Inrätta en nationell handlingsplan som säkerställer skydd, stöd och stadigvarande boende för våldsutsatta oavsett kommun, föreslår forskare i ett projekt om kvinnor i hemlöshet.

At the beginning of the 20th century, a range of new laws concerning children and- youths in Sweden were enacted. An effect of the laws was that 15 to 18-year-oldboys and girls facing prosecution could get their sentences transformed into time spent at a reformatory. However, while the state established public reformatories for boys, girls were sent to Viebäckhemmen, a reformatory that was run by a religious organization; the Swedish Deaconess Institute. Given that the state organized different solutions for boys and girls during this period, the aim of this thesis is in part to analyze how gender impacted social policy. Theories on the private and public are used as a theoretical framework, as well as theories on how gender impacts the social contract and how the social contract impacts gendernotions. By incorporating the history of early social work in the field of civil society research, as well as adding a gender perspective, the thesis discusses how and why the logics within civil society were considered more suitable for the upbringing and re-education of girls. The study draws from a wide range of sources. Government documents and correspondence between the state and the organization provide a timeline for the reformatory, while other archival materials such as internal documents, court records, journals, and letters provide an insight into the daily life at Viebäckhemmen. The first part of the thesis focuses on the relationship and negotiations between state and organization, while the second part focuses on the women that populated the institution, where the concept of“caring power” is used to describe the relationship between girls and deaconesses.

Rapporten Tilliten till det svenska samhällskontraktet, skriven av Rebecka Andersenoch Lars Trägårdh, är ett viktigt bidrag från Fores till det alltför begränsade forskningsområdet om tillit.

Rapportens viktigaste slutsats är att Sveriges tillitsproblem i allra högsta grad är lokal, men riskerar att spilla över på det nationella om problemen förblir olösta. För att stärka lokalsamhälletilliten krävs det av politiken att säkra den fysiska närvaron av välfärdsinstitutioner över hela Sverige. Det gäller i synnerhet polisnärvaron som är central för människors känsla av trygghet. Studieresultaten visar nämligen att svenskarnas uppfattade trygghet och tillit är mycket starkt sammankopplat.

Tilliten till det svenska samhällskontraktet bidrar även med ett unikt Välfärdstillgänglighetsindex, respektive Välfärdsförtroendeindex, som i sin tur delas upp i fyra underkategorier: sjukvård, utbildning, äldreomsorg och polisväsende/trygghet. Rapporten tillför en översyn av välfärdssverige genom data från 49 kommuner, från Kiruna i norr till Malmö i syd.

Resultaten visar också att:

• Pessimismen om tillitens tillstånd är värre än dess faktiska tillstånd
• Känslan av trygghet har minskat sedan Tillitsbarometern började mäta år 2009 –och det spiller delvis över på lokalsamhälletilliten
• Upplevd tillgänglighet till välfärdstjänster stämmer inte överens med den faktiska tillgängligheten
• Faktisk tillgänglighet till välfärdstjänster påverkar inte tilliten – men upplevd tillgänglighet gör det
• Tilliten till välfärden är generellt lite högre i större tätorter, jämfört med storstäder och landsbygd
• Tilliten till äldrevården är märkbart högre i mindre tätorter
• Lokalt förtroende för grundskola och äldrevård påverkar tydligt lokalsamhälletilliten, medan sambandet mellan tilliten till sjukvård och lokalsamhälletilliten är svårare att fastställa
• Socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden uppfattar i högre grad kommunmedborgares förväntningar på välfärden som rimliga, jämfört med Moderaterna och Centerpartiet

While most shelters for abused women in Sweden used to be run by the women’s movement, about half of the shelters are, today, operated by private companies. The social services’ procurement of these shelters has resulted in increased demands for quality and monito-ring. This article examines perceptions of quality regarding shelters among local politicians on municipal level and managers in the social services. The analysis shows that perceptions of quality range from adherence to the social services’ assignment orders to evidence, cost-effectiveness, and competence among staff both at the social services and shelters. Moreover, an overly “caring” attitude among staff both at the social services and shelters is portrayed as problematic and unprofessional. The article concludes that the social services’ work with quality, procurement of, and placements in shelters can constitute an unwieldy conf lict surface where logics and practices typical of both market and welfare are pitted against each other

