The consumer/survivor/service-user protest movements of the 1970s-1990s led to policy changes and government funding of mental health consumer-run or self-help organizations (SHOs). A cross-national study in the United States and United Kingdom-England of SHOs incorporated nonprofit organizations run by and for people with problems in common, considers the tightrope of accepting government funding which brings stability and legitimacy but also potentially conflicts with self-help/mutual aid ethos and practices. Case studies of two SHOs in England and three SHOs in the United States show that the self-help/mutual aid ethos is embedded in the organizations' practices. Complex and nuanced relationships between SHOs and sympathetic professionals facilitate these developments.

År 1920 kom två studenter vid Yale-universitetet in på sin lärares rum. De höll på att planera sina karriärer, och den ene av dem berättade att hans pappa arbetade med folkhälsa. Läraren, Charles-Edward Amory-Winslow, svarade de frågande unga männen att folkhälsa var ett stimulerande och växande arbetsområde, men fann, snart efter att de hade gått sitt svar platt och ointressant. Winslow föresatte sig, som åldrande expert inom sitt medicinska kunskapsområde, att försöka formulera vad folkhälsa egentligen borde innebära, och vilka insatser som området borde inrymma. Sina tankar publicerade han i tidskriften Science samma år och de ligger, nära hundra år senare, till grund för hur folkhälsa definieras idag.

The aim of this article is to review the relationships of self-help groups to health and welfare services and professionals/service representatives in a Scandinavian research context. Eight Swedish, Norwegian, and Danish publications written by researchers within an academic research context are discussed; understanding self-help groups in a national context is stressed. The analysis was based on a conflict/consensus model proposed by the author. Results indicate that Scandinavian researchers often view the relationship between health and welfare services and professionals/service representatives and self-help groups as more consensus-oriented than groups described in early American self-help group literature where there is a higher degree of distrust. The high level of trust toward governmental organizations in Scandinavian countries is suggested as one explanation for this difference.

Den här rapporten är ett resultat av ett forskningsprojekt som har gjorts av forskare vid Ersta Sköndal högskola i samarbete med och i huvudsak finansierat av Sveriges stadsmissioner. Arbetet i projektet har kretsat kring företeelsen fattigdom: hur den beskrivs i forskningen, hur företrädare för Sveriges stadsmissioner ser på den och vad dessa stadsmissioner gör för att möta den. En utgångspunkt i projektet har varit att det finns fattiga i Sverige – något som inte alla självklart håller med om. Därför har det varit nödvändigt att ge sig in i den täta djungel av definitioner som finns av begreppet – för att i någon utsträckning kunna formulera vad som faktiskt studeras. Denna resa skildras i rapporten, men redan inledningsvis finns det anledning att säga något om våra slutsatser från studien – vilka också är grunden för den här presentationen. En annan utgångspunkt har varit att de svenska stadsmissionerna i större utsträckning än de allra flesta andra svenska organisationer – offentliga, privata eller frivilliga – möter de personer i samhället som är mest utsatta. De har stor erfarenhet och trovärdighet på området. 

Det blir tydligt att det i huvudsak finns tre sätt på vilka fattigdom kan betraktas: det kan handla om att i absolut mening sakna nödvändiga resurser (att svälta och frysa) eller att vara sämre bemedlad än andra i sin omgivning och att därigenom hamna i ett utanförskap. Fattigdom kan också handla om någon kombination eller variant på dessa två teman. Troligen är de olika sätten att närma sig fattigdom mer eller mindre relevanta beroende på i vilket sammanhang man befinner sig: i stora delar västvärlden handlar fattigdom om omfattande ojämlikhet snarare än om hot mot livet. Därmed blir också sätten att möta fattigdom olika – inte minst när det gäller insatser från den typ av frivilliga organisationer som diskuteras i denna text. Handlar insatser mot fattigdom om akuta, livsuppehållande åtgärder, försök till strukturell social förändring eller om att ge den enskilde stöd att förändra sin livssituation? 

