect between NSSI experience and depressive symptoms. The effect of NSSI experience was larger when depressive symptoms were lower.

CONCLUSIONS: Lifetime NSSI experience in itself was not associated with psychosocial covid-19 consequences when other variables were controlled for, whereas symptoms of depression and difficulties with emotion regulation were. Results imply that vulnerable adolescents with mental health symptoms need special attention and access to mental health support in order to prevent further stress and worsening of mental health symptoms in the wake of the covid-19 pandemic.