Criminal law is directed at distinct individual actions and is therefore less suited for combating patterned, repeated, and collective actions. In an attempt to overcome such problems, the concept of violence capital was introduced in an amendment to the Swedish Criminal Code in 2016. The current study aims at initiating an academic debate and theory development regarding violence capital, through critical engagement with the empirical case of how the concept of violence capital was constructed when it was introduced in Swedish criminal policy and criminal law. The legal reform seems to mainly rest on the work of a specific group within the Swedish Council of Crime Prevention. Furthermore, violence capital comes across as a somewhat “slippery” concept without links to wider academic debates. The study highlights the fact that such a fundamental form of social action as violence has been absent in the academic line of thought regarding different forms of capital. Also, there is a gap between common sense ways of understanding patterns of violence and their cumulative effects and researcher models. As the concept seems to be largely unknown outside of the Swedish language media and policy debates, to be relevant to wider academic debates, the concept needs to be more clearly defined and theorized. Further developed, the concept of violence capital has the potential to shed light upon the process whereby individual acts may accumulate collective, transferable resources.

Människors engagemang i form av ideellt arbete och informella insatser, genom givande och politisk deltagande spelar en avgörande roll och har under lång tid bidragit till att forma det svenska samhället.

Engagemangets gestaltningar är skriven av forskare som under lång tid studerat området. I den sammanhållna antologin, som bygger på ett stort material från ett antal befolkningsundersökningar, presenteras olika former av engagemang. Den långa tidsserien är unik både i ett nationellt och internationellt sammanhang. Det medborgerliga engagemanget och dess förändringar över tid kan följas på ett alldeles särskilt sätt. I boken presenteras de olika formerna av engagemang, vilka som är engagerade, vad de är engagerade i och hur detta engagemang kommer till uttryck. Bokens kapitel fogas systematiskt in i teoretiska referensramar.

Genom undersökningarna får läsaren veta på vilka sätt människor är engagerade både i traditionella organisationer, på internet och i sociala medier. Dessutom presenteras en särskild studie av medborgerligt engagemang bland människor med utländsk bakgrund samt en studie av människor som aldrig varit engagerade. Dessa undersökningar ger möjlighet att fånga upp betingelserna även för de här grupperna och att göra jämförelser med befolkningen i stort.

Boken riktar sig till studerande inom samhällsvetenskapliga ämnen samt verksamma i och utanför civilsamhället.

This practice paper articulates the key learnings for philanthropic organizations based on their experiences of the COVID-19 pandemic. Which actions can philanthropic organizations take to best support community needs during times of crisis? To answer this question, we synthesize information about how philanthropic organizations responded during the early COVID-19 crisis (spring―fall 2020) across 11 countries: Australia, Austria, Finland, Germany, Iceland, Israel, Norway, Sweden, the Republic of Korea, the Russian Federation, and the United States of America. Results indicate four key actions that we recommend philanthropic organizations take during times of crisis: (1) Assess community needs; (2) engage with volunteers and donors; (3) communicate effectively and strategically with volunteers, donors, and the public; and (4) focus on equity.

In the late 1980s and early 1990s, the Swedish school system underwent a series of reforms that opened up the system for independent schools funded through vouchers. Since then, for-profit firms have gained significant traction and constitute a far greater share of the school system compared to nonprofits. This dissertation aims to contribute to a better understanding of the conditions facing secular and confessional nonprofit schools, both during the establishment process and the day-to-day operations. To achieve this aim, I have adopted an institutional approach which in this case implies that I focus both on formal rules and regulations (i.e., legal framework) as well as systems of beliefs, values, and ideas. The articles included in the dissertation analyze four conditions. First, I point to how confessional schools have always been perceived as deviant and as reducing social cohesion. This remains true regardless of whether the value system of the Swedish school system has been said to rest on a secular or a religious foundation. Second, I show how a lack of a philanthropic infrastructure in Sweden makes it harder for nonprofits to initiate new schools. Third, I discuss how due to the marginal presence of independent schools in Sweden before the school choice reform there is a lack of intermediary organizations giving advice to nonprofit schools regarding best practices and representing them at the political level. Fourth, I show how the design of the legal framework of the school system puts high demands on nonprofit schools to conform both to a bureaucratic logic and a market logic. Taken together, the results point to various conditions that contribute to a situation in which secular and confessional nonprofit schools have difficulties asserting themselves in the Swedish school system.

