Syftet med denna rapport är att beskriva och analysera olika aktörers uppfattningar om svenska ideella organisationers mervärde inom biståndet. Med hjälp av intervjuer med ett antal representanter för olika aktörer med kunskap och erfarenhet av det svenska biståndsarbetet och analyser av existerande dokument behandlas i denna rapport de svenska ideella organisationernas roller, särarter och mervärden inom det svenska biståndet. De empiriska resultaten visar att organisationernas roller visserligen har förändrats över tid, från att fungera som pionjärer till att mer fungera som röstbärare och organisatörer av tjänster, men att de ideella organisationerna anses vara fortsatt betydelsefulla i biståndet, även i framtiden. Särarterna framträder tydligast i jämförelser med antingen ideella organisationer i andra länder eller med företag och offentliga organisationer i Sverige, och inkluderar alltifrån organisationernas historia och folkrörelsebakgrund till den icke‐vinstdrivna profilen, organisationernas värdegrund samt förmågan att kunna agera autonomt och verka i olika kontexter. Ett antal mervärden identifieras också, till exempel den svenska kontexten och folkrörelseförankring, mångfalden i det svenska civila samhället, arbetet med demokratiska och mänskliga rättigheter, röstbärarrollen och påverkansarbetet, effektivitet till följd av lång erfarenhet och kunskap, lokal förankring och välutvecklade nätverk samt ett partnerskap där stödet sträcker sig utöver det finansiella och långsiktigheten i partnerskapen. Rapporten visar också hur det förekommer föreställningar om att särarterna och mervärdena har förändrats över tid. Det är dock oklart om de minskar eller ökar i kraft eller om det mer handlar om förändringar från en form till en annan. Avslutningsvis efterlyses ett mer nyanserat förhållningssätt till svenska ideella organisationers mervärde i biståndet.

The consumer/survivor/service-user protest movements of the 1970s-1990s led to policy changes and government funding of mental health consumer-run or self-help organizations (SHOs). A cross-national study in the United States and United Kingdom-England of SHOs incorporated nonprofit organizations run by and for people with problems in common, considers the tightrope of accepting government funding which brings stability and legitimacy but also potentially conflicts with self-help/mutual aid ethos and practices. Case studies of two SHOs in England and three SHOs in the United States show that the self-help/mutual aid ethos is embedded in the organizations' practices. Complex and nuanced relationships between SHOs and sympathetic professionals facilitate these developments.

När företrädare för psykiatri, socialtjänst, beroendevård och somatisk vård år 2002 fick ett politiskt sanktionerat uppdrag att utveckla samarbetsformer runt personer i avsaknad av eget boende – framför allt uteliggare och personer hänvisade till härbärgen och akutboenden – började de inventera var behovet av ett sådant samarbete var som störst. Genom inventeringen utkristalliserades en grupp av svårt sjuka personer som sällan fick vård för sina allvarliga sjukdomar och som lämnades utan möjligheter att leva sin sista tid och att dö på ett värdigt sätt. Som ett resultat av detta politiska uppdrag öppnades Erstabacken våren 2005, ett medicinskt stödboende särskilt anpassat för att ta emot svårt sjuka hemlösa. Genom en samfinansiering från Stockholms läns landsting och Stockholms stad driver Ersta diakoni detta boende som både erbjuder hemsjukvård och vård i livets slutskede till en synnerligen utsatt grupp av Stockholms invånare.

Den här rapporten presenterar en studie som granskar Erstabacken under verksamhetens tre första år. Studien belyser framför allt specifika drag i verksamheten som kombinationen av kvalificerade medicinska och kvalificerade sociala insatser samt kombinationen av kortare hemsjukvårdande insatser och vård i livets slutskede. Den belyser dessutom de svårigheter det möter att vårda svårt sjuka personer med ett pågående missbruk men även svårigheterna att fullfölja det som var det ursprungliga uppdraget – att med den hemlöses situation i fokus samordna insatserna från såväl psykiatri och socialtjänst som beroendevård och somatisk vård.

The main purpose of this dissertation has been to investigate how well diaconal work in seven chosen parishes corresponds to an official definition of the diaconal task of the Church of Sweden as above all to represent and direct activities towards the most disadvantaged and/or marginalised groups in society, a definition that well corresponds to the general expectations of the Swedish people regarding the role of the Church.

The empirical ground for the dissertation comes from diaconal inventories built mainly on a comprehensive interview material with parish workers and appointed representatives in the chosen parishes. Diaconal work being carried out has been analysed and discussed in relation to the understanding of diaconal work put forward on the national level as mainly intended for those in greatest need. Analyse is carried out with a point of departure in secularization theory. The apparent dichotomy between public and private religion offer some explanation and enhance the understanding of how religious actors on different levels within the Church organisation have elected to confront the marginalised role of the Church.

The most important conclusion generated by this dissertation is a clear lack of correspondence between the understanding of the deaconry as formulated on the national level and diaconal practice in the parishes studied. This discrepancy can arise because actors on the national and local levels have different strategies for counteracting the marginalisation. The gap between the national strategy emphasizing the task of the Church to represent the needy and a diaconal practice expressing quite another strategy represents a concrete and grave dilemma for the Church; a dilemma that in a not too distant future can have serious consequences for the Church’s credibility in the eyes of a distanced, nonreligious public.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera verksamheter och insatser inom frivilligorganisationer med en uttalad målsättning att öka integrationen av invandrade barn och unga respektive äldre i det svenska samhället.

Materialinsamlingen har gjorts genom semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner på lokalnivå i tolv organisationer med olika profil på tre sinsemellan olika orter. Intervjupersonerna, alla verksamma i det dagliga arbetet, uttalar sig om egna erfarenheter och synpunkter. Det är deras berättelser som utgör empirin här.