Det finns alltså en koppling mellan förekomst och förståelse av fattigdom å ena sidan, och val av insatser å andra sidan. Det är också denna koppling som står i fokus för föreliggande text: vilken fattigdom möter de svenska stadsmissionerna, hur tolkar de den, och vad gör de åt den? Rapporten inleds med en kort presentation av stadsmissionerna och en sammanställning av kunskap kring fattigdom (med visst fokus på frivilliga organisationers betydelse) utifrån svensk och internationell forskning. Därefter presenteras resultaten från en empirisk studie av de svenska stadsmissionerna, där ledande representanter från hela Sverige fått möjlighet att diskutera vilken fattigdom man möter, och hur man möter den. I denna del ges beskrivningar av enskilda verksamheter som de svenska stadsmissionerna bedriver, och som i många fall utgör plattformar för arbetet mot fattigdom, samt en redogörelse för stadsmissionernas egna försök att uppskatta storleken på den fattigdom de möter. Slutligen följer en diskussion som grundar sig i de erfarenheter som vunnits genom studien.

This article identifies two different perspectives used when studying self-help groups: the professional treatment perspective and the voluntary action perspective. An outline of the perspectives leads to a discussion of their consequences for self-help group research. The authors categorize about five hundred scientific publications from all over the world on the basis of the perspectives they present on self-help groups; the results indicate that different perspectives seem to be preferred in different countries and when discussing different subjects. Finally, the authors suggest questions and concepts that the perspectives generate, and they emphasize the importance of being aware of which perspective is used in the study of self-help groups.

Non-profit organizations (NPO) for mental health are becoming significant actors. Here, their roles in welfare society as understood in research are identified and analyzed. Results from recent research publications on the mental health field are synthesized and categorized in order to find out their origin, theoretical orientation, and view on mental health NPO’s in relation to the public welfare systems. Relevant publications are primarily from the US, empirically oriented, and addressing surveys on both individual and organizational level. NPOs were most often seen as consensus-oriented service organizations, while very few (4%) were seen as conflict-oriented advocates (i.e., anti-professional). It is concluded that these NPOs are most often studied as complements or alternatives to existing public welfare services rather than on their own terms, and that research on the topic lacks more complex theoretical attempts.

The emergence of new types and new levels of poverty in Sweden has spurred civil society organizations to take a more active role in domestic relief work. Their work is not least directed toward groups of poor with limited access to public welfare in Sweden, in most cases because they are not Swedish citizens. The arrival of groups like the vulnerable EU citizens and undocumented refugees has created a situation where civil society provides emergency relief for groups not eligible for long-term relief from the public sector. A new division of responsibility between civil society and the public sector is therefore being formed, and this division can be explained in terms of rights; the aid organizations are guided by the principles of human rights, while the public sector functions primarily according to social citizenship rights. This article documents the work of the Swedish City Missions, a large aid organization that has become an important actor in poverty relief work in Sweden. A never before conducted survey of 137,000 interventions performed by the Swedish City Missions gives an entirely new insight into the significance of civil society organizations in combating new and old types of poverty in Sweden. Which groups receive which types of aid and what does that tell us about the roles of civil society and the public sector in a rights perspective? The findings show that civil society organizations like the City Missions play a far from marginal role in the Swedish welfare state.

Organisationen Vård på Centralen växte fram när flyktingar anlände till Stockholm centralstation under hösten 2015. En enskild läkarstudent samlade hastigt ihop två resväskor med förbandsartiklar och receptfria mediciner, och började tillsammans med några vänner att hjälpa de anländande. Några veckor senare hade initiativet växt, och hundratals vårdutbildade volontärer organiserades via sociala medier. Resultatet blev en organisation som var lösligt organiserad, höggradigt professionaliserad, nätverksorienterad, primärt internetbaserad och verkade till följd av behov som möjligen ligger bortom de medborgliga rättigheternas räckvidd, men inom de mänskliga rättigheternas förväntan. I föreliggande text vill vi kortfattat beskriva och diskutera denna organisering. En fördjupad kunskap på området kan vara betydelsefull vid framtida situationer av liknande slag.

In many parts of the Western world, interventions for people with mental illness have radically changed in recent decades. In the deinstitutionalized system of today, the role for non-profit organizations is generally characterized by dual goals: political advocacy and service provision. Here, the role and function of the user movement in the Swedish mental health system is examined through a case study of all local branches of the largest non-profit organization within the Swedish mental health field. The empirical material consisted of annual reports from all local branches, and was analysed through two analytical schemes, concerning voice/service and conflict/consensus. The analysis pointed to a user movement that still retained the basic ideas of peer support and mutual aid, but were also increasingly being asked by formal service providers to represent the need of users. A hybrid organization category, a ‘Social Movement Peer Organization’, was identified that where social recreational activities are combined with local political advocacy.