This paper utilizes the literature on liability of newness and smallness to examine new nonprofit school venture creation and explore what challenges new school ventures face. We ask the following researchquestions: What challenges and obstacles do new nonprofit school ventures face? How do new nonprofit school ventures manage to maneuver, mitigate, or overcome these challenges and obstacles? To answer these questions, we conducted a comparative case studyof three nonprofit organizations operating schools in Sweden. Our material consisted of semi-structured interviews and archival documents. The article illuminates two salient challenges for new school ventures: the need for legitimacy from a diverse set of stakeholders and the marshalling of sufficient resources. To cope with these challenges, the organizations combined an outward conformist strategy with an inward resource replacement strategy. Moreover, even though all ventures experienced obstacles, thecharacter and magnitude of these obstacles differed depending on their mode of emergence.

Frågor om kvalitet har blivit viktigare för civilsamhällets organisationer. I samhällets resursfördelning utvärderas och jämförs kvaliteten i vad de tillhandahåller allt mer – inte minst till följd av samhällets ökande marknadisering. Men på vilka grunder bedöms kvalitet i välfärdstjänster? Är dessa kvalitetsgrunder relevanta för dem tjänsterna är till för, och tar de hänsyn till skillnader mellan utförare?

I den här rapporten bidrar vi på tre sätt till kunskapen om civilsamhällets kvalitet med en fokus på välfärd. För det första lyfter vi fram kvalitetskonceptets inneboende mångfald, delvis som en följd av att det ska kunna passa olika situationer, förutsättningar och intressenter. För det andra sammanställer och analyserar vi tidigare forskning om civilsamhälle, kvalitet och välfärd. Vi avslutar rapporten med förslag på hur ideella organisationer kan använda studiens resultat – både i den egna verksamhetsutvecklingen, och i det opinionsbildande arbetet.

Den svenska välfärdstaten har under många decennier betraktats som en av världens bäst utbyggda. En återkommande ambition i den har varit att nå stora befolkningsgrupper med breda och generella stödinsatser. I föreliggande text diskuteras icke-mottagande (non-take up) i relation till svenska förhållanden, och hur sådant icke-mottagande kan försvåra särskilt för de ekonomiskt mest utsatta i samhället, men också på sikt vara ett hot mot den offentliga välfärdens legitimitet. Icke-mottagande förstås i texten som dåmänniskor med rätt till stöd av den offentliga välfärden inte får (full del av) det. Som en del av diskussionen kopplas fenomenet till en empirisk studie av av de svenska Stadsmissionernas insatser för personer i fattigdom.

För några år sedan tyckte sig det svenska Finansdepartementet, apropå den så kallade Agenda 2030, kunna slå fast att fattigdom i absolut mening är avskaffad i Sverige, även om delar av befolkningen har knappa resurser i förhållande till genomsnittet. Sveriges statistiska centralbyrå (SCB) menar däremot, med direkt anknytning till samma agenda, att Sverige saknar statistik över absolut fattigdom. Det motsägelsefulla i de båda påståendena kan ses som en ren lapsus. Eller som ett uttryck för ett mantra om den lyckade välfärdsstaten som avskaffade fattigdomen, så självklart att statistiska underlag är onödiga. Eller som två påståenden som egentligen inte talar mot varandra: att den absoluta fattigdomen är avskaffad har blivit så vedertaget så att det är själva skälet till att den inte studeras i Sverige. Men de två argumenten antyder också något som kan ses som en utgångspunkt för det här temanumret. Å ena sidan är fattigdom och dess eventuella närvaro en helt central fråga för varje välfärdsstat värd namnet. Det får Finansdepartementets utsaga om svensk fattigdom gestalta – den är avskaffad! Å andra sidan finns det kanske ett lite mer återhållsamt och kritiskt granskande intresse kring svensk fattigdom som Statistiska centralbyråns torra konstaterande möjligen kan illustrera. Hur som helst kommer artikelförfattarna att visa att det knappast finns några entydiga svar.

Både svensk och internationell forskning är samstämmiga om att barns utsatthet för våld minskar medan anmälningarna till både socialtjänst och polis ökar. I Sverige har orosanmälningarna ökat åtminstone sedan början av 2010-talet. I detta projekt har vi samlat in befintliga registeruppgifter från Socialstyrelsen, Skolverket och SCB för att undersöka levnadsförhållanden för alla barn i åldrarna 7-12 år som utretts hos Socialtjänsten i Stockholms stadsdelar på grund av orosanmälan om vanvård och våld i nära relationer. De första resultaten visar att en mycket liten andel av de som anmäls utreds och att en försvinnande liten andel blir placerade i någon form av heldygnsvård (utan medföljande vårdnadshavare). Sammanlagt var det 1 764 barn som utreddes och den vanligaste bakgrunden till anmälan var våld inom familjen följt av fysiska övergrepp, relationskonflikter, vanvård och psykiska övergrepp. Sexuella övergrepp, hedersrelaterat våld och giftermål mot den unges vilja var mindre vanliga bakgrunder. Nära hälften, 44 procent, av barnen levde med en ensamstående mor, 17 procent hade tre syskon eller fler. Medianinkomsten för samtliga hushåll var ca 401 000 kr, det fanns både de, 4 procent, som hade en inkomst under 100 000 och en lika liten grupp som hade en inkomst överstigande 1 miljon kronor. Vi kommer i den fortsatta analysen kunna säga mer om familjesammansättning, skolbetyg, sjukvård och slutligen även lagförd brottslighet. Avsikten är att följa dessa barns noteringar i olika myndighetsregister fram till 2025 då de är 13-18 år.

Background Research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child's social background, living conditions and violence type.

Objective Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Participants and setting A register was set up including all children (n = 1764) between 7 and 12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in the municipality of the City of Stockholm, Sweden, in 2019.

Methods This cohort was systematically compared to demographic data and national self-report prevalence studies to explore possible biases regarding which children CWS investigates. Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used.

Results The results confirm previous research that children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse is more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect is more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group, while neglect and violence in the family are relatively more frequently investigated compared to self-reported prevalence studies.

Conclusions The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.

Svenska flickor med utländsk bakgrund är mindre fysiskt aktiva än andra barn. Svensk idrottsrörelse har en särskild nordisk prägel som kräver mycket av föräldrarna.

Fysisk aktivitet är viktigt för alla barns hälsa, men flickor är mindre fysiskt aktiva än pojkar och minst fysiskt aktiva är flickor med utländsk bakgrund. I Sverige är barns fysiska aktivitet starkt förknippad med deltagande i idrottsrörelsen, som inte passar alla.

The purpose of this article is to contextualize food distribution to better understand its significance for poor recipients, civil society organisations, and ultimately also the Swedish welfare model. The article highlights a change where an increased need for free or cheap food for poor groups is handled by an increased supply of food waste distributed by civil society organisations, a seemingly ideal and innovative solution to reduce poverty and the climate crisis. However, the results show tension and a duality between apparent beneficial effects (that food is not thrown away and that people in poverty get affordable food) and surprisingly serious potential side effects and underlying problems. The latter includes the transformation and risk of institutionalization of civil society’s work, which may lead to diffusion of responsibility and a mix of institutional logic between public welfare, business, and civil society. In conclusion, a sustainability paradox takes shape, and it suggests that poverty and climate change may be two separate problems that require their separate solutions.

Extreme right-wing violence has resulted in an intense academic debate on how democratic actors can respond to movement on the extreme right. This article explores how various types of CSOs perceive their role, interest, and willingness when it comes to counteracting right-wing extremism. Building on a theoretical framework that makes visible a variety of CSO responses and differences between types of CSOs, the results show that CSOs view themselves as having a watchdog role in relation to right-wing extremism. However, CSOs place the principal responsibility of response to right-wing extremism outside organized civil society in the hands of politicians, citizens, and the media. In addition, not all CSOs are willing to respond in the same way or to the same extent. Humanitarian and social service organizations are more inclined to engage in dialogue and protest compared with sports and recreation organizations and culture organizations. The article concludes by discussing the notion that bridging organizations may be more willing to respond to right-wing extremism and to use dialogue and deliberation compared to bonding organizations.

This article explores how the two concepts of "risk" and "resource" can provide a framework to study and understand both current and historical perceptions and management of religious minorities in different contexts. By examining how policymakers identify religious minorities (or religion) as a risk or as aresource it is possible to develop an understanding of how policymakers set the terms for who is or is not included in the public realm as well as deepening the understanding of the underlying values of a society and ideological foundations contributing to the fear of the religious other.

During the last few decades in the handling of ongoing crises and preparing forfuture crises, governments and other public authorities increasingly emphasize theimportant role religious organizations can play in crises and disaster management.Considering this development, it is appropriate to ask whether the expectations bypolicymakers are mirrored by the religious organizations themselves? This articleaims to answers this question by studying both the organizations' desired role in timeof national crises and disasters and the actual role taken by local congregations inSweden during the Covid‐19 pandemic. It also aims to study whether this differs inrelation to organizational differences and religious affiliation. The study clearlyshows that 8 out of 10 congregations believe they have an important role to play inthe event of a disaster or crisis. However, despite the high level of willingness, therole congregations take may not always mirror the governments expectations. Interms of differences between congregations, although cross‐religious differences arenoted, the size of the organization is the critical factor. The article concludes bydiscussing the disparity between policymakers' expectations and the willingness oforganizations as well as the complexity of policymakers assuming that non‐profitorganizations will help unequivocally

This article explores the possibilities of using digital methods to study religion and religious change in contemporary societies. It argues that despite considerable developments in which analogue data has been converted into digital forms and new digital methods have been developed, these are rarely used in sociology of religion. The article illustrates how new digital methods can complement more traditional qualitative methods and deepen such findings. Using examples from two PhD theses, the article analyses how so-called distant and close reading can be combined in studies. The cases illustrate key points regarding improving validity, representativity and how larger religious changing processes can be studied through large text material. The article concludes by discussing the advantages and disadvantages of using new digital methods and highlighting new possibilities for future studies in the sociology of religion.

The research project "New Faces of the Folk Church – Lived Religion, Spiritual Practices and Theological Legitimacy" aims at investigating everyday spiritual activities laypeople engage in within an ecclesial institution, the Evangelical-Lutheran Church of Sweden, and how these practices are linked to notions about religion and health. In this article we give an account of our preliminary findings. In a netnographic survey of the websites of the parishes in the diocese of Stockholm, counting all activities except services and concerts, we found that there is a plethora of new activities going on which have emerged during the last fifty years. Many of these activities were geared towards community building, and 15 percent of them fall into the category of holistic practices. Such practices, comprising of, for example, meditiation groups, yoga classes, and dance, can be found in eight out of ten parishes. Our material indicates that the church has quadruple functions: (1) theological, (2) life cycle related, (3) ordinary community building, and (4) holistic everyday spiritual practices. These new spiritual practices were first offered in exclusive settings like retreat centres, but have now moved into ordinary parish life, accessible to all parishioners. Some of the practices, like zen meditation and yoga, have been contested but are now broadly accepted. In the next step of the project, we will conduct interviews and participatory observation to investigate how these practices are integrated in individuals' lives, as well as how they are negotiated and legitimized on the institutional level.

BACKGROUND AND AIMS: During the COVID-19 pandemic, vaccination as an important and engaging topic once again entered the public debate in many countries, including Sweden. In particular, the varying degree to which different social groups tend to choose to get vaccinated was raised as a point of discussion on the agenda. Thus, the aim of this study was to investigate the role of various forms of trust, especially community trust, in the explanation of vaccine coverage in the Swedish COVID-19 immunisation programme.

METHODS: In this study, individual survey data from the Swedish Trust Barometer were aggregated and combined with socio-demographic register-based data at Regional Statistical Areas (RegSO) to examine the relationship between trust and vaccine coverage at the local community level.

RESULTS: The results showed that both generalised and institutional trust seemed to be essential when it comes to explaining vaccination coverage. In addition, we showed that community trust, that is, trust in neighbours and people living in the neighbourhood, was an even stronger factor when it comes to explaining vaccination coverage at the local level.

CONCLUSIONS: This article contributes to the literature on trust in relation to health care by identifying a new dimension of trust with significance to immunisation that is worthy of future scholarly attention.

Rescue services are one of the most crucial actors in providing fire-related societal protection, particularly in terms of response times. To achieve this, considerable funding and/or full-time organisations are required - something that is not always feasible and leads to differences in rescue service related protection in different municipalities. In turn, the question is how such variations affect the perceived risk of being injured in a residential fire and levels of general institutional trust in the municipality. By utilising a dataset on risk perception and trust, combined with data on the ability and structure of municipal rescue services, this study can show that a municipal's average perception of the risk of attaining a fire-related injury closely follows response times - indicating that individuals living in areas with less societal protection are aware of this fact. However, the results also indicate that general institutional trust and perception of risk on a municipal level seems to relate to each other in such a way that municipal types (with similar sociodemographic characteristics and rescue service ability) congregate around similar levels of perceived risk and trust. In turn, this study therefore indicates that perceived risk and trust differs in different municipalities and that efficiency measurements not necessarily encompass all these differences.

The present thesis is a study of the Swedish Union of Tenants, an organisation with a long popular movement history, working in an ever-changing environment.

The Swedish Union of Tenants is one of the major popular movements and has strongly influenced Swedish housing policy development including the 1978 reform concerning tenants’ right to negotiate rents collectively. Although it is a powerful organisation it is repeatedly exposed to external pressures for change on an issue it considers highly important including the 1978 reform. The purpose of the thesis is to generate knowledge concerning how an old popular movement organisation is affected by its external environment and how it reacts when traditions and institutions are exposed to contemporary pressures for change. The thesis investigates the Swedish Union of Tenants’ strategies for safeguarding the interests of its members as well as other tenants. Thre einstitutions within the framework of the organisation’s operations are examined in the thesis: the collective model of negotiations, tenant participation in decision making and the membership. The empirical materials primarily consist of internal organisational documents and interviews. The theoretical starting point has been institutional logics, organisational logics, logics of action and path dependency. The results portray how the complex operations of the organisation spur conflicts of interest whilst, at the same time, the operations mutually reinforce each other. Furthermore, the results demonstrate how the organisation’s operations interact with its environment to safeguard the interests of members and other tenants. Using my theoretical concepts, I have developed a model for the analysis of a complex organisation and the interactions within the organisation’s operational functions as well as with the external environment.

This chapter deals with practices that traditionally have not been found within the Lutheran Church and how these are integrated in its activities. Here Katarina Plank, Linnea Lundgren, and Helene Egnell draw on data from an ongoing research project that explore how, since the 1970s, spiritual practices labeled as “New Age” have become more widespread, and lately practices with a focus on “body-mind techniques” have especially been given more space within the Church of Sweden. Their netnographic survey of the homepages of the parishes in the diocese of Stockholm shows that there is plethora of new activities going on which have emerged during the last 50 years. Many of these activities were geared toward community building, and 15% of them fall into the category of holistic practices. Such practices, comprising, for example, meditation groups, yoga classes, and dance, can be found in eight out of ten parishes. These new spiritual practices were first offered in exclusive settings like retreat centers, but have now moved into ordinary parish life, accessible to all parishioners. Some of the practices, like Zen meditation and yoga, have been contested but are now broadly accepted.

This article contributes to research on co-production in non-profit organizations. By comparing co-production in public, for-profit, and non-profit organizations, similarities and differences between types of organizations are identified. The empirical material is delimited to homes for the elderly in Sweden, collected by a questionnaire, and combined with secondary data. In terms of main results, most analyses revealed neither any differences in the co-production of welfare between types of organizations nor correlations with size of the homes. However, the differences that were identified indicate that managers and residents in non-profit homes value and participate in co-production to a higher degree than managers and residents in public and for-profit homes. These results support assumptions and results from previous research, including the finding that co-production in different types of organizations varies, and that co-production could be more widespread in non-profit organizations.

Denna studie är en uppföljning av rapporten ”Riktlinjer – till hjälp eller stjälp?” som Länsstyrelserna publicerade 2007. På uppdrag av regeringen granskade länsstyrelserna kommunernas riktlinjer för bedömning av insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vi har genomfört en likartad analys 18 år senare. Syftet har varit att undersöka eventuella förändringar över tid i antal kommuner med riktlinjer och antal begränsningar per insats. Begränsningar kan handla tex om en insats endast kan beviljas i en viss omfattning eller bara får ges inom ett visst geografiskt område, att beslut om insatser alltid ska tidsbegränsas, om vissa insatser utesluter rätt till andra insatser eller om det finns begränsningar som har med personernas egenskaper att göra.

Endast 6% av kommuners riktlinjer är helt fria från begränsningar i jämförelse med 10% år 2006. Trots att antalet begränsningar verkar vara relativt oförändrade över tid, visar vår studie att karaktären på begränsningarna har ändrats över tid. Till exempel fanns det fler begränsningar år 2006 i relation till tid medan 2022 års riktlinjer har fler begränsningar i relation till personens ålder och sociala nätverk. Vissa insatser, som ledsagning och kontaktperson, har relativt sett fler begränsningar nu jämfört med 2006 medan begränsningar när det gäller boendeinsatserrelativt sett minskat. Det behövs ytterligare studier för att kunna förklara förekomsten av riktlinjer och antalet begränsningar, men även forskning om hur riktlinjerna appliceras i praktiken av handläggare i respektive kommun.

Studiens forskningsfråga är vilken syn på nattvarden som råder i Svenska kyrkan idag i relation till Yngve Brilioths nattvardsteologi. Studiens syfte är att undersöka hur präster reflekterar kring det egna nattvardsfirandet utifrån Yngve Brilioths nattvardsteologi. Den vetenskapsteoretiska ansatsen är att ur ett ecklesiologiskt perspektiv studera en del av den kristna enhetens praktik för att beskriva och förstå fenomen och deras samband. Att undersöka hur präster reflekterar kring det egna nattvardsfirandet utifrån Yngve Brilioths nattvardsteologi kan ge indikation på hur kyrkan lever, tänker och grundar sitt förhållande till kultur och samhälle över tid.

De fem huvudmomenten tacksägelse, gemenskap, åminnelse, offer och mysterium, så som presenterade i skriften Nattvarden av Yngve Brilioth, utgör teoretisk modell av nattvardsfirandet och dess teologi. Den modellen har studiens informanter utgått ifrån när de reflekterat över dagens nattvardsfirande. Huvudmomenten har dominerat framställningarna av nattvarden i Sverige i modern tid. De presenterades av Yngve Brilioth år 1926 och fick snabbt stor genomslagskraft. Momenten väver samman det individuella med det gemensamma liksom det sakramentala med det sociala i en helhet och är direkt relaterade till människors gudstjänsterfarenhet. Brilioth menade att genom det eukaristiska firandet sker något med såväl församlingen som den enskilda människan. Det beskrivs som en inkarnatorisk princip vilken drar med sig gudstjänstdeltagarna, kommunikanterna, i en sändning som har världen såsom sin adressat.

Den här undersökningens empiri synliggör att en förflyttning har skett sedan Brilioths nattvardsteologi formade nattvardsfirandet i Svenska kyrkan. Det korta svaret på vilken nattvardssyn som råder i Svenska kyrkan idag i relation till Yngve Brilioths nattvardsteologi är att det är otydligt. Vid en generalisering av empirin från informanternas reflektioner över det egna nattvardsfirandet utifrån Yngve Brilioths nattvardsteologi framstår en brokighet i uppfattning om nattvardssyn i relation till de fem huvudmomenten. Den brokigheten indikerar en i olika utsträckning upplevd otydlighet kring Svenska kyrkans nattvardsteologi idag. Informanternas reflektioner följde inte gemensamma eller entydiga spår utan gick in och ut ur varandras i olika aspekter kopplat till huvudmomenten. Momenten kan uppfattas både som å ena sidan aktuella och tidlösa, å andra sidan som otidsenliga då en förflyttning från tiden då momenten skrevs fram har skett. Av de intervjuade informanterna skattades åminnelsemomentet som minst problematiskt och offermomentet som mest problematiskt. Mysteriemomentet uppfattades som mest tidlöst, högaktuellt och lättillgängligt å ena sidan, å andra sidan som svårtillgängligt om teologisk förankring och undervisning saknas. Tacksägelsemoment uppfattades högaktuell.

Gemensamt var att reflektioner över dagens nattvardsfirande utifrån huvudmomenten ledde till att frågeställningar aktuella för vår samtid framkom. Tendenser som framträdde extra tydligt i de sammantagna reflektionerna handlar om att förändring har skett över tid avseende nattvardsteologin i relation till huvudmomenten, att begreppsförståelsen ser annorlunda ut idag då den förändras med sin samtid och behöver ständigt tolkas. Behov uttrycktes av att fördjupa teologisk medvetenhet om en samtida nattvardsteologi i Svenska kyrkan, om fortsatt eller ökad respekt för den egna traditionen. Behov uttrycktes även av att adressera frågan om undervisning om nattvarden och vem den är för samt frågan om risk för, eller tendens till, teologisk utarmning. Intresse för att aktualisera den inkarnatoriska principen i nattvardsfirandet uttrycktes.

Intresse för att fördjupa samtalen kring svåra teologiska frågor kopplat till nattvarden i allmänhet framkom samtidigt som en ordtrötthet upplevs råda, vilket förklarades bli teologiskt problematiskt i församlingslivet när mycket lämnas outtalat. En förflyttning uppgavs ha skett från tiden då huvudmomenten skrevs i form av ett ökat fokus på individen idag jämfört med den samtid som rådde när momenten skrevs. Nattvarden uppgavs både ha blivit vardaglig och nästintill slentrianmässigt firad samtidigt som man också uppgav ett konstaterat ökat intresse för kyrkans andliga praktik och en ökad törst efter mening, djup och hopp i vår samtid. Studiens empiri ger uttryck för att frågor kring begreppsförståelse, och i vidare bemärkelse frågor som syftar till en bredare och djupare nattvardsteologisk förankring vilka leder till en tydligt normativ aspekt som visar på hur i det här fallet Svenska kyrkan bör handla för att vara trogen sitt väsen, behöver komma upp på dagordningen.

Studiens mest tydliga fynd kan urskiljas handla om ett glapp mellan Svenska kyrkans upplevda otydlighet i nattvardsteologi och människors längtan efter gudsgemenskap. En diskrepans mellan informanternas upplevelse av Svenska kyrkans ökat okommenterade eller otydliga teologiska ställningstaganden kring den egna nattvardsteologin som fått till följd upplevd minskad teologisk förankring och djup kontra vittnesbörd om att samtidens människor bär på ökat intresse av och allvar inför teologi, mystik och längtan efter förinnerligad gudsgemenskap. Diskrepansen tar sig uttryck dels genom informanternas intresse av förtydliganden av nattvardsteologi idag, dels genom synliggörande av nya möjligheter till utveckling av nattvardsfirandet utifrån människors uttryckta längtan efter gudsgemenskap idag.

Framtida forskning att fördjupa sig inom kan vara att titta närmare på vad kyrkan uttrycker genom sin samtida nattvardsteologi och hur det bidrar till ett närmande, eller fjärmande, i förhållandet mellan kyrkan och världen, mot bakgrund av att empiri i den här studien indikerar att förändring i nattvardsteologi över tid har skett. Framtida forskning kan också handla om hur en förtydligad nattvardsteologi kan utformas, vilken främjar att församlingen förinnerligas i en inkarnatorisk process så som huvudmomenten avsåg. Det handlar också om hur man kan förstå diskrepansen mellan de fem nattvardsmomenten och de nattvardsmotiv som fastställdes i BEM-dokumentet och hur den diskrepansen tar sig uttryck i nattvardsfirandet. Att undersöka hur nattvardsgästernas reflektion över nattvardsfirandet i Svenska kyrkan idag ser ut skulle också vara intressant.

Cooperatives exist in countries around the world and the cooperative idea almost seems to have universal appeal and application. At its core is the idea of mutual gain through cooperation among members, cooperation that allow the contribution of the individual member to be multiplied to the benefit of him or her and for the cooperative as a collective. The cooperative idea is an idea about joining with others to do it for yourself, the group and perhaps also society as a whole. Cooperatives have therefore often been a grassroot solution to problems not solved, or interests not addressed by, the state or businesses on the free market. In short, when no one else is providing what you need, you can organize with others with the same interest and provide it for yourselves out of the power of a cooperative. 

In terms of welfare service provision this means that when services are missing, of poor quality or of a variety not preferred, then those services can be provided by a cooperative. The provision of welfare services takes different forms in different countries and these different forms have been categorized in welfare regimes. A very distinct welfare regime with a very distinct form of welfare service provision is the social democratic welfare regime of primarily the Nordic countries in the north of Europe. Here welfare services are almost entirely paid for by public money and the welfare services are to a large extent provided by central, regional and local government institutions. To maintain this welfare regime, the government collects high taxes from the general public, taxes that are mostly paid willingly in expectation of receiving welfare services of a high standard in return. The high taxes are the price paid for public health insurance, tuition free education from elementary school to universities and heavily subsidized child and eldercare services. What would cause people who have already paid high taxes to receive welfare services to organize in a cooperative to provide such services? What are the incentives to co-produce with others when the expectation is on the state to deliver welfare services? 

These are questions addressed in this chapter and to answer them we will look at research on cooperatives and co-production from four Nordic countries; Denmark, Finland, Norway and Sweden. The collected knowledge from these four countries will show that the reasons for forming cooperatives and the roles they play in welfare services are varied and plentiful. It will also illustrate that there is, in fact, no contradiction in having both a large, publicly funded, welfare state and active participation by co-producing citizens in welfare services. These findings from the Nordic countries are also compared to the findings about Japanese health and medical cooperatives presented in other chapters of this book. 

Sweden and the other Nordic countries have come to represent a particular type of social democratic, universal welfare state in literature on social policy. Much of the more recent literature however documents research into how these countries have diverged from the Nordic welfare model. Our study adds to this recent literature. What we find is that a new social landscape is emerging for some of the most marginalised groups of people in Sweden. By studying eight charitable organisations, the Swedish City Missions, we have identified a new role and a new level of responsibility for this type of organisation in Sweden.